Rafael Ramstedt

Rafael Ramstedt
Rafael Ramstedt, 1920-tal.
FödelsenamnRafael Gustaf Johannes Ramstedt
SmeknamnRafu
Födelsedatum14 juni 1888
FödelseortFinland Raunistula, Storfurstendömet Finland
Dödsdatum26 januari 1933 (44 år)
DödsortFinland Helsingfors, Nyland
MakaSaima Ramstedt
SläktingarEmanuel Ramstedt, Gustaf John Ramstedt, Armas Ramstedt (bröder)
Känd förRosvo-Roope
GenrerKuplett, schlager
År som aktiv1910–1932
SkivbolagVictor, His Master's Voice, Polydor
ArtistsamarbetenViljo Vesterinen, Suomi Jazz Orkesteri, Nils Ekman, Erkki Linko

Rafael ”Rafu” Gustaf Johannes Ramstedt, född 14 juni 1888 i Raunistula i S:t Marie, död 26 januari 1933 i Helsingfors, var en finländsk sångare, sångtextförfattare, kompositör och skådespelare. Vid sidan av J. Alfred Tanner räknas Ramstedt som Finlands främste kuplettsångare på 1910- och 1920-talen.[1]

I över tjugo år tillhörde Ramstedt eliten inom finsk underhållning, såväl inom sång som inom teater. På 1910-talet uppträdde han som kabarésångare i Helsingfors och turnerade flitigt tillsammans med kolleger som J. Alfred Tanner. På 1920-talet engagerades han inom teatern, där han var verksam som både skådespelare och teaterchef. Han skrev också storyn till en rad filmer och medverkade själv i en av Finlands första ljudfilmer 1929. Ramstedt författade även en stor mängd kupletter och schlagersånger, däribland balladen om Rosvo-Roope, som filmatiserades 1949. I samtiden kallades Ramstedt ”Finlands Maurice Chevalier”.[2]

Biografi

Tidigt liv

Bröderna Ramstedt 1914. Från vänster: Gustaf John, Emanuel, Rafael och Armas.

Ramstedt var son till maskinarbetaren Gustaf Adolf Ramstedt (1846–1926) och Edla Mathilda, född Holmberg (1850–1929). Makarna fick elva barn, däribland författaren Gustaf John Ramstedt, riksdagsledamoten Emanuel Ramstedt och författaren Armas Ramstedt.[3] Fadern var delvis alkoholiserad och bytte ofta arbete. Innan Rafael föddes slog sig familjen ner i den fattiga stadsdelen Raunistula utanför Åbo, där barnen växte upp under miserabla förhållanden. Torpet familjen bodde i var byggt av Edla Mathildas bröder och bestod av ett kök, en kammare och ett vindsrum.[4]

Ramstedt hade svenska som modersmål och talade finska med viss begränsning. Detta var till visst förtret, då Ramstedt ville vara helfinsk och brukade prata om att förfinska sitt namn till Rafu Raunistula.[5] Ramstedt studerade vid industriskolan i Åbo[6] och tog anställning som maskinkonstruktör. Emellertid tvingades han ge upp yrket, då han utsågs till syndabock när en hjulångare byggd för att trafikera Volga förliste under jungfrufärden.[5] Efter haveriet arbetade han inom diverse yrken, bland annat med livförsäkringar. Så småningom beslöt han sig att sikta på en karriär inom underhållningsbranschen. Han visade sig vara mycket musikalisk; han skrev och komponerade sina egna sånger samt behärskade att spela både luta och gitarr.[5] I Åbo tog han lektioner hos operasångerskan Naemi Friberg.[7]

Ramstedt bosatte sig i en villa uppförd 1928 på Larin-Kyöstis väg 16 i Åggelby utanför Helsingfors och var den första i stadsdelen som ägde en bil, en påkostad Wanderer.[8][9] Han gifte sig den 19 december 1915[10] med Saima Sola (1890–1934), syster till operasångaren Wäinö Sola.[5] Makarna fick två barn; Olof Rauni (1916–1972) och Pia, gift Nieminen (1918–1957).[11]

Karriär

1910–1911 tillhörde Ramstedt stumfilmsbiografen Helikon i Helsingfors,[7] där han blev god vän med motspelaren J. Alfred Tanner. De två uppträdde flitigt på Helsingfors restauranger och biografer.[12] Ramstedt och Tanner skrev flera sånger tillsammans och Ramstedt brukade fungera som inspirationskälla för Tanner.[13] Bland annat är Tanners kuplett Kalle Aaltonen en översättning av Ramstedts mer bortglömda svenska kuplett Calle Vågeman.[14] Ramstedt översatte några av Tanners sånger till svenska, däribland Römperin tanssit som blev Rönnbergska dansen och Jannen hanuripolkka som blev Jannes handklaverstrall.[5] De båda artisterna hade stor respekt för varandra och efter Tanners död 1927 sade Ramstedt följande om Tanners betydelse för kuplettgenren: ”Han intager ett enastående rum bland våra kuplettsångare. Ingen annan haft en sådan framgång som han. Det var Tanner som gjorde kuplettsjungandet till ett yrke. Följande hans exempel uppträdde efter honom ett flertal yrkesmässiga kuplettsångare.”[15]

Tre underhållare på turné. Uppifrån: Harald Winter, Rafael Ramstedt och J. Alfred Tanner. Bild från 1920.

1915 uppträdde Ramstedt regelbundet på teatern Casino i Åbo, som i augusti gästades av Suomalainen operetti. Tillsammans med skådespelarna vid Casino satte operettgruppen upp pjäsen Två man om en änka, regisserad av Bror Niska. Ackompanjatör var Martti Nisonen.[16]

Senare på året 1915 engagerades han i den finska operett som sattes upp på Apolloteatern av Karl Emil Ståhlberg. Till de andra medverkande hörde exempelvis Theodor Weissman, Iivari Kainulainen, Aapo Similä, Dagmar Parmas och Elli Suokas.[17] Det gavs två föreställningar om dagen, den ena på finska och den andra på svenska. Operetten blev mycket populär och Apolloteatern var ett uppskattat nöjescentrum vid Esplanadsparken.[18] År 1917 gjordes en turné till Åbo, Björneborg, Tammerfors och Viborg, där Ramstedt spelade titelrollen i Luffarbaronen. Kapellmästare vid föreställningen i Viborg var kompositören Toivo Kuula.[19] Samma höst fick verksamheten ett abrupt slut, då Ståhlberg tvingades sälja Apollos lokaler till ryska marinen. Skådespelarna som varit engagerade i operetten fick ekonomisk ersättning, men försöken att hitta en ny lokal övergavs inom kort.[19]

Sedan Apolloteatern hade upphört var Ramstedt 1916–1917 engagerad vid Svenska inhemska teatern i Åbo.[20] Sommaren 1920 engagerades Ramstedt i den nybildade Nådendals friluftsteater, ledd av svensken Robert Jonsson. Premiären hölls på midsommardagen med Per Olsson och hans käring.[21]

Den 1 juli 1921 tillträdde Ramstedt som chef för arbetarteatern i Forssa.[22] Där satte han bland annat uppAugust Strindbergs Gustav Vasa.[23] Under tiden som teaterchef medverkade både Ramstedt och hans hustru i flera pjäser.[24] Hans mest uppskattade roll var som gubben Apso i Lemmin poika, en pjäs baserad på nationaleposet Kalevala.[25] I augusti 1923 beslöt Ramstedt att lämna chefskapet för att kunna uppträda på andra teatrar i landet.[26] Åren 1923–1924 hade han anställning vid Turun teatteri.[7]

Av Ramstedts hand finns en översättning av Ernst Fastboms pjäs Halta Lena och vindögda Per, på finska kallad Ontuva Leena ja Vinosilmä Vika. Pjäsen har spelats flera gånger på olika scener, bland annat på arbetarteatern i Forssa under Ramstedts tid som chef.[23] År 1929 regisserade han en egen pjäs, Siemenperunia, som sattes upp vid Karuna skyddskårs lotteri på Skyddskårshuset i Åbo den 28 juli.[27]

Filmproduktioner

Ljudfilmen kom till Finland 1929. Ett av de första försöken att göra en inhemsk ljudfilm resulterade i en kort dokumentär, vari Theodor Weissman samt dansarna Helmi Vuorisola och Eva Hahn medverkade. Filmen fick namnet Laulu- ja tanssiesitys och hade premiär på hösten 1929, men på grund av innehållet i de sjömansvisor som Weissman sjöng, blev filmen barnförbjuden i biosalongerna.[28]

I stället satsade filmbolaget Lahyn-Filmi i Åbo på en ny spelfilm tillsammans med Ramstedt och några dansare. I filmen, som fick namnet Raf. Ramstedt sjunger en sjömansvisa, framförde Ramstedt den egna sjömansvisan Mun kehtoni on keinuellut.[29] Filmen bestod av filmade sekvenser där Ramstedt mimade och rörde sig till musiken, som framtogs genom en grammofonskiva och spelades med så kallad playback-teknik.[30][31] Scenerna filmades på teatern Casino i Åbo, där filmen hade premiär den 8 oktober och visades hela veckan.[32] Filmen blev genast en publiksuccé och visades i november på teatern Maxim i Tammerfors.[33]

Inte långt senare producerade Lahyn-Filmi ytterligare en ljudfilm på elva minuter med Ramstedt, producerad med samma playback-teknik som den förra. I den nya filmen, Äänifilmi, sjöng Ramstedt en rad kupletter, däribland Tanners Römperin tanssit på svenska.[34] Just den sekvensen, när Ramstedt sjöng den visan, kopierades senare ut till en egen film, även den producerad av Lahyn-Filmi och släppt i oktober 1929. Filmen fick namnet Rönnbergin tanssit och hade en längd på cirka tre minuter.[35]

År 1931 medverkade Ramstedt i bakgrunden vid produktionen av den första fulländade ljudfilmen Säg det på finska.[13] Han skrev också historien till filmen Helsingfors främsta affärsman som spelades in 1934 med Matti Jurva och Uuno Montonen i huvudrollerna.[36] Handlingen i balladen Rosvo-Roope blev sedermera förlaga till filmen Piraten älskaren som producerades 1949.[37]

Stil och skivinspelningar

Tatu Pekkarinen, Aapo Similä och Ramstedt inför inspelningsresan till Köpenhamn 1928.

De finländska kuplettsångarna hade sin individuella stil på scen. Ramstedt var mer sofistikerad än Tanner; han bar vit fluga och ville framstå som en gentleman.[13] Till detta bar han ständigt en stor, konstgjord solros på kavaj- eller frackslaget.[5] Till skillnad från sina kolleger framförde Ramstedt sällan kupletter med sexuella anspelningar.[1] Hans reserverade personlighet gjorde honom mindre populär än Tanner, men duon hade god kemi och kompletterade varandra.[38] Ramstedt hade ett intresse för gamla riddarballader, som han samlade och studerade. Inom bekantskapskretsen var han känd som en originell sällskapsmänniska och uppskattad historieberättare.[39]

Sommaren 1932 turnerade Ramstedt med Dallapé-orkestern. Orkesterns dragspelare och grundare Martti Jäppilä hade blivit tillsagd att Ramstedt inte skulle passa som solosångare i orkestern, men turnén blev lyckad och inför spelningarna med Ramstedt var salongerna alltid fyllda med åhörare. Jäppilä skrev senare om hur Ramstedt under konserterna brukade sjunga sitt paradnummer, sjömansvisan Heijallerii, iklädd sydväst med en stor solros på bröstet. Tanken var att de skulle göra en ny turné sommaren 1933, men Ramstedt avled innan turnén kunde äga rum.[40]

I augusti 1928 inbjöds Ramstedt, Tatu Pekkarinen och Aapo Similä till Köpenhamn för att sjunga in grammofonplattor för His Master's Voice. Resan gick via Sverige och den 29 augusti sjöng Ramstedt och Similä svenska och finska sånger i Stockholms lokalradio.[41] Efter den lyckade inspelningsresan till Köpenhamn inbjöds Ramstedt i januari 1929 till Stockholm för att göra ytterligare inspelningar. Direktör Westerlund vid Pohjoismainen Sähkö Oy, som svarade för inspelningarna, menade att efterfrågan på Ramstedts skivor var stor och de skulle bli lönsamma. På väg till Stockholm fick Ramstedt veta att en svensk sångare sjungit in några av hans låtar på grammofon och angett sig själv som upphovsman. Det är dock oklart om detta ledde till någon rättssak.[42]

Åren 1928–1931, under den så kallade grammofonfebern, sjöng Ramstedt in 54 titlar[43] med bland andra Suomi Jazz Orkesteri, Nils Ekman och Viljo Vesterinen som ackompanjatörer.[44] Bland de skivor som sålde bäst märks Pianojuttu, som sålde mellan 5 000 och 6 000 exemplar,[45] och Oi sä sulo Helsinki, som sålde uppemot 10 000 exemplar,[46] men Rosvo-Roope som sedermera blivit något av en folksång hade inte anmärkningsvärt höga försäljningssiffror när den gavs ut 1931.[47]

Död och eftermäle

Sitt sista framträdande gjorde Ramstedt på Konstnärsgillets lilla julafton på Helsingfors konsthall 1932.[48] Mot slutet av livet drabbades Ramstedt av kärlblödningar i hjärnan, vilket orsakade minnesförlust. Sjukdomen ledde till att karriären tog slut och Ramstedt lades in på Doktorinnan Lybecks privata sjukhem för sinnessjuka (Kammio sjukhus) i Helsingfors. Hans tillstånd förvärrades och han förflyttades snart till Lappvikens sjukhus, där han avled några dagar efter ankomsten.[49] Han gravsattes på Malms begravningsplats i Helsingfors.[50]

Reino Palmroth skildrar Ramstedt som en genuint glad och generös person som alltid hade fyllda salonger vid sina framträdanden. Som underhållare och kuplettsångare hörde han till Finlands främsta och var vida omtyckt.[5] Leo Riuttus uppfattning av Ramstedt som skådespelare var att han hade svårt att minnas sina roller och repliker, men att föreställningarna och Ramstedts tolkningar ändå blev lyckade.[51] Han skrev en stor mängd sånger, inklusive Herttainen Karoliina,[52] Rosvo-Roope och Heijallerii.[53] Utöver detta översatte Ramstedt några finska folksånger till svenska, såsom Vallinkorvan laulu, som blev Levnadsstigen och Heilani kammarin ikkunan alla, som blev Där vännen min bor.[50]

I Raunistula har gränden Rafunkaju (svenska: Rafugränden) namngivits efter Rafael Ramstedt.[54] I maj 2012 uppfördes pjäsen Rafu Ramstedt, Raunistulan trubaduuri på Konsa gård, några kvarter från hans barndomshem i Raunistula.[55]

Filmografi

Skådespelare

  • 1929 – Raf. Ramstedt sjunger en sjömansvisa
  • 1929 – Äänifilmi
  • 1929 – Rönnbergin tanssit

Manusförfattare

  • 1934 – Helsingfors främsta affärsman

Övrigt

  • 1931 – Säg det på finska

Teater

Roller (ej komplett)

ÅrRollProduktionRegiTeater
1911DirektörenNick Winters nyårsrevyHelikon
1912Soldaten samt IdrottsmannenAkta Er för kulanHelikon
1915Paul de ClavignacTvå man om en änkaCasino
1915Bronio von PropielPuolalais-vertaCasino
1915Kung MagaweweGri-GriCasino
1915DickDollarprinsessanCasino
1915Fritjof GrisforthJonathan raukkaCasino
1916Luft-KalleDen omförgyllda lergökenÅbo teater
1916Fattig-JonasPer Olsson och hans käringÅbo teater
1916LuffarbaronenLuffarbaronenSvenska Inhemska teatern
1916PetterssonStabstrumpetarenSvenska Inhemska Teatern
1916Onkel HinkeBorga gårdSvenska Inhemska Teatern
1916Nils i SöderbyGustav VasaSvenska Inhemska Teatern
1916Fiskare LarssonHalta Lena och vindögda PerSvenska Inhemska Teatern
1917LaezisViolinkungenSvenska Inhemska Teatern
1917LuffarbaronenLuffarbaronenApolloteatern
1917Patron JuliusGösta Berlings sagaSvenska Inhemska Teatern
1917ValentinoDen fule FeranteSvenska Inhemska Teatern
1918Betjänt JohnsonAnnonseraSvenska Inhemska Teatern
1918KaappoÖsterbottningarSvenska Inhemska Teatern
1918Fänrik MaxErik XIVSvenska Inhemska Teatern
1918Lennart NordmanFädernearvetSvenska Inhemska Teatern
1920Algot SöderholmHalta Lena och vindögda PerNådedals friluftsteater
1921CelestinPikku pyhimysForssa arbetarteater
1921Fritz GerlachSpanska fluganForssa arbetarteater
1921JukkaLuonnon lapsiaForssa arbetarteater
1922VikuOntuva Leena ja Vinosilmä VikuForssa arbetarteater
1922ÖstermanRymättylän häätForssa arbetarteater
1922BåtsmanLaivan kannellaForssa arbetarteater
1922OlavKustaa VaasaForssa arbetarteater
1923ApsoLemmin poikaForssa arbetarteater
1923LancelotLa poupéeForssa arbetarteater
1923Paul KosoTaivas maan päälläForssa arbetarteater

Regi

ÅrProduktionTeater
1929SiemenperuniaSkyddskårshuset

Skivinspelningar

DatumPlatsSångerAckompanjemang
1 september 1928KöpenhamnOi sä sulo Helsinki 1 och 2violin, kontrabas, piano
3 september 1928KöpenhamnAnkkurilaulu
Faabianin kirje
Kirottu sävel
Laakson Manta
Merimieslaulu
Pianojuttu 1 och 2		piano, violin, gitarr
22 maj 1929StockholmJannes handklaverstrall
Rönnbergska dansen		Nils Ekman (dragspel)
23 maj 1929StockholmKrööni sotatantereella
Lähtövalssi (text/musik: Usko Kemppi
Mitä muistaa mitä ei
Niinkuin ne kive
Serenadivalssi
Tanssit navetassa
Vanhin laulu		piano
28 maj 1929StockholmArmas kahden
Itämeri (text: Usko Kemppi)
Kulkurilaulu		okänd orkester
Maj 1929StockholmHannu ja Henn
Kalle Aaltonen (text: Rafael Ramstedt/J. Alfred Tanner)
Kalle aaltosen poika
Kannibaalien joukossa
Kesäilta
Kiikalainen piirileikkilaulu
Meren aallot
Merimiäste läksilaul' (text: Hjalmar Nordling)
Mun kehtoni on keinuellut
Orpopojan valssi (text: Rafael Ramstedt/J. Alfred Tanner)
Rio de Janeiron satamassa		Helge Lindbergs orkester
Helsingin Polyphon Orkesteri (dirigerad av Erkki Linko)
26 maj 1930HelsingforsHei hei älä hellitä hei
Oikeassa kaupungissa mutta väärällä kadulla		Suomi Jazz Orkesteri
27 maj 1930HelsingforsKaartin Matti
Oi herrajee		piano, dragspel, flöjt, trummor
28 maj 1930HelsingforsHanuripolkka (text: J. Alfred Tanner)
Kirje heilalta
Seinän takana
Römperin tanssit (text: J. Alfred Tanner)
Torpparin lystit		Suomi Jazz Orkesteri
18 maj 1931HelsingforsBalladi rosvo-Roopesta
Hei Lotta
Häävalssi
Kuu peijakas
Tanssin tahdissa		okänd trio
19 maj 1931HelsingforsHeilani kuin kukka
Kahvinkeittäjä juttu 1 och 2
Mastossa
Oi Aino
Sun, mun tai jonkun toisen		okänd kvintett

Bibliografi

  • 1922 – Kupletteja ja hanurinpätkiä. Forssa

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] ”Uppslagsverket Finland”. https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-RamstedtRafu. Läst 12 februari 2018. 
  2. ^ Hirn (1999), sid. 166
  3. ^ ”Geni.com”. https://www.geni.com/people/Gustaa-Johannes-Rafel-Ramstedt/6000000020881560008. Läst 13 februari 2018. 
  4. ^ Bengelsdorff (2017), sid. 13-14
  5. ^ [a b c d e f g] Palmroth (1969), sid. 89-92
  6. ^ ”Rafael Ramstedt kuollut”. Suomen Sosialidemokraatti. 27 januari 1933. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1315224?term=Rafael&term=Ramstedt&page=5. Läst 1 mars 2021. 
  7. ^ [a b c] ”Rafael Ramstedt”. Åbo Underrättelser. 28 januari 1933. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/2669946?page=3. Läst 20 december 2023. 
  8. ^ ”Villa Granö”. https://www.yumpu.com/sv/document/view/20081145/stadsstigar-i-aggelby-kaupunginosatnet/29. Läst 2 september 2018. 
  9. ^ Numminen (1978), sid. 32
  10. ^ ”Kihloissa”. Helsingin Sanomat. 19 december 1915. 
  11. ^ ”Tyyne Saima Ramstedt”. https://www.geni.com/people/Tyyne-Saima-Ramstedt/6000000020880502260. Läst 2 september 2018. 
  12. ^ Järvinen (1985), sid. 38-39
  13. ^ [a b c] ”Rafael Ramstedt”. http://pomus.net/001562. Läst 4 oktober 2015. 
  14. ^ Jaakkola, Eemeli (1 februari 1933). ”Raffun muistolle”. Suomenmaa. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1921767?term=Raf&term=Ramstedt&term=Ramstedtillekaan&term=Ramstedtin&page=5. Läst 28 februari 2021. 
  15. ^ Palmroth (1948), sid. 6
  16. ^ ”Casino Finska Operett”. Åbo Underrättelser. 29 augusti 1915. 
  17. ^ Fyren, volym 18. Öflund & Petterson. 1915. sid. 14 
  18. ^ ”Biografiskt Lexikon för Finland: Karl Emil Ståhlberg”. http://www.blf.fi/artikel.php?id=3288. Läst 6 september 2018. 
  19. ^ [a b] Hirn (1992), sid. 160
  20. ^ Collander (1920), sid. 100
  21. ^ ”Våra sommarteatrar”. Veckans krönika. 31 juli 1920. 
  22. ^ ”Forssan Työväen Teatteri”. Forssan Lehti. 17 juni 1921. 
  23. ^ [a b] ”Forssan Työväen Teatteri”. Forssan Lehti. 19 januari 1922. 
  24. ^ ”Forssan Työväen Teatteri”. Forssan Lehti. 16 december 1921. 
  25. ^ ”Lemmin poika”. Forssan Lehti. 14 mars 1923. 
  26. ^ ”Forssan Työväen Teatteri”. Forssan Lehti. 29 augusti 1923. 
  27. ^ ”Karuna Skyddkårs Lotteri”. Åbo Underrättelser. 27 juli 1929. 
  28. ^ Uusitalo (1975), sid. 15
  29. ^ ”Raf. Ramstedt laulaa merimieslaulun”. https://www.elonet.fi/fi/elokuva/741317. Läst 26 oktober 2919. 
  30. ^ ”Alvar Hamberg”. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170810013341/http://www.uuef.fi/alvar-hamberg/. Läst 9 augusti 2017. 
  31. ^ ”Yrjö Nyberg (Norta)”. http://www.filmsoundsweden.se/ljudbilder/lahyn_bilder/pages/06-lahyn_228.htm. Läst 10 augusti 2017. 
  32. ^ ”Tonfilm Raf. Ramstedt”. Åbo Underrättelser. 6 oktober 1929. 
  33. ^ ”Elokuvat”. Tampereen Sanomat. 12 november 1929. 
  34. ^ ”Äänifilmi”. https://www.elonet.fi/fi/elokuva/1194619. Läst 26 oktober 2019. 
  35. ^ ”Rönnbergin tanssit”. https://www.elonet.fi/fi/elokuva/741329. Läst 26 oktober 2019. 
  36. ^ ”Helsingin kuuluisin liikemies”. http://www.elonet.fi/fi/elokuva/117650. Läst 13 februari 2018. 
  37. ^ ”Rosvo Roope”. http://www.elonet.fi/fi/elokuva/122378. Läst 2 september 2018. 
  38. ^ Hirn (1999), sid. 166.
  39. ^ ”Sångaren Rafael Ramstedt död”. Svenska Pressen. 27 januari 1933. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1923860?term=Rafael&page=4. Läst 24 december 2023. 
  40. ^ ”Martti Jäppilä kertoo: Tällainen oli Dallapé kesä 1932”. http://images.45cat.com/dallape-petsamo-odeon.jpg. Läst 13 februari 2018. 
  41. ^ ”Bohéme-sångare”. Rundradion: Programblad för varje vecka. 19 augusti 1928. 
  42. ^ ”Nähtyä ja kuultua”. Uusi Aura. 1929-0130. 
  43. ^ ”Rafael Ramstedt på Äänitearkisto”. Arkiverad från originalet den 1 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160601034752/http://www.aanitearkisto.fi/firs2/nimi.php?Id=Ramstedt+Rafael. Läst 28 april 2016. 
  44. ^ ”Fono.fi”. http://www.fono.fi/TekijaHakutulos.aspx?esittaja=Ramstedt+Rafael. Läst 6 augusti 2018. 
  45. ^ Kukkonen (1998), sid. 90
  46. ^ Kukkonen (1998), s. 89
  47. ^ Kukkonen (1999), sid. 220
  48. ^ Similä, Aapo (19 maj 1933). ”Pasi, Affu, Akki ja Raffu”. Kansan Kuvalehti: sid. 13. https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/879718?term=Raf&term=Ramstedt&term=Ramstedtin&page=13. 
  49. ^ Palmroth (1969), sid. 91
  50. ^ [a b] Palmroth (1969), sid. 93
  51. ^ Riuttu (1973), sid. 25
  52. ^ ”Rafael Ramstedt”. Äänitearkisto. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180819182155/http://www.aanitearkisto.fi/firs2/fi/kaantaja.php?Id=Ramstedt+Rafael+Gustaf+Johan. Läst 19 augusti 2018. 
  53. ^ ”Rafael Ramstedt”. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151008054422/http://pomus.net/001562. Läst 4 oktober 2015. 
  54. ^ ”Asemakaavanmuutoksen selostus”. sid. 26. http://ah.turku.fi/kh/2009/0202003x/Images/747659.pdf. Läst 6 september 2018. 
  55. ^ ”Harrastuksena teatteri”. https://www.sateenkaarisanomat.net/pdf/nro_28/sateenkaarisanomat_28_sivut_22-23.pdf. Läst 6 september 2018. 

Tryckta källor

  • Bengelsdorff, Anna Lena (2017). Gustaf John Ramstedt – En mongolsjäl i professorsrock. Proclio. ISBN 978-9-5267-5244-0
  • Collander, Erland (1920). Svenska inhemska teatern 1894–1920. Svenska inhemska teaterföreningen i Finland
  • Hirn, Sven (1992). Operett i Finland 1860–1918. Svenska litteratursällskapet i Finland
  • Hirn, Sven (1999). Populärmusikens pionjärer : En studie i den populära musikens kulturhistoria i Finland fram till 1917. Finlands svenska folkmusikinstitut
  • Järvinen, Lauri (1985). Kuplettimestarit ja mestarikupletit. Musiikki Fazer
  • Kukkonen, Einari (1998). Oi muistatkos Emma : Suomalaisen levylaulun vaiheita 1920-luvulla. Kustannuskolmio. ISBN 952-9095473
  • Kukkonen, Einari (1999). Tuo tuuli Petsamosta : Suomalaisen levylaulun vaiheta 1930–34. Kustannuskolmio. ISBN 951-9817905
  • Numminen, Juha (1978). Ei päivääkään vaihtaisi pois. Kirjayhtymä
  • Palmroth, Reino (1946). Kuolemattomat kupletit. Kanerva
  • Palmroth, Reino (1969). Hupilaulun taitajia : Pasi Jääskeläisestä Juha Watt Vainioon. WSOY
  • Uusitalo, Kari (1975). Lavean tien sankarit : Suomalainen elokuva 1931-1939. Otava

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Rafael Ramstedt (1888-1933).jpg
Den finländske sångaren Rafael "Rafu" Ramstedt (1888-1933), fotografi från 1920- eller 1930-talet
PekkarinenSimilaRamstedt.png
De finländska sångarna Tatu Pekkarinen, Aapo Similä och Rafael Ramstedt 1928
WinterRamstedtTanner.jpg
De finländska underhållarna Harald Winter, Rafael Ramstedt och J. Alfred Tanner på 1920-talet
Ramstedt brothers.jpg
The Ramstedt Brothers, from left: Gustaf John, Gustaf Adrian Emanuel ("Manu"), Gustaf Johannes Rafael ("Rafu"), Armas Israel Zacheus