Regeringen Cajander I

Regeringen Cajander I var det självständiga Finlands åttonde regering. Ministären regerade i egenskap av expeditionsregering från 2 juni 1922 till 14 november 1922. Statsminister A.K. Cajander var också biträdande jordbruksminister. Han var senare mellan 1933 och 1943 Framstegspartiets partiledare men regerade både 1922 och 1924 i egenskap av formellt opolitisk fackminister i spetsen av en tjänstemannaregering. Cajander, som var generaldirektör vid Finlands Forststyrelse, hade sin bakgrund som medlem i Samlingspartiet men hade inte innehaft några politiska uppdrag innan han tillträdde som statsminister. Det var först år 1927 som Cajander formellt bytte parti till Framstegspartiet.[1]

Regeringens sammansättning[2]
MinisterÄmbetsperiodParti
Statsminister
A.K. Cajander

2 juni 1922–14 november 1922

opolitisk (Samlingspartiet)
Utrikesminister
Carl Enckell

2 juni 1922–14 november 1922

opolitisk
Justitieminister
Frans Oskar Lilius

2 juni 1922–14 november 1922

opolitisk
Inrikesminister
Yrjö Johannes Eskelä

2 juni 1922–14 november 1922

opolitisk
Försvarsminister
Bruno Jalander

2 juni 1922–14 november 1922

opolitisk
Finansminister
Ernst Gråsten

2 juni 1922–14 november 1922

opolitisk
Undervisningsminister
Yrjö Loimaranta

2 juni 1922–14 november 1922

opolitisk
Jordbruksminister
Östen Elfving

2 juni 1922–14 november 1922

opolitisk
Biträdande jordbruksminister
A.K. Cajander

2 juni 1922–14 november 1922

opolitisk (Samlingspartiet)
Minister för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena
Evert Skogström

2 juni 1922–14 november 1922

opolitisk
Handels- och industriminister
Aukusti Aho

2 juni 1922–14 november 1922

opolitisk
Socialminister
Eino Akseli Kuusi

2 juni 1922–14 november 1922

opolitisk
Företrädare:
Vennola II
Finlands regering
1922
Efterträdare:
Kallio I


Fotnoter

  1. ^ Aimo Kaarlo Cajander Arkiverad 16 januari 2004 hämtat från the Wayback Machine.. YLE. (finska)
  2. ^ 8. Cajander Arkiverad 14 november 2012 hämtat från the Wayback Machine. Statsrådet (finska)