Rallarbi

Rallarbi
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
(c) Arnstein Staverløkk/Norsk institutt for naturforskning, CC BY 3.0
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteTapetserarbin
Megachile
UndersläkteMegachile sensu stricto[2]
ArtRallarbi
M. lapponica
Vetenskapligt namn
§ Megachile lapponica
AuktorThomson, 1872[3]
Synonymer

Megachile nivalis Friese, 1903[3]
Megachile santiamensis Mitchell, 1933[3]
Megachile lapponica baicalica Cockerell, 1928[3]
Megachile lapponica fuscifrons Cockerell, 1930[3]
Megachile melanopyga amaguella Cockerell, 1924[3]
Megachile lapponica kurbati Cockerell, 1928[3]

lapptapetserarbi[4]
Hitta fler artiklar om djur med

Rallarbi (Megachile lapponica) är ett solitärt bi i familjen buksamlarbin och släktet tapetserarbin som finns på stora delar av det norra halvklotet.

Beskrivning

Ett ganska slankt bi med svart grundfärg.[5] Ovansidan på huvud och mellankropp har mörkbrun till svart, gles behåring[6] medan ansiktet har gles, vitaktig behåring hos honan, mera tät och varmgul hos hanen[7]. Vingarna är halvgenomskinliga med svarta ribbor hos honan, bruna hos hanen. Tergit[a] 3 till 5 har korta, raka hår, medan de mörka håren på ytterkanterna av tergit 6 är bakåtriktade. Från huvudet till tergit 2 har arten blekt grå till beigefärgade hår på sidorna. Längs bakkanterna av tergit 2 till 5 finns smala, vita hårband, som hos de fyra främsta tergiterna är avbrutna mittpå. Honan har en röd polleninsamlingsborste på buken. Kroppslängden är 11 till 12 mm hos honan, 9 till 10 mm hos hanen.[6]

Ekologi

Rallarbiet är anpassat till barrskog, inte minst i tajgan, och lever vid nybyggda skogsvägar, nerbrunnen skog, hyggen,[6] skogsbryn och gläntor[1]. Arten är oligolektisk, den är starkt specialiserad på blommande arter från dunörtssläktet,[1] särskilt mjölkört[6]. Nektar kan den även hämta från arter i hallonsläktet och från ärtväxter.[8] Flygtiden är anpassad till mjölkörtens blomningsperiod, och varar från slutet av juni till augusti.[6]

Arten är ett solitärt bi, det vill säga att det inte bildar samhällen.[9] Honan inrättar sina larvbon i befintliga insektsgångar i dött trä, bland annat nerbrunna träd och stubbar med gamla larvgångar efter långhorningar som tallbock.[6] Larvcellerna fylls med pollen, och tapetseras med bladbitar från mjölke eller björk, som honan skär ut med hjälp av sina käkar.[9][6] Det förekommer att bona angrips av boparasiten smalkägelbi, som lägger sina ägg i larvcellerna, där de resulterande kägelbilarverna lever av den insamlade födan efter det värdägget eller -larven dödats.[6]

Utbredning

Den eurasiatiska utbredningen omfattar Mellan- och Nordeuropa från Frankrike i väster österut över Ryssland och Asien till Sibirien, Korea och Japan[6][1]. I Nordamerika finns arten i nästan hela Kanada och Alaska, vanligast i bergen och de nordliga delarna.[7]

I Sverige, där den är klassificerad som livskraftig (LC), finns den från Skåne till Torne lappmark i Norrbotten.[6]

I Finland, där den också är klassificerad som livskraftig,[10] finns den från Åland och sydkusten norrut till södra Lappland.[11]

Kommentarer

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Referenser

  1. ^ [a b c d] Dewulf, A. & Praz, C. 2014 Megachile lapponica . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 november 2023.
  2. ^ ”Megachile lapponica Thomson, 1872” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/20/q?search=Megachile+lapponica. Läst 1 juli 2013. 
  3. ^ [a b c d e f g] ”Megachile lapponica Thomson, 1872” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=761675#null. Läst 10 november 2023. 
  4. ^ Cederberg, Björn (2006). ”Megachile lapponica Thomson, 1872 | rallarbi”. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103215/details. Läst 10 november 2023. 
  5. ^ ”Blattschneiderbienen: Megachile lapponica” (på tyska). Wildbienen. https://www.wildbienen.de/eb-mlapp.htm. Läst 12 november 2023. 
  6. ^ [a b c d e f g h i j] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Larsson, A.M. & Stenmark, M. (2020). ”Megachile lapponica Rallarbi”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/103215/detaljer. Läst 10 november 2023. 
  7. ^ [a b] ”Megachile lapponica” (på engelska). Biological Survey of Canada. https://cjai.biologicalsurvey.ca/srpg_18/Species/16M_lapponica/M_lapponica_species_page.html. Läst 13 november 2023. 
  8. ^ A Jukes (2016). ”Megachile lapponica Thomson,1872” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://bwars.com/content/megachile-lapponica. Läst 11 juni 2017. 
  9. ^ [a b] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Tapetserarbin Megachile”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/Megachile-103215/detaljer. Läst 10 november 2023. 
  10. ^ Juho Paukkunen (2019). ”rallarbi (Megachile lapponica)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204649. Läst 10 november 2023. 
  11. ^ ”Megachile lapponica – Bläddra observationer”. Finlands artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204649&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 10 november 2023. 

Externa länkar

Katalogdata
​​​ • BioLib: 70831​ • Dyntaxa: 103215​ • EoL: 2751523​ • GBIF: 1336343​​​ • Inaturalist: 459129​ • ITIS: 761675​​ • NCBI: 1618192​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 232825​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Megachile lapponica.jpg
(c) Arnstein Staverløkk/Norsk institutt for naturforskning, CC BY 3.0
Megachile lapponica