Röd elefantnäbbmus

Röd elefantnäbbmus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningMacroscelidea
FamiljSpringnäbbmöss
Macroscelididae
SläkteElephantulus
ArtRöd elefantnäbbmus
E. rufescens
Vetenskapligt namn
§ Elephantulus rufescens
Auktor(Peters, 1878)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Röd elefantnäbbmus (Elephantulus rufescens[2][3]) är en däggdjursart som först beskrevs av Peters 1878. Elephantulus rufescens ingår i släktet Elephantulus och familjen springnäbbmöss.[4][5]

Denna elefantnäbbmus förekommer i nordöstra Afrika från Somalia och Etiopien till Tanzania. Habitatet utgörs av torra stäpper och områden med några träd.[1]

Arten blir med svans 17 till 31 cm lång och den väger 25 till 60g. Liksom andra elefantnäbbmus har den en långsträckt nos som påminner om elefanternas snabel. Extremiteterna är påfallande smala. Huvudet kännetecknas av stora ögon och öron. Den långa och mjuka pälsen har på ovansidan en orangebrun, sandbrun eller gråbrun färg, under sidan är ljusgrå till vit.[6]

Individerna lever vanligen ensam eller i par och ibland bildas mindre flockar. De letar vanligen på dagen efter föda. Under mycket varma tider och vid fullmåne kan de även vara nattaktiv. Röd elefantnäbbmus äter myror, termiter och olika växtdelar som rötter, bär och unga skott. Boet kan vara en naturlig hålighet i marken. Arten använder även en tunnel som övertogs från ett annat djur eller som grävs själv. Vid fara gömmer den sig i boet eller i en bergsspricka. Djuret jagas av rovfåglar, ugglor och ormar.[6]

Honor kan para sig flera gångar per år. Under dessa tider bildas monogama par. Dräktigheten varar 57 till 65 dagar och sedan föds en eller sällan två ungar. Ungarna har vid födelsen päls och de kan gå kort efteråt. Efter cirka 25 dagar slutar honan med digivning och efter ungefär 50 dagar blir ungarna könsmogna. Röd elefantnäbbmus lever i naturen 1 till 1,5 år.[6]

För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stabil. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Underarter

Arten delas in i följande underarter:[4]

  • E. r. rufescens
  • E. r. boranus
  • E. r. dundasi
  • E. r. peasei
  • E. r. pulcher
  • E. r. somalicus

Källor

  1. ^ [a b c] Rathbun, G.B. 2013 Elephantulus rufescens . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 31 augusti 2023.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Elephantulus rufescens
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (3 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/elephantulus+rufescens/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c] R. Awaad (3 juli 2002). Elephantulus rufescens (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Elephantulus_rufescens/. Läst 11 december 2015. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Elephantulus rufescens Peters 1878.jpg
Drawing of Elephantulus rufescens from the species description of Wilhelm Peters published 1878: Über die von Hrn. J. M. Hildebrandt während seiner letzten ostafrikanischen Reise gesammelten Säugethiere und Amphibien. Monatsberichte der Königlich-Preußischen Akademie der Wissenschaften, 1878, p. 209 (plate 1)