Proteus (måne)
- För andra betydelser, se Proteus (olika betydelser).
| Proteus | |
.jpg) Proteus, på bild tagen av Voyager 2 | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | Voyager 2 Stephen P. Synnott |
| Upptäcktsdatum | 16 juni, 1989 |
| Beteckningar | |
| Alternativnamn | S/1989 N 1 |
| Uppkallad efter | Proteus |
| Omloppsbana | |
| Halv storaxel | 117,647 ± 1 km |
| Excentricitet | 0.00053 ± 0.00009 |
| Siderisk omloppstid | 1.12231477 ± 0.00000002 d |
| Medelomloppshastighet | 7.623 km/s |
| Inklination | 0.524° |
| Måne till | Neptunus |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 440×416×404 km (± ~15 km)[1] |
| Volym | 3.4 ± 0.3 × 107km³[2] |
| Massa | ~4.4 × 1019 kg |
| Medeldensitet | ~1.3 g/cm³ |
| Ytgravitation (ekvatorn) | ~0.06 m/s² |
| Flykthastighet | ~0.16 km/s |
| Rotationsperiod | Synkronisk |
| Axellutning | 0° |
| Albedo | 0.096[1] |
| Temperatur | ~51 K |
| Skenbar magnitud | +20.3 [3] |
Proteus (grekiska Πρωτέας) är en av Neptunus månar.
Upptäckt
Proteus upptäcktes på bilder tagna av Voyager 2 under förbiflygningen av Neptunus 1989. Proteus fick den temporära beteckningen S/1989 N 1. Stephen P. Synnott och Bradford A. Smith tillkännagav dess upptäckt den 7 juli 1989. Proteus upptäcktes på 17 bilder tagna på 21 dagar vilket ger upptäcktsdatumet till någon gång före den 16 juni. Den namngavs den 16 september, 1991. [4]
Fysiska egenskaper
Proteus har en diameter på mer än 400 kilometer, större än Nereid, en annan Neptunusmåne. Emellertid upptäcktes inte Proteus av jordbaserade teleskop eftersom den befinner sig så nära planeten att månen försvann i det starka ljuset från Neptunus. Proteus är ett av de mörkaste objekten i solsystemet, lika mörk som sot och likt Saturnus måne Phoebe reflekterar den bara 6 procent av det solljus som träffar den.
Proteus starkt bekratrade yta visar inga tecken på geologisk aktivitet. Den är oregelbundet formad och forskare tror att Proteus är ungefär så stor som en kropp av dess densitet kan bli, utan att den drar ihop sig till sfärisk form. Saturnus måne Mimas är mer regelbundet sfäriskt formad trots att den är mycket mindre massiv än Proteus.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ [a b] E. Karkoschka (6 februari 2003). ”Sizes, shapes, and albedos of the inner satellites of Neptune”. Icarus "162": ss. 400. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2003Icar..162..400K&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d11635.
- ^ P.J. Stooke (6 februari 1994). ”The surfaces of Larissa and Proteus”. Earth, Moon ad Planets "65": ss. 31. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=1994EM%26P...65...31S&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d09669.
- ^ ”Proteus Statistics”. http://www.solarviews.com/eng/proteus.htm. Läst 1 oktober 2007.
- ^ ”IAU Circular No. 5347”. September 16 1991. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/05300/05347.html. Läst 10 april 2007.
Externa länkar
- NASA - Neptune: Moons: Proteus
- IAU Circular 4806 describing the discovery of S/1989 N 1
- The Nine Planets – Proteus
- Views of the Solar System – Proteus, A Moon Of Neptune
| ||||||||
Media som används på denna webbplats
This is a topographic map of Proteus It is based upon the shape model of Phil Stooke. As with all maps, it is the cartographer's interpretation; not all features are necessarily certain given the limited data available. This interpretation stretches the data as far as possible.
Proteus is the second largest moon of Neptune behind the mysterious Triton. Proteus was discovered only in 1989 by the Voyager 2 spacecraft. This is unusual since Neptune has a smaller moon - Nereid - which was discovered 33 years earlier from Earth. The reason Proteus was not discovered sooner is that its surface is very dark and it orbits much closer to Neptune. Proteus has an odd box-like shape and were it even slightly more massive, its own gravity would cause it to reform itself into a sphere.
Original NASA caption: This image of Neptune's satellite 1989N1 was obtained on Aug. 25, 1989 from a range of 146,000 kilometers (91,000 miles). The resolution is about 2.7 kilometers (1.7 miles) per line pair.
The satellite, seen here about half illuminated, has an average radius of some 200 kilometers (120 miles). It is dark (albedo 6 percent) and spectrally grey. Hints of crater-like forms and groove-like lineations can be discerned. The apparent graininess of the image is caused by the short exposure necessary to avoid significant smear.