Presskort

Ett presskort (eller presslegitimation) är en legitimationshandling som visar att innehavaren är verksam som journalist (exempelvis reporter, fotograf, redaktör eller producent). Presskort är ett id-kort för underlätta yrkesverksamhet, men innebär inte yrkeslegitimation där innehavaren har en skyddad yrkestitel och där yrkesutövaren står under samhällets tillsyn via myndigheter, som exempelvis en polis eller läkare. Alla i Sverige är fria att utöva journalistyrket, fria att kalla sig journalist detta även utan att inneha ett presskort. Envar är fria att skapa sitt eget presskort.

Denna artikel anses inte vara skriven ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2015-09)

Presskort i olika länder

Norge

I Norge ges presskort bara till journalister hos tidningar som undertecknat Redaktørplakaten, en frivillig deklaration om att redaktionen vägrar att låta sig styras av ägarna.

Sverige

Allmänt accepterade presskort i Sverige utges endast av organisationer i mediebranschen samt fackförbund med journalistiskt verksamma medlemmar. Det är certifieringssällskapet Det Norske Veritas som efter en omfattande tillståndsprövning^[1] kan ge tillstånd för att utfärda id-kort försedda med ordet PRESS. Dessa presskort är SIS-märkta, vilket betyder att de automatiskt accepteras som id-handling på bank, post och i butik.^[2] Korten är också märkta med den utfärdande organisationens namn och är giltiga i maximalt fem år.

Historiskt utgavs presskort enbart av Svenska Journalistförbundet, vars kort garanterar att innehavaren är verksam som journalist och har åtagit sig att följa de yrkesetiska reglerna^[3]. Förutom av Journalistförbundet kan SIS-märkta presskort i dag utfärdas av enskilda massmedieföretag samt vissa fack- och yrkesförbund som exempelvis Ung Media (för unga medieproducenter mellan 15 och 25 år), Pressfotografernas klubb, Ledarna (för mediechefer organiserade i föreningen Medieledarna)^[4], Unionen (till exempel bildredaktörer, film- och stillbildsfotografer samt bild- och ljudtekniker vid tv och radio)^[5], Föreningen Media (journalistiskt verksamma egenföretagare Inom press, radio, tv, internet, förlag etc) och Motorjournalisternas Klubb.

Varför historiskt i globalt perspektiv att enbart Svenska Journalistförbundet utfärdade presskort var en nationalistisk tanke att en neutral journalist skulle representera alla medborgare, men historien har visat att urbefolkning, minoriter och andra delar av befolkningen inte känt sig tillräckligt representerade. Jämför i ett globalt perspektiv med en diktatur där dess polis utfärdar presskort enbart till lojala.

Journalistförbundet är ett fackförbund och utfärdar endast presskort till deras medlemmar, inte till alla journalister.

Hårda krav ställs på att presskort endast beviljas journalistiskt verksamma personer, något som måste kunna styrkas av den sökande med arbetsprover, inkomstuppgifter, referenser mm. De utfärdande organisationerna har ofta särskilda nämnder som avgör om den sökande har rätt kvalifikationer och att ett faktiskt behov av presskort föreligger.

Utifrån ett globalt perspektiv och Mänskliga Rättigheter kan journalister komma ifrån andra bakgrunder, de behöver inte ha inkomst som journalist utan kan exempelvis representera en icke-statlig organisation (eng, NGO) med icke-kommersiella ideella mål som del av civilsamhället.

“ En journalist behöver inte ha en journalistutbildning. Förr kunde en yrkesexamen journalist erhållas från svenska journalistutbildningar, men idag ger dessa utbildningar en generell examen i ämnet journalistik.”

Tillfälliga presskort

Många medieföretag utfärdar till tillfälliga medarbetare även enklare presskort med begränsad giltighetstid. Dessa kort är vanligtvis underskrivna av redaktionschef eller nyhetschef och utgör ett intyg om att innehavaren företräder medieföretaget som antingen reporter eller fotograf.

"Falska" presskort

På vissa webbplatser säljs så kallade presskort utan att några kontroller görs för att verifiera att beställaren är verksam som journalist. Eftersom journalist inte är en skyddad titel, som till exempel läkare, kan vem som helst tillverka kort försedda med ordet press. Dessa är dock aldrig SIS-märkta - som seriösa presskort är - och därför inte allmänt godtagbara. Även om korten i sig inte är olagliga kan den som använder ett sådant kort för att skaffa sig fördelar utan att vara journalist göra sig skyldig till bedrägligt beteende (Brottsbalken 9 kap. 2 §).^[6]

Ur ett globalt perspektiv finns inget som säger att någon med presskort som har en SIS-märkning har ett mer seriöst presskort  eftersom en journalist inte behöver ha journalistikutbildning och inte behöver tillhöra ett nationellt fackförbund. Det är inte heller av samma orsak bedrägeri om “fördelar” är att en journalist som inte tillhör ett fackförbund blir inbjuden på en pressträff, konferens eller en mässa så länge den inte utger sig vara någon annan.

Samtida frågor i ett globalt perspektiv, svensk lag och medborgliga rättigheter

På senaste tid som år 2022 har Polisen i Sverige börjat “bortföra” svenska  journalister i Sverige, och beslagta journalisters kamror, mobiler, visitera dem och fråga efter vem som bett dem komma till platsen som exempelvis vid miljömanifestationer. Polisen har tvingat in journalister utan anledning i polisbilar för kunna visitera dem men det är olagligt eftersom lagtolkningen Lex Superior återfinns i den svenska konstitutionen Regeringsformen, vilket gör att det är inte lagligt för Polisen att försöka använda “kryphål” för bryta mot anskaffarfrihet, efterforskningsförbud och källskydd. Skälet som Polisen har angivit är att journalisterna har saknat presskort: - "Polisen bekräftade att journalisterna avlägsnades från platsen eftersom de inte kunde styrka sin identitet med presslegitimation"

Efter en händelse i juni 2022 fördömde Journalistförbundet och Reportrar utan gränser polisens agerande och anmälde Polisen till JK - “Det finns dock inget formellt krav på att journalister ska kunna visa presslegitimation när de bevakar demonstrationer.” och “hör inte hemma i en demokrati.”.

I kontexten finns även andra relevanta händelser om vem som ska ses som journalist samma år 2022 där gruvföretag som har relationer med myndigheter och riksdagsledamoter gör uttalande att urinvånare, samer, inte kan vara “neutrala journalister” vilket upprörde Samiska journalistförbundet:

- “Styrelseordförande Sven Otto Littorin beskrev på torsdagen både för redaktionen och i sociala medier reportern som partisk och pekade på hennes samiska påbrå.”

Referenser