Regeringen De Geer den äldre

Regeringen De Geer den äldre
Sveriges regering


Statschef
StatschefOscar II
Tidsperiod
Tillträde20 mars 1876
Frånträde19 april 1880
Ministrar och partier
StatsministerLouis De Geer
Historik
Mandatperiod(er)1876-1878
1879-1881
FöreträdareOscar II:s statsråd
EfterträdarePosse

Regeringen Louis De Geer den äldre var Sveriges regering mellan 20 mars 1876 och 19 april 1880. Det var den första svenska regeringen i vilken kungen inte var regeringschef - från och med den 20 mars 1876 övergick regeringsmakten till det nyinrättade statsministerämbetet.

I samband med nyordningen ersattes justitiestatsministern med en justitieminister, och utrikesstatsministern med en utrikesminister.

Statsråd

* Statsminister eller departementschef

TitelNamnTillträddeAvgickParti
Statsminister Louis De Geer*20 mars 1876 (1876-03-20)19 april 1880 (1880-04-19)Oberoende liberal
Justitieminister Louis De Geer*20 mars 1876 (1876-03-20)6 juni 1879 (1879-06-06)Oberoende liberal[1]
 Ludvig Teodor Almqvist*6 juni 1879 (1879-06-06)19 april 1880 (1880-04-19)Oberoende liberal[1]
Utrikesminister Oscar Björnstjerna*20 mars 1876 (1876-03-20)19 april 1880 (1880-04-19)Oberoende konservativ[2]
Krigsminister Oscar Weidenhielm*5 december 1871 (1871-12-05)[n 1]11 september 1877 (1877-09-11)Partilös[3]
 Henrik Rosensvärd*11 september 1877 (1877-09-11)19 april 1880 (1880-04-19)Partilös[3]
Sjöförsvarsminister Fredrik von Otter*23 december 1874 (1874-12-23)[n 1]19 april 1880 (1880-04-19)Partilös[3]
Finansminister Hans Forssell*11 maj 1875 (1875-05-11)[n 1]7 december 1880 (1880-12-07)[n 2]Oberoende liberal[4]
Ecklesiastikminister Fredrik Ferdinand Carlson*11 maj 1875 (1875-05-11)[n 1]1 november 1878 (1878-11-01)Partilös[5]
 Carl Gustaf Malmström*1 november 1878 (1878-11-01)27 augusti 1880 (1880-08-27)[n 2]Partilös[5]
Civilminister Carl Johan Thyselius*11 maj 1875 (1875-05-11)[n 1]19 april 1880 (1880-04-19)Oberoende konservativ
Konsultativa statsråd
Konsultativa statsråd Oscar Alströmer11 maj 1875 (1875-05-11)[n 1]4 juli 1878 (1878-07-04)Partilös
 Henric Lovén11 maj 1875 (1875-05-11)[n 1]19 april 1880 (1880-04-19)Partilös
 Gerhard Lagerstråle11 maj 1875 (1875-05-11)[n 1]6 juni 1879 (1879-06-06)Partilös
 Nils von Steyern4 juli 1878 (1878-07-04)19 april 1880 (1880-04-19)Partilös

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h] Fortsatte på posten från föregående ministär.
  2. ^ [a b] Fortsatte på posten i efterföljande ministär.

Referenser

  1. ^ [a b] ”Justitiedepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  2. ^ ”Utrikesdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  3. ^ [a b c] ”Försvarsdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  4. ^ ”Finansdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  5. ^ [a b] ”Ecklesiastikdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 

Källor

  • Birgersson, Bengt Owe (red.); Hadenius, Stig; Molin, Björn; Wieslander, Hans (1981). Sverige efter 1900: en modern politisk historia. Aldusserien, 0346-5454 (9., bearb. uppl.). Stockholm: Bonnier fakta. Libris 7246785. ISBN 91-34-48820-0 

Media som används på denna webbplats

Swedish civil ensign (1844–1905).svg
Svensk handelsflagg 1844-1905
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.