Rallare

Rallare är en yrkesterm för anläggningsarbetare, särskilt vid järnvägs- och kraftverksbyggen,^[1] där de senare förr kallades vattenrallare. Andra ord för rallare vid järnvägen är järnvägsanläggare, järnvägsarbetare eller rälsläggare.

Det var vanligt att den som "gick på rallen" ofta var någon form av lantarbetare som sökte sig till järnvägsbyggen för att få en bättre lön. Arbetet var hårt, riskfyllt och arbetsförhållandena var många gånger mycket svåra. Rallarna inhystes ofta i bristfälliga baracker. Arbetet var riskfyllt, men betalningen var en stark drivkraft för rallarna.

Ordet rallare härstammar från engelskans "railway". Järnvägen kallades till och med under en period för rallväg^[2] och de vagnar som man puttade för hand på spåren vid järnvägsbyggen eller i gruvor kallades för rallkärra eller rallvagn.^[3]

Att rallarna drog fram mellan samhällen på landsbygden kunde skapa konflikter med bofasta och det är kanske därför inte underligt att uttrycken rallarslagsmål och rallarsving existerar, där det första är ett uttryck för vilt slagsmål utan regler och det senare innebär att man svingar hela armen i en cirkel för att sedan träffa motståndaren med knytnäven i ansiktet. Ett nedsättande uttryck för dem var rallbuse^[4].

Växten rallarros har fått sitt namn eftersom den ofta växer på banvallar.

Banverket använde under en tid termen High tech-rallarna om sig själva i sin marknadsföring^[5], och ibland kallas de som gräver ned bredbandsfiber för fiberrallare. Baklängesrallare kallas den som river upp järnväg.^[6]

• Fabian Månsson, som senare blev socialdemokrat
• John Henry, i amerikansk folklore

• Rallarmuseet i Moskosel
• Järnvägens museum Ängelholm
• Järnvägsmuseet
• Järnvägshistoria
• Modellrallare
• Svarta Björn

• Briandt, Manne (1959). Banbrytare : äventyr och upplevelser under ett 100-årigt järnvägsbyggande i Sverige : upptecknade och berättade. Stockholm: [Manne Briandt]. Libris 1580876 
• Briandt, Manne (1956). Rallargärning : hur man bröt väg och drog fram spår för rullande tåg genom Sveriges land : i bilder samlat och berättat. Stockholm: Manne Briandt. Libris 1159093 
• Hazelzet, Edith (1993). "Give me swedes and snoose!" : en uppsats om svenska rallares liv och arbete på de nordamerikanska järnvägsbyggena. Groningen: Rijksuniversitetet. Libris 8845161 
• Lundh, Gottfrid (1975). En gammal rallares minnen och historier från arbetslivet. Stockholm: Stockholms L S. Libris 1318564 
• Med slägga, borr och spett : rallarehistorier och rallarevisor : med 48 bilder och 59 melodier. Stockholm: Björck & Börjesson. 1940. Libris 1362184 
• Olls, Bert (1982). Rallaren. Laholm: Settern. Libris 7649625. ISBN 91-7586-114-3 
• Rallarminnen. Svenskt liv och arbete, 0348-9310 ; 8. Stockholm: Nordiska mus. 1949. Libris 8204167 
• Swahn, Waldemar (1940). Axel Granholm och hans rallare : ödemarkspionjären, järnvägsbyggaren, diktatorn, arbetarvännen. Stockholm. Libris 31389 
• Svanbäck, S. M; Malmback, Herbert (1931). En rallares levnadsminnen. Skrifter / utgivna av Arbetarnas kulturhistoriska sällskap, 99-0560030-2 ; 4. Stockholm: Tiden. Libris 8219170 
• Theander, Agge (1993). I rallarnas spår. Narvik: Ofoten museum. Libris 7696768. ISBN 82-91340-00-5 
• Utbult, Mats (2009). Vägval och spårbyten : historien om hur rallarna och deras arvtagare i 100 år har arbetat och kämpat för ett bättre liv. Stockholm: SEKO. Libris 11310501. ISBN 9789188082268 

• Lindberger, Örjan (1986). Rallaren : en kraftkälla i norsk och svensk arbetardiktning. Karlskorna: Axel Abrahamsons tryckeri. Libris 19576684 
• Sandin, Gunnar (2001). ”Nordens cowboys : skönlitterära svenska rallarskildringar”. Spår (Gävle) 2001,: sid. 79-91 : ill. 0283-6483. ISSN 0283-6483.  Libris 8887523