Röstenen

Röstenen
Signum	Bo KJ73 U
RAÄ-nr	Tanum 1059:1 (minnesmärke)
Område	Tanum, Bohuslän
Placering	Statens historiska museum (Inventarienummer 29160)
Tillkomsttid	160-375/400
Ristad av	Stainawarijaz

Röstenen (tidigare signum Bo Krause1966;73A, nuvarande signum Bo KJ73 U) är en urnordisk runsten som upptäcktes hösten 1919 vid gården Rö på Otterö i skärgården utanför Grebbestads fiskeläge i norra Bohuslän. Den restes strax därpå i närheten av den plats där den av ålder legat men idag finns den placerad på Historiska museet i Stockholm.^[1][2]

Stenen

Röstenen är av granit, drygt 2 meter hög och mer än 1,2 meter bred; inskriften är anbragt på en jämn, men tyvärr genom flagring delvis skadad yta, i fyra parallella rader, som löper uppifrån nedåt. Runorna tillhör det äldre, 24-typiga futharken; språket är urnordiska med ännu bevarade ändelse- och mellanvokaler. Av runornas utseende, språkets beskaffenhet och inskriftens stilisering att döma tillhör den 400-talet, snarast dess förra hälft. Bland inskrifter före 600 är Röstenen den längsta som hittills upptäckts i Sverige, med över sextio runor. I Norge finns två längre inristningar på Eggjastenen och Hogganvikstenen. I likhet med de flesta andra runstenar så innehåller även den på Röstenen en minnesskrift.

Inskriften

Translitterering av runraden:

hra(z)az/hra(þ)az satido -tain ¶ ana----(r) ¶ swabaharjaz ¶ s-irawidaz ¶ ... stainawarijaz fahido^[3]

Normalisering till urnordiska:

Hrazaz/Hraþaz satido [s]tain[a] ... Swabaharjaz s[a]irawidaz. ... Stainawarijaz fahido.^[3]

Översättning till nusvenska:

Jag, Hrazaz/Hraþaz reste stenen ... Swabaharjaz med vida sår. ... Stainawarijaz ristade.

Olika tolkningar

Det finns en del olika tolkningar av inskriften. Otto von Friesen gav 1924 följande översättning: ”Swabaharjaʀ (Svavar) är svekfullt dödad. Stainawarjaʀ (Stenar) ristade. Jag Hraʀaʀ (Rar) satte stenen här för alla tider”.^[4] En liknande tolkning gjordes av Sven B.F. Jansson 1963. Jansson läste Swabaharjaʀ ... sairawidaʀ. Stainawarijaʀ fahido. ek Hra[...]aʀ satido [s]tain[a] vilket översattes: "Swabaharjaʀ [är] lönnligt dräpt(?). [Jag,] Stainawarijaʀ, ristade. Jag, Hra[...]aʀ satte stenen."^[5]. Musset läste 1965 ek Hra(ʀ)aʀ satidō (s)tain(a) ana ... Swābaharjaʀ. ... Stainawarijaʀ fāhidō: "Jag, Hraʀaʀ, reste stenen efter ... Swābaharjaʀ. ... Stainwarijaʀ målade [runorna]".^[6] Krause läste 1966 (S)wābaharjaʀ s(a)irawīdaʀ [ek] Stainawarijaʀ (f)āhidō. ek Hra(ʀ)aʀ satidō [s](t)ain[a] an ā(la) [þa](r): "Swābaharjaʀ, med gapande sår - Jag, Stainawarijaʀ (=stenens/stenarnas väktare), färgade. Jag, Hraʀaʀ, reste stenen på denna bank/vall."^[7]. Flertalet andra runologer går på samma linje som Krause, bland andra Jesse Robert Smith 1971 och Maria Pia Marchese 1985. Otto Höfler (1971) läste ... Stainawarijaʀ fāhidō: "... [Jag], Stainawarijaʀ (=stenens väktare), målade."^[8] Antonsen läste 1975 (S)wābaharja(z) s(a)irawīdaz [ek] Stainawarijaz (f)a[i]hidō. ek Hrazaz satidō [s](t)ain[a] ana ...: "Swābaharjaz, med gapande sår - Jag, Stainawarijaz (=stenvärjaren), målade [den]. Jag, Hrazaz, reste stenen på …".^[9] Det senaste förslaget kommer från Alfred Bammesberger som 1999 läste Swābaharjaz som "har en *swēba-här".^[10]

Se även

• Alfabetisk lista över runinskrifter
• Lista över Bohusläns runinskrifter
• Sverige under folkvandringstiden

Källor

• Röstenen i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
• Samnordisk runtextdatabas 2009

Noter

Litteratur

• Friesen, Otto von, Rö-stenen i Bohuslän och runorna i Norden under folkvandringstiden (1924)
• Krause, Wolfgang, Die Runeninschriften im älteren Futhark (Göttingen 1966)

Externa länkar

• Bild på Röstenen