Regeringen Cajander II

Regeringen Cajander II var det självständiga Finlands tionde regering. Ministären regerade i egenskap av expeditionsregering från 18 januari 1924 till 31 maj 1924. Statsminister A.K. Cajander var mellan 1933 och 1943 Framstegspartiets partiledare men regerade både 1922 och 1924 i egenskap av formellt opolitisk fackminister i spetsen av en tjänstemannaregering. Cajander hade sin bakgrund som medlem i Samlingspartiet även om hans sympatier med Framstegspartiet blev starkare under tiden. Det var först år 1927 som Cajander formellt bytte parti till Framstegspartiet.[1]

Regeringens sammansättning[2]
MinisterÄmbetsperiodParti
Statsminister
A.K. Cajander

18 januari 1924–31 maj 1924

opolitisk (Samlingspartiet)
Utrikesminister
Carl Enckell

18 januari 1924–31 maj 1924

opolitisk
Justitieminister
Frans Oskar Lilius

18 januari 1924–31 maj 1924

opolitisk
Inrikesminister
Yrjö Johannes Eskelä

18 januari 1924–31 maj 1924

opolitisk
Försvarsminister
Viktor Henrik Schvindt
Ivar Aminoff

18 januari 1924–11 mars 1924
11 mars 1924–31 maj 1924

opolitisk
opolitisk
Finansminister
Hugo Relander

18 januari 1924–31 maj 1924

opolitisk
Undervisningsminister
Yrjö Loimaranta

18 januari 1924–31 maj 1924

opolitisk
Jordbruksminister
Östen Elfving

18 januari 1924–31 maj 1924

opolitisk
Minister för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena
Evert Skogström

18 januari 1924–31 maj 1924

opolitisk
Handels- och industriminister
Hjalmar J. Procopé

19 januari 1924–31 maj 1924

opolitisk (Svenska folkpartiet)
Socialminister
Einar Böök

18 januari 1924–31 maj 1924

opolitisk (Framstegspartiet)
Företrädare:
Kallio I
Finlands regering
1924
Efterträdare:
Ingman II


Fotnoter

  1. ^ Aimo Kaarlo Cajander Arkiverad 16 januari 2004 hämtat från the Wayback Machine.. YLE. (finska)
  2. ^ 10. Cajander II Arkiverad 14 november 2012 hämtat från the Wayback Machine. Statsrådet (finska)