QR Sagittae
QR Sagittae | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Pilen |
Rektascension | 19t 11m 30,875s[1] |
Deklination | +16° 51′ 38,20″[1] |
Skenbar magnitud () | +11,50 ± 0,11[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | WN8h[3] |
B–V | +0,69[2] |
Variabeltyp | Eruptiv (WR)[4] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | +190 ± 7,4[5] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: -2,517 ± 0,012[1] mas/år Dek.: -5,671 ± 0,012[1] mas/år |
Parallax () | 0,1568 ± 0,0140[1] |
Avstånd | 21 000 ± 2 000 lå (6 400 ± 600 pc) |
Absolut magnitud () | -6,58[6] |
Detaljer | |
Massa | 20[6] M☉ |
Radie | 11,93[6] R☉ |
Luminositet | 562 000[6] L☉ |
Temperatur | 44 700[6] K |
Ålder | 8,6[7] miljoner år |
Andra beteckningar | |
ALS 10196, GSC 01586-00411, HIC 94289, HIP 94289, IRAS 19092+1646, LS II +16 4, 2MASS J19113087+1651382, NSV 11797, PLX 4471, PN G050.1+03.3, TYC 1586-411-1, UCAC2 37766327, QR Sagittae, Gaia DR2 4513494205567536512, Gaia DR3 4513494205567536512, Gaia DR1 4513494201229646848[8] |
QR Sagittae eller WR 124, är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Pilen. Den har en skenbar magnitud av ca 11,50[2] och kräver ett teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 0,157 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 21 000 ljusår (6 400 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 190 km/s.[5]
Observation
WR 124 är en Wolf-Rayet-stjärna omgiven av en ringnebulosa av utdrivet material som kallas M1-67.[9] Den är en av de snabbaste flyktstjärnorna i Vintergatan med en radiell hastighet kring 200 km/s. Den upptäcktes av Paul W. Merrill 1938, identifierad som en Wolf-Rayet-stjärna med hög hastighet.[10] Den är listad i General Catalogue of Variable Stars som QR Sagittae med en amplitud på 0,08 magnitud.[4]
En studie från 2010 av WR 124 mätte direkta expansionshastigheten för M1-67-nebulosan, som drevs ut från stjärnan, med hjälp av kamerabilder från Hubble Space Telescope tagna med 11 års mellanrum, och jämförde den med expansionshastigheten uppmätt av nebulosans emissionslinjers Dopplerskifte.[7] Detta gav ett avstånd på 3,35 kpc, vilket är mindre än tidigare studier, och den resulterande ljusstyrkan på 150 000 gånger solen är mycket lägre än tidigare beräknat. Ljusstyrkan är också lägre än resultat av modeller för en stjärna av denna spektralklass. Tidigare studier hade funnit avstånd på 5 kpc[9] till 8,4 kpc,[3] med motsvarande ljusstyrka på 338 000–1 000 000 gånger solens, som förväntat för en typisk WN8h som är en mycket ung stjärna som precis flyttat bort från huvudserien. Avståndet till WR 124 beräknat från parallaxen publicerad i Gaia Data Release 2 är 6 203 +1 621−1 123 parsek.[11] Gaia Early Data Release 3 ger en liknande parallax, vilket skulle brtyda ett avstånd på 6 400 ± 500 parsek.[1]
Egenskaper
QR Sagittae är en blå Wolf-Rayet-stjärna av spektralklass WN8h.[3] Den har en massa som är ca 20[6] solmassor, en radie på ca 12[6] solradier och utsänder från dess fotosfär energi motsvarande 562 000[6] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 44 700 K.[6]
WR 124 beräknas fortfarande ha cirka 15 procent väte med helium som det mesta av den återstående massan. En ung mycket massiv och ljusstark WN8h-stjärna skulle fortfarande ha kärnfusion av väte i dess kärna, men en mindre lysande och äldre stjärna skulle ha heliumfusion i kärnan.[13] Resultatet av att modellera stjärnan enbart utifrån dess observerade egenskaper är en ljusstyrka på 1 000 000 gånger solens och en massa på 33 solmassor, vilket motsvarar en relativt ung stjärna med vätefusion på ett avstånd av cirka 8 kpc.[3] I båda fallen har den bara några hundra tusen år kvar innan den exploderar som en supernova av typ Ib eller Ic.
Massförlusthastigheten är 10−5 - 10−4 solmassa per år, beroende på avståndet och egenskaperna som bestämts för stjärnan.[9]
Nebulosa
WR 124 är omgiven av en intensivt het nebulosa som bildas av stjärnans extrema stjärnvind.[9] Nebulosan M1-67 expanderar med en hastighet av över 150 000 km/h och är nästan 6 ljusår i diameter, vilket leder till en dynamisk ålder på 20 000 år. M1-67 har liten inre struktur, även om stora materialklumpar har upptäckts, av vilka några har 30 gånger jordens massa och en utsträckning av upp till 150 miljarder km. Om de placeras i solsystemet, skulle en av dessa klumpar sträcka sig över avståndet från solen till Saturnus.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, QR Sagittae, 28 november 2023.
Noter
- ^ [a b c d e f g] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c] Høg, E.; Fabricius, C.; Makarov, V. V.; Urban, S.; Corbin, T.; Wycoff, G.; Bastian, U.; Schwekendiek, P.; Wicenec, A. (2000). "The Tycho-2 catalogue of the 2.5 million brightest stars". Astronomy and Astrophysics. 355: L27. Bibcode:2000A&A...355L..27H. doi:10.1888/0333750888/2862.
- ^ [a b c d] Hamann, W.-R.; Gräfener, G.; Liermann, A. (2006). "The Galactic WN stars". Astronomy and Astrophysics. 457 (3): 1015. arXiv:astro-ph/0608078. Bibcode:2006A&A...457.1015H. doi:10.1051/0004-6361:20065052. S2CID 18714731.
- ^ [a b] Kukarkin, B. V.; Kholopov, P. N.; Pskovsky, Y. P.; Efremov, Y. N.; Kukarkina, N. P.; Kurochkin, N. E.; Medvedeva, G. I. (1971). "The third edition containing information on 20437 variable stars discovered and designated till 1968". General Catalogue of Variable Stars: 0. Bibcode:1971GCVS3.C......0K.
- ^ [a b] Kharchenko, N. V.; Scholz, R.-D.; Piskunov, A. E.; Röser, S.; Schilbach, E. (2007). "Astrophysical supplements to the ASCC-2.5: Ia. Radial velocities of ˜55000 stars and mean radial velocities of 516 Galactic open clusters and associations". Astronomische Nachrichten. 328 (9): 889. arXiv:0705.0878. Bibcode:2007AN....328..889K. doi:10.1002/asna.200710776. S2CID 119323941.
- ^ [a b c d e f g h i] Sota, A.; Maíz Apellániz, J.; Morrell, N. I.; Barbá, R. H.; Walborn, N. R.; Gamen, R. C.; Arias, J. I.; Alfaro, E. J.; Oskinova, L. M. (2019). "The Galactic WN stars revisited. Impact of Gaia distances on fundamental stellar parameters". Astronomy & Astrophysics. A57: 625. arXiv:1904.04687. Bibcode:2019A&A...625A..57H. doi:10.1051/0004-6361/201834850. S2CID 104292503.
- ^ [a b] Marchenko, S. V.; Moffat, A. F. J.; Crowther, P. A. (2010). "Population I Wolf–Rayet Runaway Stars: The Case of Wr124 and Its Expanding Nebula M1-67". The Astrophysical Journal. 724 (1): L90–L94. arXiv:1011.0785. Bibcode:2010ApJ...724L..90M. doi:10.1088/2041-8205/724/1/L90. S2CID 119186821.
- ^ WR 124 (unistra.fr). Hämtad 2024-01-30.
- ^ [a b c d] Crowther, Paul A.; Pasquali, A.; De Marco, Orsola; Schmutz, W.; Hillier, D. J.; De Koter, A. (1999). "Wolf–Rayet nebulae as tracers of stellar ionizing fluxes. I. M1-67". Astronomy and Astrophysics. 350: 1007. arXiv:astro-ph/9908200. Bibcode:1999A&A...350.1007C.
- ^ Merrill, P. W. (1938). "A Wolf–Rayet Star with High Velocity". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 50 (298): 350. Bibcode:1938PASP...50..350M. doi:10.1086/124982.
- ^ Bailer-Jones, C. A. L.; Rybizki, J.; Fouesneau, M.; Mantelet, G.; Andrae, R. (2018). "Estimating Distance from Parallaxes. IV. Distances to 1.33 Billion Stars in Gaia Data Release 2". The Astronomical Journal. 156 (2): 58. arXiv:1804.10121. Bibcode:2018AJ....156...58B. doi:10.3847/1538-3881/aacb21. S2CID 119289017.
- ^ Weiss, W. W.; Rucinski, S. M.; Moffat, A. F. J.; Schwarzenberg-Czerny, A.; Koudelka, O. F.; Grant, C. C.; Zee, R. E.; Kuschnig, R.; Mochnacki, St.; Matthews, J. M.; Orleanski, P.; Pamyatnykh, A.; Pigulski, A.; Alves, J.; Guedel, M.; Handler, G.; Wade, G. A.; Zwintz, K. (June 2014). "BRITE-Constellation: Nanosatellites for Precision Photometry of Bright Stars". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 126 (940): 573–585. arXiv:1309.5531. Bibcode:2014PASP..126..573W. doi:10.1086/677236. S2CID 119198233. Hämtad 5 mars 2022.
- ^ Meynet, G.; Maeder, A. (2003). "Stellar evolution with rotation". Astronomy and Astrophysics. 404 (3): 975–990. arXiv:astro-ph/0304069. Bibcode:2003A&A...404..975M. doi:10.1051/0004-6361:20030512. S2CID 17546535.
Externa länkar
- https://www.universeguide.com/star/star/94289/qrsagittae.
- http://apod.nasa.gov/apod/ap981109.html
- http://hubblesite.org/newscenter/archive/releases/1998/38/image/a
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Sagitta chart
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A V band light curve for QR Sagittae, adapted from Weiss et al., PASP , vol 126 pp 573–585, 2014 June
Författare/Upphovsman: Judy Schmidt, Licens: CC0
The nebula M1-67 surrounds exploding star Wolf-Rayet 124. From the Hubble Legacy Archive. Processing by Judy Schmidt. Please see this HubbleSite release for further information about this object. http://hubblesite.org/newscenter/archive/releases/1998/38/image/a/
The image is improvement by filling in the blank corner with the single channel of H-alpha data available. Further, the purple stars are tuned to white.
This nebula glows brightly in H-alpha, other channel do not contribute much to it. The three filters used were f675w, f656n, and f555w. The wideband filters were useful for making the stars visible.
Data from Anthony Moffat's proposals, <a href="http://archive.stsci.edu/proposal_search.php?mission=hst&id=6787" rel="nofollow">6787</a> and <a href="http://archive.stsci.edu/proposal_search.php?mission=hst&id=11137" rel="nofollow">11137</a>, were used.
North is NOT up. It is 131.4° counter-clockwise from up.The luminous, hot star Wolf-Rayet 124 (WR 124) is prominent at the centre of the NASA/ESA/CSA James Webb Space Telescope’s composite image combining near-infrared and mid-infrared wavelengths of light. The star displays the characteristic diffraction spikes of Webb’s Near-infrared Camera (NIRCam), caused by the physical structure of the telescope itself. NIRCam effectively balances the brightness of the star with the fainter gas and dust surrounding it, while Webb’s Mid-Infrared Instrument (MIRI) reveals the nebula’s structure. Background stars and galaxies populate the field of view and peek through the nebula of gas and dust that has been ejected from the ageing massive star. A history of the star’s past episodes of mass loss can be read in the nebula’s structure. Rather than smooth shells, the nebula is formed from random, asymmetric ejections. Bright clumps of gas and dust appear like tadpoles swimming toward the star, their tails streaming out behind them, blown back by the stellar wind.