Regeringen Boström II

Regeringen Boström II
Sveriges regering


Statschef
StatschefOscar II
Tidsperiod
Tillträde5 juli 1902
Frånträde13 april 1905
Ministrar och partier
StatsministerErik Gustaf Boström
Regeringsparti(er)Lantmannapartiet
Protektionistiska majoritetspartiet
Historik
Val1902
Mandatperiod(er)1903-1905
Företrädarevon Otter
EfterträdareRamstedt

Andra Ministären Boström var Sveriges regering mellan 5 juli 1902 och 13 april 1905.

Boströms första politiska förslag som regeringschef 1902 var att försöka lösa rösträttsfrågan. Detta eftersom en alltmer påträngade arbetarrörelse ville ha allmän och lika rösträtt. 1904 presenterade Regeringen sitt rösträttsförslag. Det föreslog allmän och lika rösträtt till Andra kammaren, proportionellt valsätt, lika representationsrätt för städer och landsbygd, 25 års rösträttsålder samt fullgjorda skatte- och värnpliktsskyldigheter. Förslaget föll dock i båda kammare 1904 eftersom proportionalismen ansågs ge mer makt åt regeringen.

Men det som till slut skulle fälla regeringen var unionsfrågan. När Boström återtog statsministerskapet blev ett av hans första initiativ i den norska frågan att i mars 1903 utfärda en kommuniké. Denna innefattade han själv, utrikesminister Lagerheim och den norske statsministern Blehr. Denna kommuniké utlovade ett eget norskt konsulatväsen, med bibehållna garantier för unionens enlighet, i diplomatiskt hänseende. Denna kommuniké och en alltmer krävande självständighetsrörelse gjorde till slut att Boströms tvingades avgå, till förmån för statsrådet Johan Ramstedt i april 1905.

Statsråd

ÄmbeteMinisterTillträddeAvgickParti
Statsminister Erik Gustaf Boström5 juli 190213 april 1905Lantmannapartiet
Justitieminister Ossian Berger5 juli 190213 april 1905Lantmannapartiet
Utrikesminister Alfred Lagerheim5 juli 19027 december 1904Lantmannapartiet
 Johan Ramstedt7 december 190422 december 1904Partilös
 August Gyldenstolpe22 december 190413 april 1905Partilös
Krigsminister Jesper Crusebjörn5 juli 190227 juli 1903Partilös
 Otto Virgin27 juli 190313 april 1905Partilös
Sjöförsvarsminister Louis Palander5 juli 190213 april 1905Partilös
Civilminister Hjalmar Westring5 juli 190213 april 1905Partilös
Finansminister Ernst Meyer5 juli 190213 april 1905Partilös
Ecklesiastikminister Carl von Friesen5 juli 190213 april 1905Oberoende konservativ
Jordbruksminister Theodor Odelberg5 juli 190213 april 1905Protektionistiska partiet
Konsultativa statsråd
Konsultativt statsråd Karl Husberg5 juli 190213 april 1905Partilös
 Johan Ramstedt5 juli 190213 april 1905Partilös
Företrädare:
Regeringen von Otter
Sveriges regering
1902–1905
Efterträdare:
Regeringen Ramstedt

Media som används på denna webbplats

Swedish civil ensign (1844–1905).svg
Svensk handelsflagg 1844-1905
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.