Rörcitronbi

Rörcitronbi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljKorttungebin
Colletidae
SläkteCitronbin
Hylaeus
ArtRörcitronbi
Hylaeus pfankuchi
Vetenskapligt namn
§ Hylaeus pfankuchi
Auktor(Alfken, 1919)
Synonymer

Prosopis pfankuchi Alfken, 1919[1]

Vasscitronbi[1][a]
Hitta fler artiklar om djur med

Rörcitronbi (Hylaeus pfankuchi) är en biart som först beskrevs av Johann Dietrich Alfken 1919.[1][2] Den ingår i släktet citronbin och familjen korttungebin.[1][2] Inga underarter finns listade.[3]

Beskrivning

Rörcitronbiets hona är ett nästan helsvart bi. Endast antennernas undersida är gulabruna, och skenbenen är gula på den övre delen. Hanen har dessutom en blekgul mask i ansiktet, vilken omfattar sidorna, nedre delen av pannan upp till antennfästena och clypeus (munskölden)[b]. Arten är liten, med en kroppslängd på 5,5 till 6 mm hos honan, 6 till 7 mm hos hanen.[4]

Ekologi

Artens habitat är vassdungar, kärr och våtängar[5] med tillgång till bladvass, som den också anses bygga sina larvbon i[4]. Den har setts besöka blommande växter som hampflockel och hedblomster (i familjen korgblommiga växter) samt kärrsilja (i flockblommiga växter).[4]

Utbredning

I Europa förekommer arten fläckvis i Frankrike över Tyskland, Schweiz, Österrike, Polen, Italien och Ukraina, samt i Balkan, de nordiska länderna och Baltikum.[5] Österut finns den i Ryssland till Chabarovsk kraj, Primorje kraj och Kurilerna[6], och vidare till Hokkaido och Honshu i Japan[5].

I Sverige finns arten numera (sedan mitten av 1900-talet) endast i Gotland, Uppland och Gästrikland. Tidigare, fram till ungerfär 1950, fanns arten även i Blekinge, Öland och Sörmland. Artens biotopval (framför allt svårsökta vassdungar) gör emellertid att den svenska utbredningen kan vara underskattad. Arten är rödlistad som nära hotad ("NT").[4]

I Finland finns arten på Åland och längs sydkusten i landskapen Nyland och Kymmenedalen.[7] Även här är den rödlistad som nära hotad.[8]

Kommentarer

  1. ^ Märk att vasscitronbi även används för en annan art, Hylaeus pectoralis.
  2. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.

Källor

  1. ^ [a b c d] Holmström, G. (2014). Hylaeus pfankuchi (Alfken, 1919) | rörcitronbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/101103/details?lang=sv. Läst 12 juni 2023. 
  2. ^ [a b] Hylaeus pfankuchi (Alfken, 1919)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=755196#null. Läst 12 juni 2023. 
  3. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/hylaeus+pfankuchi/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ [a b c d] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Larsson, A.M. & Stenmark, M. (2020). ”Rörcitronbi Hylaeus pfankuchi. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/101103/detaljer. Läst 12 juni 2023. 
  5. ^ [a b c] Dathe, H. H. 2013 Hylaeus pfankuchi . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 12 juni 2023.
  6. ^ M. Ju. Prosjtjalykin (2003). ”The Bees (Hymenoptera, Apoidea) of the Kuril Islands” (på engelska). Far Eastern Entomologist (132): sid. 4. ISSN 1026-051X. https://www.biosoil.ru/files/publications/00003100.pdf. Läst 12 juni 2023. 
  7. ^ ”Rörcitronbi – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204403&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 12 juni 2023. 
  8. ^ Juho Paukkunen (2019). ”rörcitronbi – Hylaeus pfankuchi. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204403. Läst 12 juni 2023. 

Externa länkar