Regementsofficer

Regementsofficer var en befälskår som skapades vid 1972 års tjänsteställningsreform i Krigsmakten, då den tidigare officerskåren upphörde. Befälskåren regementsofficerare skall ej att förväxlas med befälsnivån regementsbefäl, då regementsofficerare även kunde vara kompanibefäl.

Befälskårer

Genom den tjänsteställningsreform som genomfördes den första juli 1972 reformerades de tre existerande befälskårerna för underbefäl, underofficerare och officerare[1]. Uppdelningen i tre olika befälskårer bibehölls, men istället förändrades deras benämningar till plutonsofficerare, kompaniofficerare samt regementsofficerare.

Samtliga befäl som tidigare tillhört officerskåren fick efter reformens genomförande sin tillhörighet i den nya regementsofficerskåren.

Före 1972-07-01Efter 1972-07-01
OfficerRegementsofficer
UnderofficerKompaniofficer
UnderbefälPlutonsofficer
Gruppbefäl

Befälsgrader

Före 1972-07-01Efter 1972-07-01
GruppOfficerRegementsofficerGrupp
GeneralspersonerGeneralGeneralGeneralspersoner
GenerallöjtnantGenerallöjtnant
GeneralmajorGeneralmajor
RegementsbefälÖverste[2]Överste av 1. gradenRegementsbefäl
Överste
ÖverstelöjtnantÖverstelöjtnant med särskild tjänsteställning
MajorÖverstelöjtnant
KompanibefälKaptenMajor
LöjtnantKaptenKompanibefäl
FänrikLöjtnant

Regementsofficerskåren omfattade förutom regementsbefäl, även generalspersoner och vissa kompanibefäl. Graden fänrik existerade ej i regementsofficerskåren då samtliga tidigvarande fänrikar befordrades till löjtnanter vid införande av 1972 års tjänsteställningsreform. Även för löjtnanter, kaptener och majorer innebar reformen befordran till en högre grad. För de som befordrats till överstelöjtnant före den 1 juli 1972 innebar reformen att de erhöll en högre tjänsteställning, men att de fortsatte att bära samma gradbeteckning som en vanlig överstelöjtnant. Överstar med tjänst i lönegrad C2 eller högre lönegrad[1] befordrades till den nyinrättade befälsgraden överste av 1. graden.

Tjänsteställning

Officerare och underofficerare före 1972

Redan före tjänsteställningsreformen hade de lägre officerarna och underofficerarna, på motsvarande kompanibefälsnivå, ett system med varvad tjänsteställning så att en fanjunkare hade tjänsteställning mellan fänrik och löjtnant, och en förvaltare mellan löjtnant och kapten.

OrdningsföljdOfficerUnderofficer
1General-
2Generallöjtnant
3Generalmajor
4Överste i lönegrad C2 eller högre
5Överste
6Överstelöjtnant
7Major
8Kapten
9-Förvaltare
10Löjtnant-
11-Fanjunkare
12Fänrik-
13-Sergeant

Regementsofficerare och kompaniofficerare 1972-1983

Efter genomförandet av befälsreformen 1972 erhöll de tidigare underofficerarna både grad och tjänsteställning som fänrik, löjtnant och kapten. Fänrik var ej längre en regimentsofficersgrad, men löjtnanter och kaptener hade nu samma tjänsteställning oavsett vilken befälskår de tillhörde, och senioriteten mellan olika officerare räknades normalt endast i tjänstgöringsår. Värnpliktigt kompanibefäl räknades dock alltid efter yrkesanställda officerare av samma grad.

BefälsnivåOrdningsföljdRegementsofficerKompaniofficer
Generalsperson1General-
2Generallöjtnant
3Generalmajor
Regementsbefäl4Överste av 1. graden
5Överste
6Överstelöjtnant
7Major
Kompanibefäl8KaptenKapten
9LöjtnantLöjtnant
10-Fänrik

Ny befälsordning 1983

Ny befälsordning (NBO) infördes den 1 juni 1983 och innebar att uppdelningen i tre olika officerskårer slopades till förmån för en enhetlig befälskår med beteckningen yrkesofficer.[3]

2009 års befälsordning

Befälsordningen 2009 innebar att yrkesofficerskåren delades i officerare och specialofficerare och att den saxade tjänsteställningen återinfördes.

Referenser

  1. ^ [a b] Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1972
  2. ^ Överste i lönegrad C2, eller högre lönegrad, befordrades till överste av 1. graden.
  3. ^ Regeringens proposition 1982/83:143 om ändrad indelning av försvarsmaktens personal, m.m.