Regeringen Branting I

Regeringen Branting I
Sveriges regering


Statschef
StatschefGustaf V
Tidsperiod
Tillträde10 mars 1920
Frånträde27 oktober 1920
Ministrar och partier
StatsministerHjalmar Branting
Regeringsparti(er)Socialdemokraterna
Status i parlamentetMinoritetsregering
Oppositionsparti(er)Allmänna valmansförbundet
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti
Bondeförbundet
Jordbrukarnas Riksförbund
Historik
Val1920
Senaste valet
75 / 230
Mandatperiod(er)1918-1920
FöreträdareEdén
EfterträdareDe Geer d.y.

Regeringen Branting I var Sveriges regering mellan 10 mars 1920 och 27 oktober 1920.[1] Den var en socialdemokratisk enpartiregering, med partiledaren Hjalmar Branting som statsminister. Den var den första socialdemokratiska enpartiregeringen i Sverige (den föregicks av Regeringen Edén, som var en koalition mellan socialdemokrater och liberaler).

Regeringen hade endast stöd av en minoritet i riksdagen. Detta fick bland annat till följd att dess proposition om utformningen av kommunalskattesystemet fälldes. Regeringen tillsatte två utredningar, dels om företagsdemokrati, dels om förstatligande av privata företag (Socialiseringsnämnden).

I andrakammarvalet 1920 gick Socialdemokraterna bakåt med 11 mandat. I riksdagen var liberalerna fortfarande tungan på vågen mellan Socialdemokraterna och Högern. I väntan på andrakammarvalet 1921 ville inget parti överta regeringsmakten; kungen fick därför tillsätta en ämbetsmannaregering, regeringen De Geer d.y., ledd av liberalen Louis De Geer.

Statsråd och organisation

Regeringen hade vid tillträdet samma organisation som föregående regering, med elva statsråd och åtta departement.

En större omorganisation skedde den 30 juni och 1 juli 1920, då fyra nya departement och statsrådsposter inrättades samtidigt som tre departement och statsrådposter avvecklades:

* Statsminister eller departementschef

TitelNamnTillträddeAvgickRef
StatsministerHjalmar Branting*10 mars 1920 (1920-03-10)27 oktober 1920 (1920-10-27)[1]
JustitieministerÖsten Undén*10 mars 1920 (1920-03-10)30 juni 1920 (1920-06-30)[2]
Assar Åkerman*30 juni 1920 (1920-06-30)27 oktober 1920 (1920-10-27)[2]
UtrikesministerErik Palmstierna*10 mars 1920 (1920-03-10)27 oktober 1920 (1920-10-27)[3]
KrigsministerPer Albin Hansson*10 mars 1920 (1920-03-10)1 juli 1920 (1920-07-01)[4]
SjöministerBernhard Eriksson*10 mars 1920 (1920-03-10)1 juli 1920 (1920-07-01)[4]
FörsvarsministerPer Albin Hansson*1 juli 1920 (1920-07-01)27 oktober 1920 (1920-10-27)[4]
SocialministerBernhard Eriksson*1 juli 1920 (1920-07-01)27 oktober 1920 (1920-10-27)
KommunikationsministerCarl Svensson*1 juli 1920 (1920-07-01)27 oktober 1920 (1920-10-27)
FinansministerFredrik Vilhelm Thorsson*5 januari 1918 (1918-01-05)[n 1]30 juni 1920 (1920-06-30)[5]
Rickard Sandler*30 juni 1920 (1920-06-30)27 oktober 1920 (1920-10-27)[5]
EcklesiastikministerOlof Olsson*28 november 1919 (1919-11-28)[n 1]27 oktober 1920 (1920-10-27)[6]
JordbruksministerOlof Nilsson*10 mars 1920 (1920-03-10)27 oktober 1920 (1920-10-27)
HandelsministerFredrik Vilhelm Thorsson*30 juni 1920 (1920-06-30)27 oktober 1920 (1920-10-27)[7]
CivilministerCarl Svensson*10 mars 1920 (1920-03-10)1 juli 1920 (1920-07-01)
Konsultativa statsråd
Konsultativa statsrådRickard Sandler10 mars 1920 (1920-03-10)30 juni 1920 (1920-06-30)
William Linder30 juni 1920 (1920-06-30)27 oktober 1920 (1920-10-27)
Torsten Nothin10 mars 1920 (1920-03-10)27 oktober 1920 (1920-10-27)

Noter

  1. ^ [a b] Fortsatte på posten från föregående regering.

Referenser

  1. ^ [a b] ”Sveriges regeringar under 100 år”. Regeringskansliet. Arkiverad från originalet den 7 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150107175608/http://www.regeringen.se/sb/d/4393. Läst 20 oktober 2010. 
  2. ^ [a b] ”Justitiedepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  3. ^ ”Utrikesdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  4. ^ [a b c] ”Försvarsdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  5. ^ [a b] ”Finansdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  6. ^ ”Ecklesiastikdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  7. ^ ”Thorsson, Fredrik Vilhelm”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 

Se även

Företrädare:
Regeringen Edén
Sveriges regering
1920
Efterträdare:
Regeringen De Geer d.y.

Media som används på denna webbplats

Hjalmar branting stor bild.jpg
Hjalmar Branting (1860-1925), Prime Minister of Sweden 1920, 1921-23 and 1924-25.
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.