RS Ophiuchi
| RS Ophiuchi A/B | |
 Utbrott hos den rekurrenta novan RS Ophiuchi i februari 2006 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Ormbäraren |
| Rektascension | 17t 50m 13,2s[1] |
| Deklination | -06° 42′ 28″[2] |
| Skenbar magnitud () | +4,3 (maximum), +12,5 (minimum)[3] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M2III / Vit dvärg |
| Variabeltyp | Nova (NR+LB) |
| Astrometri | |
| Avstånd | 3 900 — 6 900 lå (1 200 — 2 000 pc) |
| Andra beteckningar | |
| HD 162214, Nova Ophiuchi 1898, Nova Ophiuchi 1933, Nova Ophiuchi 1958, Nova Ophiuchi 1967, GCRV 10316, AAVSO 1744-06, AN 20.1901, ASAS J175013-0642.5, BD-06 4661, HV 164, IOMC 5094000008, MWC 414, NSVS J1750131-064228, SS73 106, SV HV 164, IRAS 17474-0641, TYC 5094-550-1, JP11 2898, PPM 201101, EM MWC 414, 2MASS J17501316-0642284, SBC9 996 | |
RS Ophiuchi är ett rekurrent novasystem i stjärnbilden Ormbäraren på ungefär 5000 ljusårs avstånd från jorden. I sin slumrande fas har den magnitud +12,5. Den har haft utbrott 1898, 1933, 1958, 1967, 1985, 2006 och 2021 och då ökat sin ljusstyrka med i genomsnitt 5 magnituder. [3] [4] Rekurrenta novor uppkommer när en vit dvärg och en röd jättestjärna bildat par med kort omloppstid. Ungefär vart tjugonde år har tillräckligt med material från den röda jätten dragits till den vita dvärgen, för att skapa ett nytt utbrott. Om den vita dvärgen hinner få tillräckligt mycket massa före utbrottet, och når över den kritiska Chandrasekhargränsen, vid ungefär 1,4 solmassor, kommer den istället att explodera som en supernova typ Ia.
Utbrotten
Utbrotten i tidsordning.[5]
1898
Utbrottet 1898 upptäcktes inte förrän flera år efteråt. Den skotska astronomen Williamina Fleming upptäckte ett novaliknande spektrum hos stjärnan på ett gammalt fotografi och rapporterade den 1904 som en möjlig nova. Misstanken bekräftades av Edward Charles Pickering 1905. Senare bestämdes att RS Ophiuchi troligen hade haft varit i maximum 1898.
1933
Utbrottet 1933 upptäcktes först av Eppe Loreta, från Bologna, i Italien. Loreta hade observerat Y Ophiuchi när han av en slump råkade se ett ljusstarkt objekt 50 bågminuter sydväst om Y Ophiuchi. Det han upptäckt var den andra kända utbrottet för RS Ophiuchi.
1958
Utbrottet 1958 upptäcktes av den amerikanske amatörastronomen Cyrus Fernald, i Florida. Fernalds månatliga rapport I juli 1958 till AAVSO, som innehöll 345 observationer har kommentaren:
| ” | Not too good of a month outside of the RS Oph observations (19 in total). It was interesting to watch the change in color as the star faded. It was reddish-yellow the first night, then yellowish-red, and so on. The last observation was the reddest star that I have ever seen. | „ |
I kort översättning: “Inte en alltför bra månad, förutom observationerna av RS Ophiuchi. Det var intressant att studera hur stjärnan färg förändrades när stjärnans utbrott avklingade …”
Den karmosinröda färg som Fernald beskrev avslöjar kraftiga emissionslinjer i H-alfa-bandet.
1967
Även utbrottet 1967 upptäcktes av Cyrus Fernald (FE). Samma kväll upptäckte också Dr. Max Beyer vid Hamburg-Bergedorfe-observatoriet novan. På grund av tidsskillnaden (6 timmar) var det Beyer som fick äran av upptäckten. Upptäckten skedde den 26 oktober 1967. Magnituden var 5,9 vid upptäckten, varefter novan snabbt avklingade. [6]
1985
I januari 1985 var det den kanadensiske amatörastronomen Warren Morrisons tur att upptäcka RS Ophiuchi I utbrott. Denna gång nådde novan 5,4 i magnitud vid sitt maximum.
2006
Den 12 februari 2006 skedde ett nytt utbrott, som nådde ett maximum på 4,5 i magnitude.[7] Detta utbrott observerade först av de japanska amatörastronomerna Hiroaki Narumi och Kiyotaka Kanai. [8]
2021
Den 8 augusti 2021 rapporterade den brasilianske amatörastronomen Alexandre Amorim ett nytt utbrott.[9] Det bekräftades av en oberoende observation från Irland av Keith Geary en knapp timme senare.[9] Observationer med det rymdbaserade teleskopet Fermi Gamma Ray Space Telescope gav en uppskattad visuell magnitud på 5,0.[10][11] Den nådde dagen efter den maximala ljusstyrkan av magnitud 4,6.
Se även
Referenser
- ^ ”Basic data : NOVA Oph 1898 -- Nova”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=RS+Ophiuchi&submit=SIMBAD+search. Läst 30 april 2015.
- ^ ”Variable Star Plotter (VSP) for RS Oph”. American Association of Variable Star Observers. AAVSO. http://www.aavso.org/vsp/chart. Läst 20 september 2013.
- ^ [a b] ”RS Oph”. The International Variable Star Index. AAVSO - Amercian Association for Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=20497. Läst 21 september 2013.
- ^ ”WebObs Search Results for RS Oph”. American Association of Variable Star Observers. AAVSO. http://www.aavso.org/apps/webobs/results/?star=RS+Oph&num_results=25&obs_types=all. Läst 20 september 2013.
- ^ ”RS Ophiuchi”. The International Variable Star Index. AAVSO - Amercian Association for Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsots_rsoph. Läst 21 september 2013.
- ^ Mayall, M. W.. ”Variable Star Notes- The Novae of 1967-1968”. Journal of the Royal Astronomical Society of Canada, Vol. 62, p.201. SAO/NASA Astrophysics Data System (ADS). http://adsabs.harvard.edu/full/1968JRASC..62..201M. Läst 22 september 2013.
- ^ ”Light Curve Generator (LCG) for RS Ophiuchi”. American Association of Variable Star Observers. AAVSO. Arkiverad från originalet den 23 september 2020. https://web.archive.org/web/20200923154013/http://www.aavso.org/lcg/plot?auid=000-BBZ-452&starname=RS%20OPH&lastdays=200&start=&stop=2456557.496640995&obscode=&obscode_symbol=2&obstotals=yes&calendar=calendar&forcetics=&grid=on&visual=on&uband=on&bband=on&v=on&pointsize=1&width=800&height=450&mag1=&mag2=&mean=&vmean=. Läst 21 september 2013.
- ^ ”Recurrent nova 1744-06 RS Ophiuchi in outburst”. The International Variable Star Index. AAVSO - Amercian Association for Variable Star Observers. Arkiverad från originalet den 9 december 2012. https://archive.is/20121209000454/http://www.aavso.org/publications/alerts/alert335.shtml. Läst 22 september 2013.
- ^ [a b] ”RS Ophiuchi - aavso” (på engelska). www.aavso.org utgivare=AAVSO - Amercian Association for Variable Star Observers. https://www.aavso.org/rs-ophiuchi. Läst 10 december 2022.
- ^ ”vsnet-alert 26131 Outburst of RS Ophiuchi” (på engelska). ooruri.kusastro.kyoto-u.ac.jp. http://ooruri.kusastro.kyoto-u.ac.jp/mailarchive/vsnet-alert/26131. Läst 10 december 2022.
- ^ ”ATel #14834: Fermi-LAT Gamma-ray Detection of the Recurrent Nova RS Oph” (på engelska). ATel. https://astronomerstelegram.org/?read=14834. Läst 10 december 2022.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör RS Ophiuchi.- NASAs Astronomy Picture of the Day, 26 juli 2006
- Astronomers See Future Supernova Developing, artikel I SpaceDaily 25 juli 2006
| |||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: The original uploader was Robogun på engelska Wikipedia., Licens: FAL
Recurrent nova RS Ophiuchi as seen 23 FEB 2006 from Mt Laguna, Calif. 30sec @ f/2.8 @ ISO 1600, Canon 20D, 400mm f/2.8 on Meade LXD55. Paul Martinez & Philip Brents, [1].
(c) AAVSO, CC BY-SA 3.0
AAVSO light curve of RS Oph 2006 (not 2005) outburst in various bandpasses. Generated from http://www.aavso.org/data/lcg/ and used with permission (aavso@aavso.org).