Regeringen Branting III
Regeringen Branting III Sveriges regering | |
Statschef | |
Statschef | Gustaf V |
Tidsperiod | |
Tillträde | 14 oktober 1924 |
Frånträde | 24 januari 1925 |
Ministrar och partier | |
Statsminister | Hjalmar Branting |
Regeringsparti(er) | Socialdemokraterna |
Status i parlamentet | minoritetsregering |
Oppositionsparti(er) | Allmänna valmansförbundet Frisinnade folkpartiet Bondeförbundet Liberala riksdagspartiet Sveriges kommunistiska parti Sverges kommunistiska parti |
Historik | |
Val | 1924 |
Senaste valet | 104 / 230 |
Mandatperiod(er) | 1925-1928 |
Företrädare | Trygger |
Efterträdare | Sandler |
Regeringen Branting III var Sveriges regering 1924-1925.
Bakgrunden
Efter att regeringen Trygger avgått den 14 oktober 1924 tillträdde Hjalmar Branting som statsminister, och bildade därmed sin tredje ministär. På grund av hälsoskäl ombildades ministären den 24 januari 1925 till regeringen Sandler.
Efter en jämn valutgång vid andrakammarvalet 1924 fick socialdemokraterna 104 mandat, men även högerpartiet och bondeförbundet ökade. Båda sidor tog röster från liberalerna och de frisinnade. Kung Gustaf V hade försökt få Carl Gustaf Ekman att bilda en högerministär, men utan framgång, och frågan gick sedan till Hjalmar Branting, vilken lät förklara att han skulle bilda en rent socialdemokratisk ministär, och ingen koalitionsregering. Socialdemokratiska partistyrelsen tog fram en ministär efter diskussioner. De syftade till en föryngring, varmed flera tunga namn inte blev föreslagna.
Ministären drev igenom en nedrustning av det svenska försvaret.
Branting blev sjuk i november, och det stod snart klart att han inte skulle tillfriskna. Fredrik Vilhelm Thorsson var den självklare efterträdaren, men insjuknade även han. Den 19 januari 1925 meddelade Branting sin avgång som statsminister. Han efterträddes av Rickard Sandler efter överläggningar i regeringen den 22 januari och Hjalmar Branting avled drygt en månad senare, den 24 februari 1925.
Statsråd
* Statsminister eller departementschef
Titel | Namn | Tillträdde | Avgick | Parti | |||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Statsminister | Hjalmar Branting | 14 oktober 1924 | 24 januari 1925 | Socialdemokraterna | |||||
Utrikesminister | Östen Undén | 14 oktober 1924 | 24 januari 1925 | Socialdemokraterna | |||||
Justitieminister | Torsten Nothin | 14 oktober 1924 | 24 januari 1925 | Socialdemokraterna | |||||
Försvarsminister | Per Albin Hansson | 14 oktober 1924 | 24 januari 1925 | Socialdemokraterna | |||||
Socialminister | Gustav Möller | 14 oktober 1924 | 24 januari 1925 | Socialdemokraterna | |||||
Kommunikationsminister | Viktor Larsson | 14 oktober 1924 | 24 januari 1925 | Socialdemokraterna | |||||
Finansminister | Fredrik Vilhelm Thorsson | 14 oktober 1924 | 24 januari 1925 | Socialdemokraterna | |||||
Ecklesiastikminister | Olof Olsson | 14 oktober 1924 | 24 januari 1925 | Socialdemokraterna | |||||
Jordbruksminister | Sven Linders | 14 oktober 1924 | 24 januari 1925 | Socialdemokraterna | |||||
Handelsminister | Rickard Sandler | 14 oktober 1924 | 24 januari 1925 | Socialdemokraterna | |||||
Konsultativa statsråd | |||||||||
Konsultativt statsråd | Ernst Wigforss | 14 oktober 1924 | 24 januari 1925 | Socialdemokraterna | |||||
Karl Levinson | 14 oktober 1924 | 24 januari 1925 | Partilös |
Företrädare: Regeringen Trygger | Sveriges regering 1924-1925 | Efterträdare: Regeringen Sandler |
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet
Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)
“ | 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.
3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.
|
” |
Hjalmar Branting (1860-1925), Prime Minister of Sweden 1920, 1921-23 and 1924-25.