Purpur

Purpur
Purpurfärgad skymningshimmel. Betydelse – en grupp rödvioletta färgämnen Framställning – sedan 1300 f.Kr. från purpursnäckor, numera ofta syntetiskt Status – historiskt en symbol för hög samhällsstatus Relaterade begrepp – violett, lila och gredelin (mellan blått och rött), engelskans purple (violett)

Purpur är en grupp röda till violetta (rödvioletta^[1][2]) färgämnen. De kan erhållas ur de i Medelhavet förekommande snäckorna Hexaplex trunculus och Bolinus brandaris. Även andra arter inom familjen purpursnäckor^[1] (Muricidae) kan ge purpur, inklusive purpursnäcka (Nucella lapillus).^[3] Ordet purpur kommer från latinets purpura som har sitt ursprung i forngrekiskans πορφύρα (porfyra, 'purpursnäcka', 'purpurfärg'; se även porfyr^[2]).

Ordet purpur används också som färgord, oavsett hur färgen har framställts.^[2] Det betecknar då ett område av rödvioletta färger.

Textilfärgning med purpur är bekant sedan runt år 1300 f.Kr.^[1] Färghanteringen utfördes i första hand i städerna Tyros och Sidon i det dåvarande Fenicien,^[1] men tillverkning kan ha skett redan 500 år tidigare på ön Nisí Chrysí söder om Kreta.^[4] Genom kemisk undersökning av en gammalegyptisk mumiedräkt har konstaterats, att dess färg härrör av snäckpurpur. Den stora mängden snäckor i färgningsprocessen gjorde ämnet oerhört dyrbart,^[1] vilket lecde till att endast de rikaste hade råd att klä sig i purpur.^[5]

Färgen skattades mycket högt under forntiden, och dess användning har under årtusenden varit förbehållen åt samhällets högst uppsatta. I Romarriket fick endast kejsaren bära en mantel som helt var färgad i purpur, medan en senator tilläts ha en toga med purpurfärgad bård.^[1] Så bar till exempel det gamla Roms dignitärer hedersbenämningen purpurati,^[6] och om "den rike mannen" i Lukasevangeliet heter det att han "klädde sig i purpur och fint linne"^[7] alternativt "klädde sig i purpur och kostbart linne".^[8] Till skillnad från andra av dåtidens färgämnen bleknade purpur knappt alls.^[4]

Hos Plinius den äldre och andra romerska samt hos grekiska skriftställare finns noggranna uppgifter om purpurns framställande och användning. Av skalsamlingar, som hopat sig vid de gamla tillverkningsorterna i Grekland och Italien, vet man, att färgen bereddes företrädesvis av snäckan Bolinus brandaris, men även av två andra arter inom familjen purpursnäckor: Hexaplex trunculus^[4] och Stramonita haemastoma. Silverbibeln är författad på pergament färgat av purpur.^[1]

Även i Sydostasien och Mellanamerika har purpur producerats från snäckor och purpur från den i norra Atlanten förekommande purpursnäckan (Nucella lapillus).^[3] Fiskarbefolkningen nära Acapulco i Mexiko använder fortfarande på 2000-talet en art av purpursnäcka till att färga garn, genom att "mjölka" snäckorna; genom att utvinna körtelsekretet via gnidning mot garnet behöver inte snäckorna dödas.^[1]

På 1500-talet spreds det röda färgämnet koschenill från Sydamerika till Europa, vilket gjorde att statusen för purpur från snäckor sjönk,^[1] och redan tidigare hade i stort sett tillverkningen av purpur från snäckor upphört.^[2] De nordiska purpursnäckorna längs med kusterna i Skandinavien och på Irland har ibland historiskt använts som märkfärg för linne.^[1]

Purpur framställdes från ett sekret som i mycket liten mängd avsöndras från en körtel, hypobranchialkörteln, i purpursnäckornas mantel. Detta sekret innehåller det färglösa ämnet indoxyl eller derivat av detsamma. Plinius den äldre beskriver i sin Naturalis Historia^[9], att körtlarna lades i saltlag i tre dagar och att detta extrakt därefter kokades i tio dagar för att få det färgbad som användes. När sedan tygerna lufttorkades och indigotiner bildades genom oxidation och inverkan av ljus, fick man ett färgämne i textilfibrerna som inte var vattenlösligt och därmed mycket "slitstarkt".^[10] För varje färgning kan ha krävts över 10 000 snäckor.^[4]

1909 fastslog den tyske kemisten Paul Friedländer att färgämnet i "tyrisk purpur", som fås från Bolinus brandaris, är 6,6'-dibromindigotin.^[11] Till Friedländers framställning av 1,5 gram rent färgämne åtgick 12 000 snäckor. Under 1950- till 1970-talen kartlades syntesen av purpurfärgämnena och man fann två olika syntesvägar; en väg från sulfatestrar av indoxyl och 6-bromindoxyl och en annan från derivat av dessa som är substituerade i 2-positionen med metyltio- eller mesylat-grupper. Dessa prekursorer hydrolyseras med hjälp av enzymet purpuras, varefter färgämnet (6,6'-dibromindigotin eller indigotin beroende på prekursor) bildas genom oxidation direkt i det första fallet eller via en grönaktig mellanprodukt i det andra (den gröna mellanprodukten ombildas till färgämne via en fotokemisk reaktion). Det rödare färgämne som kommer från B. brandaris, tyrisk purpur, består endast av 6,6'-dibromindigotin, medan det blåare färgämnet från H. trunculus, "sidonsk purpur"^[12][13], även innehåller indigotin.^[10][14][15]

Vid tillverkning nuförtiden (2000-talet) ersätts purpur från snäckor med färgämnen av syntetiskt ursprung.^[1]

I Colour Index har det naturliga färgämnet tyrisk purpur beteckningarna C.I. Natural Violet 1 (NV1) och C.I. 75800.^[16]

Bland de ursprungliga HTML-färgerna för bildskärmar finns en färg med namnet purple, dess koordinater visas i boxen till höger. Purple är också en av grundfärgerna i färgsystemet Munsell,^[17] och där liksom i andra engelskspråkiga sammanhang bör purple översättas med lila snarare än med purpur.

Rödvioletta färger ("purpurområdet") finns inte med i färgspektrum. De kan alltså inte åstadkommas genom någon enskild strålningsvåglängd (monokromatiskt ljus) utan förutsätter att olika våglängder blandas.^[18]

• Purpursnäcka
• Violett
• Färgord
• Färg

• Purpur i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)

• Wikimedia Commons har media som rör Purpur.
  Bilder & media
• Slå upp purpur i ordlistan Wiktionary.
  Ordbok

Kategori:Färgämnen och pigment

Kategori:Färgord