Ragnvald Knaphövde

Ragnvald
Regeringstidnågon gång under perioden från 1120-talets mitt till sent 1130-tal
FöreträdareInge den yngre
EfterträdareSverker den äldre
FarOlof Näskonung?

Ragnvald Knaphövde, även Ragvald, var kung av Sverige någon gång mellan mitten av 1120-talet och slutet av 1130-talet,[1] föräldrar osäkra. Enligt en sen källa var han son till Olof Näskonung, men han har också på grund av namnet föreslagits vara identisk med Inge den äldres son Ragnvald Ingesson.[2]

I och med Inge den yngres död i början av 1120-talet inleddes en orolig tid i Sverige. Källäget är magert under perioden. Ragnvald blev enligt Västgötalagens kungalängd vald till kung, men slogs ihjäl vid "Karllsepitt" (antagligen Karleby utanför Falköping) efter att ha ridit in i Västergötland på eriksgata utan att ha utväxlat gisslan.[2]

Saxo Grammaticus nämner inte Ragnvald, men meddelar att svearna, efter att götarna hade valt den danske prinsen Magnus Nilsson till kung, valde en egen kung som götarna senare slog ihjäl. Magnus förekommer dock inte i västgötalagens kungalängd, men Saxos namnlöse kung har i vilket fall identifierats med Ragnvald, och Magnus död 1134 har tillsammans med kung Filips död 1118 använts för att datera Ragnvalds verksamhet.[2]

Tillnamnet knaphövde eller knapphövde, som är ett senare tillägg i västgötalagens kungalängd,[2] kommer möjligen av att Ragnvald skall ha haft ett klotrunt huvud.[3] Ordet förekommer på annan plats, och betecknar då ett dryckeskärl av ett manshuvuds storlek.[2]

Gravkoret över Ragnvald i Vreta klosters kyrka som kom till på Johan III:s tid har trotts vara en produkt av sammanblandning med en bror till Magnus Henriksson, som kan visas ha donerat till klostret.[2] Senare har även andra uppgifter om de gravsatta i kyrkan framförts.[4]

Den så kallade Kung Rings grav i Göteborg, som föregår Ragnvald med långt över två årtusenden.

Enligt Laurentius Böker (död 1696) blev Ragnvald begravd i hällkistan Kung Rings grav i Göteborg, vilken senare har daterats till 2400–1800 före kristus (se även Kung Ring).[5]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ragnvald Knaphövde, 16 december 1915.

Noter

  1. ^ Henrikson, Alf (1963). Svensk historia. Stockholm: Bonniers. sid. 889. ISBN 91-0-046394-9 
  2. ^ [a b c d e f] Hans Gillingstam: Ragnvald i Svenskt biografiskt lexikon (1995-1997) läst 29 mars 2012
  3. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg (den yngre) i Öknamn och tillnamn på nordiska stormän och kungligheter ISBN 91-87064-21-9
  4. ^ Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 72, 74 & 80
  5. ^ http://delsjoomradet.se/fornlamningar/kung-rings-grav/
Illustrationsbehov historisk person Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Camera-photo.svg
Camera icon
Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Kung Rings grav, den 4 sept 2005, bild 2..JPG
"Kung Rings grav" vid Delsjön i Göteborg är namnet till trots resterna av en hällkista - en familje- eller släktgrav från slutet av stenåldern för cirka 4000 år sedan. Kistan täcktes täcktes tidigare av ett par takhällar, men dessa bortfördes i slutet av 1600-talet, vilket framgår av äldre skrivna källor. Carl von Linné besökte den under sin Västgötaresa. Bilden togs den 4 september 2005 av Harri Blomberg.
Bust of Julius Caesar from History of the World (1902).png
Gaius Julius Caesar (100-44 BCE). Source: H. F. Helmolt (ed.): History of the World. New York, 1902. Copied from: University of Texas Library Portrait Gallery.