Prins Edward, hertig av Kent

Prins Edward, hertig av Kent
The Duke of Kent (cropped).jpg
Prins Edward, hertig av Kent.
GemålKatharine Worsley (g. 1961– )
BarnGeorge Philip Nicolas, earl av S:t Andrews
lady Helen Marina Windsor
lord Nicolas Charles Windsor
PersonnamnEdward George Nicholas Patrick Paul
ÄttWindsor
FarGeorg av Kent
MorMarina av Grekland
Född9 oktober 1935
Storbritannien Belgravia, London, Storbritannien
Yrkeprins av Storbritannien

Prins Edward, hertig av Kent, född Edward George Nicholas Patrick Paul den 9 oktober 1935 i Belgravia i London, är en medlem av det brittiska kungahuset som är son till prins Georg, hertig av Kent och prinsessan Marina av Grekland och Danmark.

Han var både kusin till drottning Elizabeth II på fädernet samt även syssling till hennes make prins Philip, hertig av Edinburgh på sitt möderne.

Bakgrund

Prins Edward ärvde vid 6 års ålder pärsvärdigheten hertig av Kent, efter sin fars död i en flygolycka i Skottland. Vid kröningen i Westminster Abbey 1953 var han den tredje personen att svära trohet till drottningen, efter prins Philip och farbrodern prins Henry, hertig av Gloucester.[1]

Hertigen erhöll sin utbildning vid Ludgrove School och Eton College i Berkshire och därefter internatskolan Institut Le Rosey i Schweiz.[1] Han tog examen från Royal Military Academy Sandhurst och har tjänstgjort som yrkesofficer i Storbritanniens armé i aktiv tjänst, med tjänstgöring under oroligheterna på Nordirland samt på Cypern inom UNFICYP, fram till 1976 då han gick i pension som överstelöjtnant. 1983 utsågs han till generalmajor[2] och 1993 till fältmarskalk[3], av sin kusin, drottning Elizabeth II. Hertigen är sedan 1970 ordförande för Commonwealth War Graves Commission.[4]

Hertigen av Kent gifte sig i katedralen i York 1961 med Katharine Worsley (f. 1933) med vilken han har tre barn.[1]

På 1960-talet började han med representativa plikter inom kungahuset och han deltog som drottningens representant vid flera tidigare koloniers självständighetsfiranden: Gambia (1965), Guyana (1966), Sierra Leone (1961) och Uganda (1962).[5] Hertigen av Kent är bland annat ordförande (sedan 1969) för All England Lawn Tennis & Croquet Club och delar som sådan ut priset till segraren i Wimbledonmästerskapen.[4] Fram till 2001 var han Storbritanniens särskilda handelsrepresentant, en roll som därefter övertogs av kusinbarnet prins Andrew, hertig av York. Han är också ordförande i The Scout Association, Royal United Services Institute och stormästare för The United Grand Lodge of England.

Anfäder

Hertigens vapensköld.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Edvard VII av Storbritannien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Georg V av Storbritannien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Alexandra av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Georg, hertig av Kent
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Franz, hertig av Teck
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mary av Teck
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Mary Adelaide av Cambridge
 
 
 
Prins Edward, hertig av Kent
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Georg I av Grekland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nikolaos av Grekland och Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Olga Konstantinovna av Ryssland
 
 
 
 
 
 
 
 
Marina av Grekland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vladimir Alexandrovitj av Ryssland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Helena Vladimirovna av Ryssland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Marie av Mecklenburg-Schwerin
 
 
 


Utmärkelser

Hertigen och hertiginnan av Kent på balkongen i Buckingham Palace, 2013.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Prince Edward, Duke of Kent, tidigare version.
  1. ^ [a b c] ”Biography” (på engelska). www.royal.uk. Royal Household. https://www.royal.uk/the-duke-of-kent?ch=2#bio-section-1. Läst 5 januari 2022. 
  2. ^ ”No. 49392”, The London Gazette, 21 June 1983, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/49392/supplement/8191 
  3. ^ ”No. 53342”, The London Gazette, 21 June 1993, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/53342/supplement/10183 
  4. ^ [a b] ”About The Duke of Kent” (på engelska). www.royal.uk. Royal Household. https://www.royal.uk/the-duke-of-kent. Läst 5 januari 2022. 
  5. ^ ”Supporting the Queen” (på engelska). www.royal.uk. Royal Household. https://www.royal.uk/the-duke-of-kent?ch=3#bio-section-2. Läst 5 januari 2022. 
  6. ^ ”Svenska Frimurare Orden”. Archive. 25 June 2001. Arkiverad från originalet den 25 June 2001. https://web.archive.org/web/20010625165454/http://www.frimurarorden.se/frimuraren/frimuraren_00-4_b_frame.htm. Läst 21 mars 2013.  Arkiverad 25 juni 2001 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 juni 2001. https://web.archive.org/web/20010625165454/https://www.frimurarorden.se/frimuraren/frimuraren_00-4_b_frame.htm. Läst 28 mars 2021. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

The Duke of Kent (cropped).jpg
Författare/Upphovsman: Foreign and Commonwealth Office, Licens: CC BY 2.0
HRH The Duke of Kent at the unveiling of commemoration plaques for the 175 men from overseas who won Britain’s highest military honour, the Victoria Cross, for service in the First World War, London, 26 June 2014.
Coat of Arms of Edward, Duke of Kent.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 3.0
Coat of Arms of HRH Prince Edward, Duke of Kent. (born 1935) first son of Prince George, Duke of Kent (fourth son of King George V) and Princess Marina of Greece and Denmark. The coat of arms was granted in 1948.
Quarterly, 1st and 4th Gules three lions passant guardant in pale Or armed and langued Azure (for England), 2nd quarter Or a lion rampant within a double tressure flory-counter-flory Gules (for Scotland), 3rd quarter Azure a harp Or stringed Argent (for Ireland), with over all a label of five points Argent, the first, third and fifth points charged with a anchor Azure, and the second and fourth points with a cross Gules, the escutcheon ensigned by a coronet of a grandchild of the Sovereign, the whole surrounded by the Garter, for a crest on a coronet of his rank, thereon a lion statant guardant Or crowned of the same coronet charged with a label as in the arms, for supporters, dexter a lion rampant guardant Or crowned by the same coronet, sinister a unicorn Argent armed, crined and unguled Proper, gorged with the same coronet, attached thereto a chain affixed thereto passing between the forelegs and reflexed over the back also Or, both charged on the shoulder with a label as in the arms.
The Duke and Duchess of Kent, 2013.JPG
Författare/Upphovsman: Carfax2, Licens: CC BY-SA 3.0
The Duke and Duchess of Kent on the balcony of Buckingham Palace, June 2013
Flag of England.svg
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Order of the Garter UK ribbon.png
Författare/Upphovsman: Image sourced from 'Medals of the World' website: http://www.medals.org.uk/index.htm, Licens: CC BY-SA 2.5
Ribbon of the Order of the Garter
UK Order St-Michael St-George ribbon.svg
UK Order of St Michael and St George ribbon bar.
UK Royal Victorian Order ribbon.svg
Ribbon of an ordinary member of the Royal Victorian Order. United Kingdom.
SWE Order of Charles XIII BAR.png
Författare/Upphovsman: Wiki Romi, Licens: CC0
Order of Charles XIII
Badge of the House of Windsor.svg

The Badge of the House of Windsor (the ruling royal house of the United Kingdom and the other Commonwealth realms), as approved by King George VI in 1938. In the style used from 1938 to 1952 and the again from 2022.


Although the Sovereigns of the House of Windsor (this dynastic name was adopted by Royal Proclamation on 17th June 1917) have used various old royal badges only one or two new badges have been adopted that for Wales and the following badge for the House of Windsor, which was approved by King George VI on 28th July 1938: On a Mount Vert the Round Tower of Windsor Castle argent, masoned sable, flying thereon the Royal Standard, the whole within two branches of oak fructed or, and ensigned with the Imperial Crown.
(J.P. Brooke-Little, 1954, Boutell's Heraldry, Frederick Warne: London and New York, pages 216-217)