Ramssläktet

Ramssläktet
Getrams (P. odoratum)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljSparrisväxter
Asparagaceae
SläkteRamssläktet
Polygonatum
Vetenskapligt namn
§ Polygonatum
AuktorMiller
Arter (urval)
  • Amerikansk jätterams (P. biflorum)
  • Bredrams (P. hirtum)
  • Dvärgrams (P. hookeri)
  • Getrams (P. odoratum)*
  • Japanrams (P. falcatum)
  • Jätterams (P. ×hybridum)
  • Kransrams (P. verticillatum)
  • Rosenrams (P. roseum)
  • Storrams (P. multiflorum)*
Synonymer
  • Campydorum Salisb.
  • Evallaria Neck.
  • Sigillum Trag. ex Montandon
  • Troxilanthes Raf.
  • Ramssläktet (Polygonatum) är ett växtsläkte i familjen sparrisväxter med cirka 60 arter från tempererade delar av norra halvklotet. De flesta arterna förekommer i Himalaya och Japan. I Sverige förekommer tre arter naturligt [1]. Några andra arter odlas som trädgårdsväxter i Sverige.

    Beskrivning

    Ramssläktet består av fleråriga, kala örter med krypande jordstam. Stjälken är ogrenad, trind eller kantig och från decimeterhög till nästan manshög. Bladen sitter strödda eller i kransar, de är oskaftade och vanligen ovala eller lansettlika. Blommorna är hängande på skaft från bladvecken, de sitter ensamma eller i fåblommiga klasar. Hyllet är grönaktigt vitt till rosa eller purpur, rörformat till klocklikt sex korta flikar. Ståndarna är sex, ståndarsträngar är sammanväxta med hyllet vid basen, de är kala eller håriga. Stiftet är ensamt. Frukt är ett bär med få frön, och bären är giftiga[2].

    Arter[3]

    Referenser

    1. ^ The European Garden Flora Editorial Committee; Stuart Max Walters (1984). European Garden Flora: A Manual for the Identification of Plants Cultivated in Europe, Both Out-of-Doors and Under Glass. Cambridge University Press. sid. 432–. ISBN 978-0-521-24859-4. https://books.google.com/books?id=1dd5M-ToXAcC&pg=PA432 
    2. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 83. ISBN 91-20-04445-3 
    3. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (1 september 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17086001. Läst 26 maj 2014. 

    Externa länkar

    Media som används på denna webbplats

    Polygonatum odoratum jfg.jpg
    (c) Jeffdelonge, CC BY-SA 3.0
    Sceau de Salomon odorant, photo J.F. Gaffard, fr:Auberive, mai 2004,