Prins Bertil

Bertil
Prins Bertil år 1974 (foto: Lennart Bergqvist).
Sveriges Arvfurste
Ämbetstid1912–1981
Hertig av Halland
Ämbetstid1912–1997
Prins av Sverige
Ämbetstid1981–1997
GemålPrinsessan Lilian
(vigda 7 december 1976)
BarnInga barn
PersonnamnBertil Gustaf Oscar Carl Eugen
ÄttBernadotte
FarGustaf VI Adolf
MorMargaret av Connaught
Född28 februari 1912
Stockholms slott, Stockholm, Sverige
Död5 januari 1997 (84 år)
Villa Solbacken, Djurgården, Stockholm, Sverige
BegravdKungliga begravningsplatsen, Solna, Sverige

Bertil Gustaf Oscar Carl Eugen, född 28 februari 1912Stockholms slott, Stockholm, död 5 januari 1997Villa Solbacken, Djurgården, Stockholm, var en svensk prins och mellan 1973 och 1979 tronföljare, under den tid då Carl XVI Gustaf inte hade någon son. Han var också hertig av Halland.

Prins Bertil tillsammans med prinsessan Ingrid 1916.

Biografi

Familj och släktskap

Prins Bertil var son till Gustaf VI Adolf och kronprinsessan Margareta samt farbror till Carl XVI Gustaf. Han gifte sig 7 december 1976 i Drottningholms slottskapell med Lilian May född Davies, i hennes andra gifte. När den svenska successionsordningen ändrades 1980 så att den utgick från sittande kung, infördes en särskild övergångsbestämmelse som stadgade att Bertil skulle behålla sin plats i tronföljden efter Carl XVI Gustafs ättlingar.

Prinsen var Karl XIV Johans 20:e manliga ättlingsvärdssidan.[1]

Uppväxt

Bertil föddes på Stockholms slott klockan 05.30[1] den 28 februari 1912. Han döptes på Stockholms slott den 26 mars klockan 15.00 av överhovpredikanten, biskop Gottfrid Billing. Förutom första förnamnet Bertil (tidigare okänt för prinsar), uppkallades han efter samtliga Oscar II:s söner, i den ordning de var födda, alltså efter sin farfar och dennes bröder. Han ammades av sin egen mor, vilket bröt traditionen att kungafamiljens barn tilldelades en amma. Bertil konfirmerades den 30 mars 1928 i Lungsunds kyrka i Värmland.

Som sextonåring körde Bertil en Chrysler, med fem kamrater från Lundsbergs skola som passagerare; bilen vurpade och en av dem omkom.[2] Prinsen, som bara hade körkort för motorcykel, åtalades och dömdes att betala böter för förseelse mot motorfordonsförordningen. Utredningen gav vid handen att den omkomne själv vållat olyckan genom att gripa tag i ratten.[3]

Livet med Lilian Craig

Bertil vid Nordiska Museet cirka 1950.

1943 när Bertil tjänstgjorde som marinattaché i London, träffade han Lilian Craig (född Lillian May Davies) som då var gift med Ivan Craig. De två blev snart ett par, vilket länge förblev en hemlighet för allmänheten.

Om Bertil som ung hade gift sig med den icke kungliga Lilian hade han, liksom brodern Sigvard och andra prinsar tidigare gjort, avstått från arvsrätten till tronen. Detta ansåg han sig efter brodern prins Gustaf Adolfs död (1947) inte kunna göra, eftersom Bertil då blev huset Bernadottes ende arvsberättigade tronföljare i sin generation. Hade kung Gustaf VI Adolf avlidit innan den nuvarande kungen Carl XVI Gustaf blivit myndig torde Bertil, såsom arvfurste, ha trätt in som förmyndarregent.

Lilian, som skildes från sin man 1947, flyttade så småningom ihop med prinsen och parets privata bostad var huvudsakligen i Sainte-Maxime i Frankrike. I Sverige använde man från 1949 Villa Solbacken på Djurgården i Stockholm som bostad. Bertil disponerade även Prins Bertils våning i den östra längan på Stockholms slott. Under många år visade pressen en stor hänsyn mot paret genom att aldrig skriva en rad om detta förhållande. Första gången Lilian uppträdde mer officiellt var i samband med Gustaf VI Adolfs begravning. När kung Carl XVI Gustaf tillträtt tronen och gift sig, bad Bertil om lov att gifta sig, vilket beviljades, och de vigdes i slottskyrkan på Drottningholm den 7 december 1976.

Senare år

1983 promoverades Bertil till teknologie hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan.[4]

Prins Bertil avled den 5 januari 1997 i sitt hem Villa Solbacken efter flera år av sviktande hälsa. Han jordfästes i Slottskyrkan och begravdes efter katafalkkortege genom Stockholm den 13 januari på Kungliga begravningsplatsen i Solna kommun. Hovsorg rådde till den 26 januari.[5]

Övrig verksamhet, intressen och eftermäle

Sjöofficer

Bertil var under en stor del av sitt liv verksam som aktiv sjöofficer. Han praktiserade ombord på torpedkryssaren Örnen 1928 och jagaren Nordenskjöld 1929. Inskrivning som sjökadett vid Kungliga Sjökrigsskolan ägde rum 25 juni 1931 med kadettnummer 1. Under sin utbildning till sjöofficer gjorde prinsen sjöexpeditioner ombord på örlogsbriggen Falken 1931, pansarkryssaren Fylgia och torpedkryssaren Psilander 1931–1932, samt pansarskeppet Oscar II och torpedkryssaren Örnen 1934. Sjöofficersexamen erlades den 4 oktober 1934.[6] Åren 1935–1937 var Bertil biträdande marinattaché i Paris.[6]

Efter andra världskrigets utbrott var Bertil torpedofficer ombord jagaren Malmö.[7] Från 1940 tjänstgjorde prinsen på motortorpedbåt vid Gålöbasen i Stockholms skärgård, bland annat som fartygschef på motortorpedbåtarna T4 (1940) och T15 (1941). År 1941 var Bertil flottans provturschef för fyra motortorpedbåtar (T15-T18), vilka byggdes av Kockums och hade italienska motorer från Isotta Fraschini.[8] 1942–1945 tjänstgjorde Bertil som biträdande marinattaché i London.[9] Bertil var förste hedersledamot i Kungliga Örlogsmannasällskapet (invald 2 april 1941)[10] och Kungliga Krigsvetenskapsakademien (från 1952) samt hedersledamot i Svenska flottans reservofficersförbund (från 1950)[11].

Intressen

Bertil var känd som "motorprinsen" med anledning av sitt intresse för bilar, vilka han samlade på. Han var ordförande för Kungliga Automobilklubben 1947–1993 och motorsportutmärkelsen motorprinsens medalj är uppkallad efter honom. Han var också idrottsintresserad och ordförande för Riksidrottsförbundet 1947–1991 och i ett år på 1940-talet dessutom för Svenska Golfförbundet och blev därmed även kallad "idrottsprinsen". Andra populära benämningar var "Skridskoprinsen", "Hopparprinsen", "Flygarprinsen", "MC-prinsen", "Golfprinsen" och "Bouleprinsen".[12] Prins Bertils boulehallDjurgården i Stockholm är uppkallad efter honom.

Sannolikt var det Bertils motorintresse som ledde till, att han fick inviga Sveriges första motorväg (den 11 kilometer långa sträckan mellan Malmö och Lund) år 1953.[13] Han klippte inte bara invigningsbandet, utan var också den förste att köra på denna motorväg.

Från och med 1973 och fram till sin död var Prins Bertil stormästare för Svenska Frimurare Orden.

Eftermäle

I Halmstad har Bertil en vandringsled uppkallad efter sig, Prins Bertils stig, vilken går från centrum ut till Tylösand, där prins Bertil hade ett sommarhus, och sedan vidare till Möllegård. På stigen hålls årligen motionsloppet Prinsens minne. Ett årligt tävlingsrace, Prins Bertil Memorial, äger rum på Djurgården i Stockholm i juni varje år.

Anfäder

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Oscar II
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Gustaf V
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Sophie av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Gustaf VI Adolf
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storhertig Friedrich I av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Victoria av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Luise av Preussen
 
 
 
Prins Bertil
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Albert av Sachsen-Coburg-Gotha
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Arthur av Storbritannien och Irland, hertig av Connaught och Strathearn
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Drottning Viktoria I av Storbritannien och Irland, kejsarinna av Indien
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Margaret av Connaught
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Fredrik Karl av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Luise Margarete av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Maria Anna av Anhalt-Dessau
 
 
 


Titlar och utmärkelser

Titlar

Bertil titulerades under sitt liv officiellt på två olika sätt, beroende på period:

  • 28 februari 1912 – 31 december 1980: Hans Kunglig Höghet Bertil, Sveriges Arvfurste, Hertig av Halland
  • 1 januari 1981 – 5 januari 1997: Hans Kunglig Höghet Bertil, Prins av Sverige, Hertig av Halland

Militära utnämningar

Bertil och Lilians grav på Kungliga begravningsplatsen 2017.

Ordnar, förtjänsttecken och medaljer

Prins Bertils vapen.
Sverige

Översikten bygger på ordenshistoriografen Per Nordenvalls bok Kungliga Serafimerorden 1748 – 1998.[20]

Utländska

Övriga utmärkelser

Bildgalleri

Referenser

  1. ^ [a b] Lindorm, Erik (1979). Gustaf V och hans tid 1907–1918. sid. 207. ISBN 91-46-13376-3 
  2. ^ Frenker, Clarence (26 augusti 2005). ”70-årig kvinna blev överkörd”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article309200.ab. Läst 5 januari 2010. 
  3. ^ Erik Rudberg och Edvin Hellblom, Svenska Dagbladets Årsbok, sjätte årgången (Händelserna 1928), Åhlén & Åkerlunds Boktryckeri, Stockholm 1929, s 36
  4. ^ ”Hedersdoktorer 1944–2009”. Kungliga Tekniska högskolan. Arkiverad från originalet den 24 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100324033630/http://www.kth.se/om/fame/hedersdoktorer/1.3974. Läst 12 april 2009. 
  5. ^ Svenska Dagbladet, 1997-01-13, s. 5, "Prins Bertil till sin sista vila."
  6. ^ [a b] Hafström, Georg, red (1942). Kungliga Sjökrigsskolan 1867–1942. Eskilstuna. sid. 431 
  7. ^ Ekegren, Lars, red (1983). Prins Bertil berättar. Svenska Dagbladets förlag AB och Bra Böcker. sid. 72. ISBN 91-7738-013-4 
  8. ^ Borgenstam, Curt; Nyman, Bo (1994). Motortorpedbåt (3:e upplagan). Vimmerby. ISBN 91-8622402-6 
  9. ^ Ekegren, Lars, red (1983). Prins Bertil berättar. Svenska Dagbladets förlag AB och Bra Böcker. sid. 77ff. ISBN 91-7738-013-4 
  10. ^ Kungliga Örlogsmannasällskapet 1771–1971. Minnesskrift med anledning av sällskapets 200-årsjubileum i Stockholm den 15 november 1971. Östervåla: Tofters tryckeri AB. 1971. sid. 308 
  11. ^ Matrikel för Svenska Flottans reservofficersförbund 2002. Stockholm: Elanders Gotab tryckeri. 2002. sid. 12 
  12. ^ Luthander, Per (1991-11-23): "Per Luthander möter Prins Bertil: Livsnjutare som inte gillar att hålla tal". dn.se. Läst 27 maj 2015.
  13. ^ Topelius, Christer, red (1968). Tidsspegeln 1900–1967. sid. 1953/9 
  14. ^ ”360 (Sveriges statskalender / 1963)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1963/0360.html. Läst 12 september 2020. 
  15. ^ ”345 (Sveriges statskalender / 1963)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1963/0345.html. Läst 22 juli 2019. 
  16. ^ ”422 (Sveriges statskalender / 1963)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1963/0422.html. Läst 22 juli 2019. 
  17. ^ ”419 (Sveriges statskalender / 1970)”. https://runeberg.org/statskal/1970/0419.html. Läst 12 september 2020. 
  18. ^ ”392 (Sveriges statskalender / 1970)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1970/0392.html. Läst 22 juli 2019. 
  19. ^ ”428 (Sveriges statskalender / 1970)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1970/0428.html. Läst 22 juli 2019. 
  20. ^ Nordenvall, Per (1998) [1998]. Kungliga Serafimerorden 1748 – 1998. Stockholm: Kungl. Maj:ts orden. sid. 58 & 444. Libris 8364835. ISBN 91-630-6744-7 
  21. ^ Riddare och Ledamöter av Kungl. Vasaorden i Sveriges statskalender 1955
  22. ^ [a b c d e f] ”5 (Sveriges statskalender / 1950. Bihang)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1950bih/0005.html. Läst 22 juli 2019. 
  23. ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Prins Bertil | Phaleristica”. https://phaleristica.com/tag/prins-bertil/. Läst 22 juli 2019. 
  24. ^ [a b c d e f g h] ”5 (Sveriges statskalender / 1940. Bihang)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1940bih/0005.html. Läst 22 juli 2019. 
  25. ^ [a b c d] ”5 (Sveriges statskalender / 1955)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1955/1273.html. Läst 22 juli 2019. 

Externa länkar



Företräddes av
Kronprins Carl Gustaf
(Carl XVI Gustaf)
 Sveriges tronföljare
1973–1979
Efterträddes av
Prins Carl Philip

Media som används på denna webbplats

Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Flag of Chile.svg
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
Flag of Norway (ef2b2d for red & 002868 for blue).svg
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
Flag of Portugal.svg
Flag of Portugal, created by Columbano Bordalo Pinheiro (1857–1929), officially adopted by Portuguese government in June 30th 1911 (in use since about November 1910). Color shades matching the RGB values officially reccomended here. (PMS values should be used for direct ink or textile; CMYK for 4-color offset printing on paper; this is an image for screen display, RGB should be used.)
Flag of Spain (1785–1873, 1875–1931).svg
Författare/Upphovsman: previous version User:Ignaciogavira ; current version HansenBCN, designs from SanchoPanzaXXI, Licens: CC BY-SA 3.0
Flag of Spain (1785-1873 and 1875-1931)
Prince Bertil and Princess Ingrid-1916.jpg
Prince Bertil with princess Ingrid in 1916.
Flagge Herzogtum Sachsen-Coburg-Gotha (1911-1920).svg
Flag of the duchy of Saxe-Coburg & Gotha 1911-1920; Ratio (2:3)
Bertil & Lilian of Sweden grave 2017 (1).jpg
The grave of Princess Lilian and Prince Bertil of Sweden
Place: Royal Cemetery, Karlsborg Island, Solna, Sweden
Prins Bertil van Zweden bezoekt DAF fabrieken Tijdens een proefrit, Bestanddeelnr 910-7269.jpg
Författare/Upphovsman: Harry Pot / Anefo, Licens: CC0
Collectie / Archief : Fotocollectie Anefo

Reportage / Serie : [ onbekend ]
Beschrijving : Prins Bertil van Zweden bezoekt DAF fabrieken. Tijdens een proefrit
Datum : 6 oktober 1959
Locatie : Born
Trefwoorden : auto's, bezoeken, fabrieken, prinsen, vorstenhuizen
Persoonsnaam : Bertil prins
Fotograaf : Pot, Harry / Anefo
Auteursrechthebbende : Nationaal Archief
Materiaalsoort : Negatief (zwart/wit)
Nummer archiefinventaris : bekijk toegang 2.24.01.05

Bestanddeelnummer : 910-7269
Prins Bertil vapen med Serafimerorden.svg
(c) Lokal_Profil and Rasmus 28, CC BY-SA 2.5
Prins Bertils vapen. Senare förd av Prins Julian.

Prins Bertils vapen är det samma som skölden i Stora riksvapnet med det tredje fältet utbytt mot Hallands vapen. Vapnet är krönt med en hertiglig krona och omges av Serafimorden.
Blasonering[1]: En blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen. Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor. Huvudsköldens tredje fält är i blått ett upprest lejon av silver med röd beväring, därest dylik skall komma till användning.

Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Bertil of Sweden c. 1950.jpg
Prince Bertil of Sweden arrives for ceremony
Place: Nordiska Museet, Sweden
Prince Bertil and Bengt Lundvall in 1974 V53680 (cropped).jpg
Författare/Upphovsman: Lennart Bergqvist, Licens: CC BY 4.0
Prins Bertil vid sjösättningen av en torpedbåt i Karlskrona.
State flag of Iran 1964-1980.svg
A Vectorized version of File:Lionflag.PNG made by me
Skärholmens centrum 1968.jpg
Prins Bertil inviger Skärholmens centrum 1968, torget
Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Prince Bertil-motorcycle London 1943.jpg
Prins Bertil på motorcykel i London 1943
Lucia 1958.jpg
Prins Bertil kysser Lucias (Kerstin Källströms) hand efter att ha krönt henne.