Prospero (måne)

Prospero
Prospero discovery image.gif
Upptäcktsbild av Prospero.
Upptäckt
UpptäckareJohn J. Kavelaars
Brett J. Gladman
Matthew J. Holman
Jean-Marc Petit
Hans Scholl
Upptäcktsdatum18 juli 1999
Beteckningar
AlternativnamnUranus XVIII (18)
S/1999 U 3
Uppkallad efterProspero
Omloppsbana[1][2]
Epok: 1 januari 2000
Banmedelradie17420400 km
Excentricitet0,4445
Siderisk omloppstid1978,37 d
Medelanomali233,586°
Inklination151,83° (till ekliptikan)
Longitud för uppstigande nod319,003°
Medelrörelse0,1819679°/d
Periapsisargument174,152°
Måne tillUranus
Propra banelement[1][2]
Periapsisprecession1155,47 a
Precession för uppstigande nod1370,39 a
Fysikaliska data
Medelradie25 km[3][4]
Area≈ 8000 km² (uppskattat)
Volym≈ 65000 km³ (uppskattat)
Massa≈ 8,5 × 1016 kg (uppskattat)
Medeldensitet1,5 g/cm³
Flykthastighet≈ 0,021 km/s (uppskattat)
GM0,0066 km³/s²
Albedo0,04[3][4]
Temperatur≈ 65 K (uppskattat)
Skenbar magnitud23,2 R[3][4]
B–V0,8
V–R0,39
Hitta fler artiklar om astronomi med

Prospero är en relativt liten retrograd irreguljär måne till Uranus som upptäcktes den 18 juli 1999 av astrofysikern Matthew J. Holman och hans team. Den fick den tillfälliga beteckningen S/1999 U 3, och är också betecknad Uranus XVIII. Den är uppkallad efter trollkarlen Prospero i William Shakespeares pjäs Stormen.

Banparametrarna antyder att den kan tillhöra samma dynamiska kluster som Sycorax och Setebos, vilket i sin tur antyder ett gemensamt ursprung.[5] Förslaget verkar dock inte stödas av de observerade färgerna. Månen förefaller vara neutral (grå) (färgindex BV = 0,8, RV = 0,39),[6] vilket liknar Setebos men skiljer sig från Sycorax (som är ljusröd).

Källor

  1. ^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015. 
  2. ^ [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
  3. ^ [a b c] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015. 
  4. ^ [a b c] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
  5. ^ Grav, Tommy; Holman, Matthew J.; Gladman, Brett J.; Aksnes, Kaare Photometric survey of the irregular satellites, Icarus, 166, (2003), pp. 33–45.
  6. ^ Grav, Holman & Fraser 2004.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Prospero discovery image.gif
Författare/Upphovsman: Brett J. Gladman/Observatoire de la Cote d'Azur, Licens: CC BY-SA 2.0
Animation of the discovery images of S/1999 U3. Each image in the loop sequence of 3 images is an 8 minute exposure (are shown is approximately 20 seconds of arc on a side, or 300 000 kilometers at the distance of Uranus).The images were taken about 2 hours apart. The satellite is moving down and to the left on this image, other "moving" targets are cosmic rays (noise) and do not move in a fashion consistent with a satellite of Uranus.