Regeringen Branting II

Regeringen Branting II
Sveriges regering


Statschef
StatschefGustaf V
Tidsperiod
Tillträde13 oktober 1921
Frånträde19 april 1923
Ministrar och partier
StatsministerHjalmar Branting
Regeringsparti(er)Socialdemokraterna
Status i parlamentetminoritetsregering
Oppositionsparti(er)Allmänna valmansförbundet
Liberala samlingspartiet
Bondeförbundet
Sveriges kommunistiska parti
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti
Historik
Val1921
Senaste valet
93 / 230
Mandatperiod(er)1922-1924
Företrädarevon Sydow
EfterträdareTrygger

Regeringen Branting II var en svensk regering som tillträdde den 13 oktober 1921 och satt fram till den 19 april 1923.

Vid andrakammarvalet 1921 fick Socialdemokraterna 36,2 procent av rösterna och Hjalmar Branting fick i uppdrag att bilda regering.

Historik

Regeringen hade en krävande uppgift framför sig, nämligen att leda Sverige genom den utmanande övergången från krigskonjunkturer till fredsförhållanden med minskande statsinkomster.[1] Regeringen fick allmänt erkännande för flera av sina åtgärder, särskilt den kraftiga minskningen av statens utgifter som genomfördes av finansminister Fredrik Vilhelm Thorsson. En populär åtgärd var den omfattande "kommittéslakten" där cirka fem sjättedelar av de pengakrävande kommittéer och utredningar som var verksamma lades ned eller uppmanades att snabbt lämna sina betänkanden.[1]

Samtidigt stod regeringen inför hårda strider angående sin politik för att bekämpa arbetslöshet och förhållandet gentemot Sovjetunionen. Det handelsavtal som regeringen föreslog med den nya kommuniststaten i öst avslogs av riksdagen eftersom det inte ansågs tillfredsställande nog för svenska medborgare som krävde ersättning för egendom som gått förlorad eller tagits i beslag under bolsjevikrevolutionen.[1]

Diskussionen i början av 1920-talet om försäljning av alkohol hade tvingat alla partier att ta ställning. Den socialdemokratiska partikongressen 1920 förklarade att riksdagen inte borde gå med på förbudslagstiftning om inte en folkomröstning gav två tredjedelars majoritet för ett förbud. Denna regering anordnade en sådan folkomröstning, som slutade med en knapp övervikt för förbudsmotståndarna.

Riksdagen hade 1922 beslutat att anställda i arbetsmarknadskonflikt inte skulle erhålla arbetslöshetsunderstöd. I början av 1923 utbröt en konflikt inom industrin och 4 000 arbetare blev av arbetslöshetskommissionen avstängda från understöd. Regeringen Branting föreslog i en proposition till riksdagen att rätten till understöd skulle kvarstå för de som varit arbetslösa i minst sex månader. När propositionen avslogs av första kammaren avgick regeringen den 6 april 1923.

Statsråd

* Statsminister eller departementschef

TitelNamnTillträddeAvgickParti
Statsminister Hjalmar Branting13 oktober 192119 april 1923Socialdemokraterna
Justitieminister Assar Åkerman13 oktober 192119 april 1923Socialdemokraterna
Utrikesminister Hjalmar Branting13 oktober 192119 april 1923Socialdemokraterna
Försvarsminister Per Albin Hansson13 oktober 192119 april 1923Socialdemokraterna
Socialminister Herman Lindqvist13 oktober 192119 april 1923Socialdemokraterna
Kommunikationsminister Anders Örne13 oktober 192119 april 1923Socialdemokraterna
Finansminister Fredrik Vilhelm Thorsson13 oktober 192119 april 1923Socialdemokraterna
Ecklesiastikminister Olof Olsson13 oktober 192119 april 1923Socialdemokraterna
Jordbruksminister Sven Linders13 oktober 192119 april 1923Socialdemokraterna
Handelsminister Carl Svensson13 oktober 192119 april 1923Socialdemokraterna
Konsultativa statsråd
Konsultativt statsråd Rickard Sandler13 oktober 192119 april 1923Socialdemokraterna
Konsultativt statsråd Torsten Nothin13 oktober 192119 april 1923Socialdemokraterna
Konsultativt statsråd Karl Schlyter13 oktober 192119 april 1923Socialdemokraterna

Källor

  1. ^ [a b c] Carl Grimberg. ”707 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0709.html. Läst 23 juli 2023. 
Företrädare:
Regeringen von Sydow		Sveriges regering
1921-1923		Efterträdare:
Regeringen Trygger
Sveriges ministärer och regeringar
Medeltid till Gustavianska tiden
(från 1200-talet till 1809)
Sveriges lilla riksvapen
Sveriges lilla riksvapen
Under 1809 års regeringsforms första tid
(1809–1876)
Från statsministerämbetets införande
(1876–1905)
Under parlamentarismen som praxis
(1905–1974)
Under 1974 års regeringsform
(sedan 1975)
Politik i Sverige · Sveriges politiska historia · Sveriges statsråd · Kunglig Majestät · Kunglig Majestäts kansli · Regeringskansliet · Sveriges politiska partier

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Regeringen Branting II.jpg
Regeringen Branting II 1921-1923. Sittande från vänster: Thorsson, Branting, Lindqvist. Stående från vänster: Olsson, Nothin, Schlyter, Åkerman, Linders, Hansson, Örne, Sandler, Svensson.