Pyongyang
| Pyongyang (P'yŏngyang (평양)) | |
| Huvudstad | |
 Överst, från vänster: Pyongyangs stadssiluett, Juchetornet, Kumsusan minnespalats, Triumfbågen, Återförenandebågen, Kung Dongmyeongs gravplats, Station i Pyongyangs tunnelbana | |
| Land |  Nordkorea |
|---|---|
| Direktstyrd stad | Pyongyang |
| Koordinater | 39°1′0″N 125°45′0″Ö / 39.01667°N 125.75000°Ö |
| Area | 3 194 km² |
| Folkmängd | 3 255 288 (1 oktober 2008)[1] |
| - centralort | 2 581 076 (1 oktober 2008)[1] |
| Befolkningstäthet | 1 019 invånare/km² |
| Geonames | 1871856 |
 Pyongyangs läge i Nordkorea. | |
Pyongyang (P'yeongyang [pʰjɔŋjaŋ], hangul: 평양, hanja: 平壤), äldre namn Changan, är huvudstaden och den största staden i Nordkorea, belägen i den sydvästra delen av landet, vid Taedonfloden. Staden är i egenskap av landets huvudstad en så kallad direktstyrd stad (med ungefär samma status som landets provinser) och hade 3,3 miljoner invånare vid folkräkningen 2008. Själva centralorten hade vid samma tidpunkt 2,6 miljoner invånare.
Historia
Enligt legenden grundades staden redan år 2333 f.Kr. som Wanggŏmsŏng och blev en storstad i forna Go-Joseon. Arkeologiska utgrävningar har visat att platsen har varit bebodd länge och varit en viktig plats. Under en period var den huvudstad i Koguryo-kejsardömet. Under Joseondynastin var staden huvudstad i P'yŏngan-provinsen och senare för Södra P'yongan. Staden avskiljdes från provinsen Södra P'yongan år 1946 och blev då en egen provins i landet. Under den sovjetiska ockupationen blev Pyongyang huvudstad för Demokratiska folkrepubliken Korea när staten grundades 1948.
Staden bombades sönder av USA under Koreakriget och under en kort tid var den ockuperad av Sydkorea. Efter kriget byggdes staden upp med sovjetisk hjälp, och har därför mycket socialistklassicistisk arkitektur. Staden kännetecknas av breda avenyer och storslagna monument, såsom Återförenandebågen, Triumfbågen, Kim Il-Sung-mausoleet, Juchetornet och två av världens största idrottsarenor (Rungnado-Första majstadion och Kim Il-Sung Stadium). Ett antal stora hotell finns i staden. Stadens högsta byggnad är det 330 meter höga, icke-färdigställda Ryugyong Hotel.
Den nordkoreanska regimen har under lång tid satsat stora resurser på att göra Pyongyang till landets fönster mot omvärlden[källa behövs], stora monument, skyskrapor, lyxhotell, varuhus, gigantiska idrottsanläggningar och paradgator med mera dominerar stadsbilden.
Transport
Pyongyang har ett tunnelbanesystem med två linjer, och en total längd på 22,5 km där det även finns spårvagn och trådbussar. I den västra delen finns det inte speciellt mycket bilar utan lokalbefolkningen tar cykeln eller tunnelbanan istället. På grund av brist på elektricitet används inte trafikljus utan istället dirigeras trafiken av trafikpolis.
Staden har även en flygplats, Sunan International Airport, som har veckovisa flygningar till Peking och Shenyang i Kina samt Vladivostok i Ryssland och ett flertal inhemska städer. Det går även tåg ifrån staden till Moskva och Peking. En resa tar cirka 24 timmar från Pyongyang till Peking och sex dagar från Pyongyang till Moskva.
Taedongfloden rinner genom staden och slutar vid hamnstaden Nampo cirka 50 km bort.
Administrativ indelning
Stadsområdet var år 2008 indelat i nitton urbana distrikt (guyŏk) samt fyra landsbygdsdistrikt (gun).
Urbana distrikt
- Chung
- Hyongjesan
- Mangyongdae
- Moranbong
- Potonggang
- Pyongchon
- Rakrang
- Ryokpo
- Ryongsong
- Sadong
- Samsok
- Songyo
- Sosong
- Sunan
- Sungho
- Taedonggang
- Taesong
- Tongdaewon
- Unjong
Landsbygdsdistrikt
- Chunghwa
- Kangdong
- Kangnam
- Sangwon
Orter
Pyongyangs administrativa gräns omfattar centralorten (2 581 075 invånare år 2008) samt ytterligare 131 orter av varierande storlek.[1]
Administrativ förändring 2010
Utländska medier rapporterade i mitten av 2010 att delar av stadens administrativa område förts över till provinsen Norra Hwanghae, belägen söder om Pyongyang.[2] Detta grepp sågs som ett försök att avlasta huvudstaden och att underlätta hanteringen av den matbrist som råder. Området som berörs är det urbana distriktet Sungho samt landsbygdsdistrikten Chunghwa, Kangnam och Sangwon. Pyongyangs sammanlagda yta skulle därmed krympt med över en tredjedel, och den totala folkmängden med cirka en tiondel.[3]
Ambassader i Pyongyang
- Bulgariska ambassaden i Pyongyang
- Kinas ambassad i Pyongyang
- Tjeckiska ambassaden i Pyongyang
- Egyptiska ambassaden i Pyongyang
- Indiens ambassad i Pyongyang
- Indonesiska ambassaden i Pyong Yang
- Malaysias ambassad i Pyongyang
- Pakistanska ambassaden i Pyongyang
- Polska ambassaden i Pyongyang
- Rumänska ambassaden i Pyongyang
- Svenska ambassaden i Pyongyang
- Vietnamesiska ambassaden i Pyongyang
- Jemens ambassad i Pyongyang
Galleri
Typisk gata i Pyongyang
Återförenandebågen, staty över Koreas enande
Kim II Sungs mausoleum
Pyongyang
Vänorter
Referenser
- ^ [a b c] Central Bureau of Statistics, Pyongyang, DPR Korea; 2008 Population Census, National Report (pdf-fil) Arkiverad 14 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine. Läst 13 januari 2010.
- ^ The Asahi Shimbun; Pyongyang now more than one-third smaller; food shortage issues suspected Läst 17 augusti 2010.
- ^ Det sammanlagda invånarantalet för de distrikt som berörs var 325 101 vid folkräkningen 2008, av totalt 3 255 288 invånare i hela Pyongyang.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Pyongyang.
Wikimedia Commons har media som rör
| |||||||||||||
| ||||||||
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: ASDFGHJ (talk), Licens: CC BY-SA 2.0
Pyongyang Directly Governed City
Författare/Upphovsman: TUBS
,
Licens: CC BY-SA 3.0
Location of province xy (see filename) in North Korea.
Författare/Upphovsman: Mannen av börd, Licens: CC-BY-SA-3.0
A part of Pyongyang from above
Författare/Upphovsman: Mannen av börd, Licens: CC-BY-SA-3.0
Square in Pyongyang city.
Författare/Upphovsman: Kok Leng Yeo from Singapore, Singapore, Licens: CC BY 2.0
Featuring two Korean women in traditional garments reaching out to one another holding up a map of a unified Korea, the symbolism is obvious. Erected in 2001, the arch is sited rather aptly, on the Tongil expressway which leads straight to Panmunjom and eventually, Seoul. The three principles (formalized by Kim Il Sung during a meeting with the South in 1972) are independence, peaceful reunification and national unity.
Författare/Upphovsman: Mark Scott Johnson from Sydney, Australia, Licens: CC BY 2.0
Kumsusan Memorial Palace
Författare/Upphovsman: Kok Leng Yeo from Singapore, Singapore, Licens: CC BY 2.0
Pyongyang Metro, operating since 1973, is the deepest metro in the world, at some 110m underground. The purpose for building it so deep is so that the stations can function as bomb shelters when needed. The stations are not named by location but by revolutionary terminology such as Puhung (Reconstruction), Yonggwang (Glory), Hwanggumbol (Golden Fields), Pulgunbyol (Red Star) and Chonru (Comrade).