Primärvalen inför Europaparlamentsvalet 2019

Primärvalen inför Europaparlamentsvalet 2019 var val som europeiska partier genomförde för att fastställa sina kandidater till kommissionsordförande inför Europaparlamentsvalet 2019. Det var andra gången som det skedde inför ett Europaparlamentsval; första gången var inför valet 2014.

Hur kandidaterna väljs varierar från parti till parti.

Europeiska folkpartiet

En debatt på EPP:s kongress mellan de två kandidaterna Weber och Stubb.







Fördelning av röster i EPP:s primärval

 Manfred Weber (79,23 %)
 Alexander Stubb (20,45 %)
 Ogiltiga/blanka röster (0,32 %)

Europeiska folkpartiet (EPP) valde sin kandidat vid partiets kongress den 6–8 november 2018.[1] Två personer kandiderade i primärvalet: finländske Alexander Stubb och tyske Manfred Weber. Valet föregicks av en öppen debatt mellan de båda kandidaterna. Omröstningen var sluten. Den 8 november 2018 valde EPP Weber till sin toppkandidat med röstsiffrorna 492–127 och två ogiltiga röster.[2]

Manfred Weber
(c) Foto-AG Gymnasium Melle, CC BY-SA 3.0
Alexander Stubb
Manfred WeberAlexander Stubb
Nationellt partiCSUSaml

Europeiska socialdemokraters parti

Europeiska socialdemokraters parti (PES) valde formellt sin kandidat i början av december. Det fanns ursprungligen två personer inför det interna primärvalet: nederländske Frans Timmermans och slovakiske Maroš Šefčovič. Šefčovič meddelade dock den 5 november 2018 att han drog sig ur primärvalet till Timmermans fördel.[3]

Frans Timmermans
Maroš Šefčovič
Frans TimmermansMaroš Šefčovič
Nationellt partiPvdASmer

Alliansen liberaler och demokrater för Europa

Alliansen liberaler och demokrater för Europa kommer att utse sin kandidat till kommissionsordförande i början av 2019.

Personer som nämnts som tänkbara kandidater

Europeiska gröna partiet

EGP har beslutat att nominera två toppkandidater till posten som kommissionsordförande. Under mitten av 2018 kunde gröna partier runt om i Europa nominera kandidater. Den 17 september 2018 tillkännagav EGP att det finns fyra kandidater. Dessa var tvungna att få stöd av minst ytterligare fem gröna partier tills den 28 september för att de skulle få delta i nästa steg av partiets nomineringsprocess. Partiets två officiella kandidater – Ska Keller och Bas Eickhout – valdes vid ett partimöte den 23-25 november 2018.[6][7]

Officiella kandidater

Ska Keller ställer upp i de grönas primärval, precis som inför valet 2014.
  • Ska Keller, tysk Europaparlamentariker och en av de grönas två kandidater till att bli kommissionsordförande i valet 2014. Hon deklarerade sin kandidatur i juli 2018 och har stöd av tyska Allians 90/De gröna[7][8]
  • Petra de Sutter, belgisk senator tillhörandes Grön. Hon deklarerade sin kandidatur i september 2018 och har stöd av Grön.
  • Bas Eickhout, nederländsk Europaparlamentariker, har stöd av Grön vänster[7]
  • Atanas Schmidt, nominerad av det bulgariska partiet Zelena Partija[7]

Alliansen konservativa och reformister i Europa

Liksom flera andra europeiska partier beslutade Alliansen konservativa och reformister i Europa (ACRE) att nominera en kandidat till kommissionsordförande. Två personer kandiderade i den interna processen: den tyske Europaparlamentarikern Hans-Olaf Henkel och den tjeckiske Europaparlamentarikern Jan Zahradil. I september 2018 drog sig dock Henkel ur nomineringsprocessen, och Zahradil blev därmed ACRE:s kandidat. Han valdes formellt den 13 november 2018.[9][10][11]

Rörelsen för nationernas och friheternas Europa (MENF)

Det är ännu oklart om Rörelsen för nationernas och friheternas Europa kommer att ha en egen kandidat i valet till att bli kommissionsordförande.

Person som nämnts som tänkbara kandidater

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [1]
  2. ^ [2]
  3. ^ [3]
  4. ^ [4]
  5. ^ [5]
  6. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 22 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180522111357/https://europeangreens.eu/sites/europeangreens.eu/files/2.%20Adopted%20Procedure%20for%202019%20Green%20EGP%20leading%20candidates.pdf. Läst 9 november 2018. 
  7. ^ [a b c d] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201021044430/https://europeangreens.eu/content/four-greens-enter-race-become-european-green-party-leading-candidates. Läst 9 november 2018. 
  8. ^ [6]
  9. ^ [7]
  10. ^ ”ECR puts forward Czech MEP as their Spitzenkandidat nominee” (på engelska). EurActiv.com. 14 november 2018. https://www.euractiv.com/section/eu-elections-2019/news/ecr-puts-forward-czech-mep-as-their-spitzenkandidat-nominee/. Läst 14 november 2018. 
  11. ^ ”Conservatives endorse Czech MEP for Commission top job” (på engelska). Politico. 13 november 2018. https://www.politico.eu/article/tories-european-allies-endorse-jan-zahradil-for-commission-top-job/. Läst 14 november 2018. 
  12. ^ [8]
Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Circle frame.svg
A transparent circle on a light-colored background (hex color code #F9F9F9), designed to be placed over content to show only that portion within the circle. The circle has a black border 0.5% as wide as its outside diameter.
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Frans Timmermans 2013.jpg
Författare/Upphovsman: Dutch Ministry of Foreign Affairs, Licens: CC BY-SA 2.0
Minister van Buitenlandse Zaken Frans Timmermans
Ska Keller (11511908386).jpg
(c) EQUO, CC BY-SA 2.0
#GreenPrimary en Madrid
Weber, Manfred-9266.jpg
(c) Foto-AG Gymnasium Melle, CC BY-SA 3.0
Manfred Weber
Maroš Šefčovič.jpg
Författare/Upphovsman: Pavol Frešo, Licens: CC BY 2.0
Maroš Šefčovič
Alexander Stubb Oct, 2014.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
Alexander Stubb inför Nordiska rådets session i Stockholm 2014. Rosenbad 27 oktober 2014.