R Hydrae
| R Hydrae | |
 Chockvågor runt R Hydrae fångade på bild i infrarött av Spitzerteleskopet. | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Vattenormen |
| Rektascension | 13t 29m 42,78s |
| Deklination | -23° 16′ 52,77″[1] |
| Skenbar magnitud () | +3,5-10,9 (V) [1] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M6-9e[1] |
| B–V | 1,317±0,254[2] |
| Variabeltyp | Mira-variabel (M)[1] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -10,00±0,6 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -57,68±0,92 mas/år Dek.: 12,86±0,51 mas/år |
| Parallax () | 8,05±0,69 mas |
| Avstånd | Cirka 700 lå (Cirka 220 pc) |
| Absolut magnitud () | 0,95 |
| Detaljer | |
| Massa | 2 M☉ |
| Radie | 460-631 R☉ |
| Luminositet | 7 375-10 000 L☉ |
| Temperatur | 2 128-2 830 K |
| Andra beteckningar | |
| GCRV 8006, IRC -20254, UBV 21652, ADS 8920 A, GEN# +1.00117287, JP11 2398, WDS J13297-2317A, ASAS J132943-2316.9, GSC 06713-00024, 2MASS J13294277-2316514, WEB 11648, BD-22 3601, HD 117287, PMC 90-93 4646, YZ 113 9935, CCDM J13297-2317A, HIC 65835, PPM 261719, C97 42, CD-22 9961, HIP 65835, RAFGL 1627, LFO93 1326-23, CSI-22 3601 1, HR 5080, SAO 181695, PCC93 152, DIRBE D13294277M2316514, IDS 13242-2246 A, SKY# 24857, AAVSO 1324-22, GC 18239, IRAS 13269-2301, TYC 6713-24-1, Gaia DR2 6195030801635265152[3] | |
R Hydrae är en pulserande variabel av Mira Ceti-typ (M)[1] i stjärnbilden Vattenormen. Stjärnan var den första i Vattenormens stjärnbild som fick en variabelbeteckning.[a] Äran som upptäckare delas mellan den italienske astronomen Geminiano Montanari (1672) och den fransk-italienske astronomen Giacomo Maraldi (1704).
Stjärnan varierar mellan magnitud +3,5 och 10,9 med en period av 380 dygn.[1] I maximum är den alltså väl synlig för det blotta ögat.
Fotnoter
- ^ Variabelstjärnornas beteckningar börjar med bokstäverna R-Z, därefter A-Q , följt av RR-ZZ och AA-QQ, varefter de börjar betecknas med bokstaven V och ett ordningsnummer, från och med V335.
Se även
Referenser
- ^ [a b c d e f] ”R Hya”. The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=15960. Läst 14 november 2018.
- ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=65835. Läst 14 november 2018.
- ^ ”Basic data: V* R Hya –Variable Star of Mira Cet type”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=R+Hya&submit=SIMBAD+search. Läst 14 november 2018.
Media som används på denna webbplats
This image from the Spitzer Space Telescope (left panel) shows the "bow shock" of a dying star named R Hydrae (R Hya) in the constellation Hydra.
Bow shocks are formed where the stellar wind from a star are pushed into a bow shape (illustration, right panel) as the star plunges through the gas and dust between stars. Prior to this image one had never been observed around this particular class of red giant star. Our own Sun has no bow shock, only a bow wave.
R Hya moves through space at approximately 50 kilometers per second. As it does so, it discharges dust and gas into space. Because the star is relatively cool, that ejecta quickly assumes a solid state and collides with the interstellar medium. The resulting dusty nebula is invisible to the naked eye but can be detected using an infrared telescope.
This bow shock is 16,295 AU from the star to the apex and 6,188 AU thick. 1 AU is the distance between the Sun and the Earth. The mass of the bow shock is about 400 times the mass of the Earth.
The false-color Spitzer image shows infrared emissions at 70 microns. Brighter colors represent greater intensities of infrared light at that wavelength. The location of the star itself is drawn onto the picture in the black "unobserved" region in the center.