Rödgumpad barbett

	Rödgumpad barbett; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hackspettartade fåglar; Piciformes
Familj	Asiatiska barbetter; Megalaimidae
Släkte	Psilopogon
Art	Rödgumpad barbett; P. lagrandieri
Vetenskapligt namn
	§ Psilopogon lagrandieri
Auktor	(J. Verreaux, 1868)
Synonymer
	Megalaima lagrandieri; Rödbukad barbett;

Rödgumpad barbett^[2] (Psilopogon lagrandieri) är en fågel i familjen asiatiska barbetter inom ordningen hackspettartade fåglar.^[3]

Utseende och läte

Rödgumpad barbett är en stor (29–34 cm) och grön till bronsgrön asiatisk barbett. Båda könen är mestadels bruna på huvudet, med grått på sidor och strupe samt ett blått streck ovan ögat. Vid roten till den stora näbben syns rödaktiga fjädrar De undre stjärttäckarna är röda, vilket gett arten dess namn. Ungfågeln är mattare i färgerna och brunare, med tofsen vid näbbroten mer orangefärgad. Den högljudda sången består av ett antal "kyaa" som hörs enstaka eller i en serie med 30–75 toner per minut i upp till tio sekunder eller längre. Hanen och honan sjunger troligen tillsammans, ibland i duett. Varningslätet är ett "grrrik-grrrik".^[4]

Utbredning och systematik

Rödbukad barbett delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Psilopogon lagrandieri rothschildi – förekommer i norra Vietnam och norra Laos
Psilopogon lagrandieri lagrandieri - förekommer i södra Laos och södra Vietnam

Arten tros vara besläktad med större barbett (P. virens).^[4]

Släktestillhörighet

Arten placerades tidigare liksom de allra flesta asiatiska barbetter i släktet Megalaima, men DNA-studier visar att eldtofsbarbetten (Psilopogon pyrolophus) är en del av Megalaima. Eftersom Psilopogon har prioritet före Megalaima, det vill säga namngavs före, inkluderas numera det senare släktet i det förra.^[5]^[6]

Levnadssätt

Rödgumpad barbett häckar i städsegrön skog i låglänta områden och på sluttingar upp till 2100 meters höjd. Födan är dåligt känd, men har noterats ta frukt som fikon, men även insekter.^[4]

Häckning

Arten tros häcka mellan januari och juli.^[4] Två bofynd har gjorts i södra Vietnam, i hål i döda lövträd 9,5 respektive 16 meter ovanför marken. De cirka 14 dagar gamla ungarna var mestadels nakna och matades av båda föräldrar.^[7]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Pierre Paul Marie Benoit de Lagrandière (1807-1876), viceamiral i franska flottan och guvernör över Kochinkina 1863-1868.^[8]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Psilopogon lagrandieri Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
^ [a b c d] Short, L.L. and J. F. M. Horne (2020). Red-vented Barbet (Psilopogon lagrandieri), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.revbar1.01
^ Den Tex, Robert-Jan; Leonard, Jennifer A (2013). ”A molecular phylogeny of Asian barbets: Speciation and extinction in the tropics”. Molecular Phylogenetics and Evolution 68 (1): sid. 1–13. doi:10.1016/j.ympev.2013.03.004. PMID 23511217.
^ Ericson, Per G. P. (1 maj 2012). ”Evolution of terrestrial birds in three continents: biogeography and parallel radiations” (på engelska). Journal of Biogeography 39 (5): sid. 813–824. doi:10.1111/j.1365-2699.2011.02650.x. ISSN 1365-2699. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1365-2699.2011.02650.x/abstract.
^ Trounov, V.L. and Vasilieva, A.B. (2014). First record of the nesting biology of the Red-vented Barbet, Megalaima lagrandieri (Aves: Piciformes: Megalaimidae), an Indochinese endemic. Raffles Bulletin of Zoology 62: 671-678.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör rödgumpad barbett.
Bilder & media
Wikispecies har information om Psilopogon lagrandieri.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Psilopogon lagrandieri Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01

[BOW-4] [a b c d] Short, L.L. and J. F. M. Horne (2020). Red-vented Barbet (Psilopogon lagrandieri), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.revbar1.01

[phylo-5] Den Tex, Robert-Jan; Leonard, Jennifer A (2013). ”A molecular phylogeny of Asian barbets: Speciation and extinction in the tropics”. Molecular Phylogenetics and Evolution 68 (1): sid. 1–13. doi:10.1016/j.ympev.2013.03.004. PMID 23511217.

[6] Ericson, Per G. P. (1 maj 2012). ”Evolution of terrestrial birds in three continents: biogeography and parallel radiations” (på engelska). Journal of Biogeography 39 (5): sid. 813–824. doi:10.1111/j.1365-2699.2011.02650.x. ISSN 1365-2699. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1365-2699.2011.02650.x/abstract.

[7] Trounov, V.L. and Vasilieva, A.B. (2014). First record of the nesting biology of the Red-vented Barbet, Megalaima lagrandieri (Aves: Piciformes: Megalaimidae), an Indochinese endemic. Raffles Bulletin of Zoology 62: 671-678.

[8] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler