Premier League
Premier League-pokalen. | |
Stat | Storbritannien |
---|---|
Territorium | England |
Andra territorier | Wales |
Federation | Football association (FA) |
Ligachef | Richard Masters (VD) Claudia Arney (ordförande)[1] |
Grundad | 20 februari 1992 (32 år sedan) |
Första säsongen | 1992/93 |
Tidigare namn | FA Premier League (1992–2007) |
Divisioner | 1 |
Antal klubbar | 20 |
Nivå i seriepyramiden | Nivå 1 |
Nedflyttning till | EFL Championship |
Nationella cuper | FA-cupen Ligacupen |
Internationella cuper | Uefa Champions League Uefa Europa League Uefa Europa Conference League |
Regerande mästare | Manchester City (2023/2024) |
Flest ligatitlar | Manchester United (20) |
TV-partners | Sky Sports BT Sport Prime Video BBC (bara höjdpunkter) |
Webbplats | Premierleague.com |
Premier League 2024/2025 |
Premier League, 1992–2007 benämnd FA Premier League, är en engelsk fotbollsliga, grundad 1992, som är den högsta divisionen i det engelska ligasystemet.
20 klubbar har plats i ligan som spelas höst–vår och varar från augusti till maj. De fyra högst placerade klubbarna är direktkvalificerade till Uefa Champions League och femman till Uefa Europa League. De tre lägst placerade klubbarna blir nedflyttade till English Football Leagues förstadivision, EFL Championship. Vinnaren av Premier League kan kalla sig "Engelska mästare i fotboll" även om ligan också kan innehålla klubbar från Wales, till exempel Swansea City och Cardiff City.
Premier League har större tv-publik än någon annan fotbollsliga i världen[2][3] och på Uefas rangordning över ligor (som bygger på resultat i europeiska cuper under de senaste fem åren[4]), rankas Premier League som den näst bästa inhemska ligan efter spanska La Liga.[5]
Totalt 49 klubbar har till och med säsongen 2019/20 tävlat i Premier League, men bara sju av dem har vunnit titeln: Manchester United, Blackburn Rovers, Arsenal, Chelsea, Manchester City, Leicester City och Liverpool. Sex klubbar, Arsenal, Chelsea, Everton, Liverpool, Manchester United och Tottenham Hotspur, har spelat oavbrutet i ligan sedan dess grundande 1992.[6]
Historia
Ursprung
Trots betydande europeiska framgångar under 1970-talet var standarden på den engelska fotbollen på 1980-talet väldigt låg. Arenorna föll sönder, anhängare tvingades uthärda dåliga anläggningar, huliganismen var utbredd och engelska klubbar var bannlysta från den europeiska fotbollen efter katastrofen på Heyselstadion 1985.[7] Förstadivisionen, First Division, som hade varit den högsta nivån i engelsk fotboll sedan 1888, var långt efter ligor såsom italienska Serie A och spanska La Liga i antal åskådare och intäkter, och flera av de bästa engelska spelarna hade flyttat utomlands.[8] Men vid decennieskiftet 1990 hade den nedåtgående trenden börjat vända – Englands landslag hade varit framgångsrikt i VM 1990, där man nådde semifinal. Uefa, den europeiska fotbollens styrande organ, hävde det femåriga förbudet mot engelska klubbar i europeiska cuper och Taylor-rapporten om arenornas säkerhetsstandarder, vilken föreslog dyra uppgraderingar för att skapa fler sittplatser i arenorna till följd av efterdyningarna av Hillsboroughkatastrofen, publicerades i januari samma år.[9]
Intäkterna från tv-sändningarna hade också blivit mycket viktigare. The Football League fick 6,3 miljoner pund för ett tvåårigt avtal 1986, men när det förnyades 1988 steg priset till 44 miljoner pund under en fyraårsperiod.[10] Förhandlingarna 1988 var de första tecknen på en utbrytande liga. Tio klubbar hotade att lämna The Football League och bilda en "superliga", men övertalades till slut att stanna.[11] Arenor förbättrades och åskådarna vid matcherna blev allt fler, intäkterna steg och landets främsta klubbar började ånyo fundera över att lämna The Football League för att dra nytta av den växande strömmen av pengar som pumpades in i fotbollen.
Grundande
Vid slutet av 1990/91 års säsong lades ett förslag till ett upprättande av en ny liga fram, som skulle ge mer pengar till spelet totalt. The Founder Members Agreement ("Stiftarnas Avtal"), som undertecknades den 17 juli 1991 av de främsta engelska klubbarna, etablerade de grundläggande principerna för inrättandet av FA Premier League.[12] Denna nybildade förstadivision skulle vara kommersiellt oberoende från fotbollsförbundet FA och The Football League, och ge FA Premier League licens att förhandla om sina egna sändningar och sponsoravtal.[8] Detta ansågs nödvändigt så att engelska klubbar än en gång skulle kunna konkurrera med och slå de bästa i Europa, och samtidigt locka de mest lovande talangerna i världen, något som 1991 verkade praktiskt taget otänkbart.
Den 20 februari 1992 avgick klubbarna i First Division från The Football League och tre månader senare bildades FA Premier League som ett aktiebolag.[8] Detta innebar en utbrytning ur den 104-åriga The Football League som varit i kraft fram till dess med fyra divisioner. FA Premier League skulle fungera med en enda division och The Football League med tre. Det var inga förändringar i ligans tävlingsformat, utan samma antal klubbar tävlade i högstadivisionen och upp- och nedflyttning mellan FA Premier League och den nya förstadivisionen i The Football League förblev på samma villkor som mellan den gamla första- och andradivisionen.
De 22 konstituerande medlemmarna i den nya Premier League var Arsenal, Aston Villa, Blackburn Rovers, Chelsea, Coventry City, Crystal Palace, Everton, Ipswich Town, Leeds United, Liverpool, Manchester City, Manchester United, Middlesbrough, Norwich City, Nottingham Forest, Oldham Athletic, Queens Park Rangers, Sheffield United, Sheffield Wednesday, Southampton, Tottenham Hotspur och Wimbledon.[6]
Etablering
Ligans första säsong var 1992/93 och det allra första Premier League-målet någonsin gjordes av Brian Deane för Sheffield United i en 2–1-vinst mot Manchester United.[6] På grund av påtryckningar från Fifa, det internationellt styrande organet inom fotbollen, att inhemska ligor skulle minska antalet spelade matcher per klubb, sänktes antalet klubbar 1995 till 20, då fyra klubbar flyttades ned från ligan och bara två flyttades upp.[6] Den 8 juni 2006 begärde Fifa att alla stora europeiska ligor, inkluderande italienska Serie A och spanska La Liga, skulle minska till 18 klubbar vid säsongsstarten 2007/08. Premier League svarade med att uttala sin avsikt att motstå en sådan minskning.[13] Slutligen startade säsongen åter med 20 klubbar. Ligan bytte namn 2007 från FA Premier League till bara Premier League.[6]
Format
Spelformat
20 klubbar deltar i Premier League. Under en säsong, som varar från augusti till maj, spelar varje klubb två matcher mot de andra, en gång på hemmaplan och en gång på bortaplan, sammanlagt 38 matcher. En klubb får tre poäng för en vinst och en poäng för oavgjort. Inga poäng delas ut vid en förlust. I slutet av varje säsong kröns den klubb med flest poäng som mästare. Om poängen är lika avgör målskillnaden och sedan antal gjorda mål vinnaren. Om det fortfarande står lika tvingas klubbarna inta samma position och "dela" positionen.[14] Om det står lika för ligavinst, för nedflyttning eller för kvalificering till andra tävlingar, fastställer en playoff-match på en neutral arena placeringen.[15] De tre lägst placerade klubbarna relegeras till EFL Championship, och de två bästa klubbarna från EFL Championship flyttas upp i deras ställe tillsammans med vinnaren av playoff-matcherna mellan klubbarna på tredje till sjätte plats i EFL Championship.[14]
Kval till spel i Europa
De fyra bästa klubbarna i Premier League kvalificerar sig för spel i Uefa Champions League följande säsong; alla fyra går direkt in i gruppspelet. Den femteplacerade klubben kvalificerar sig automatiskt för spel i Uefa Europa League, och den sjätte och sjunde klubben kan också kvalificera sig beroende på vad som händer i de två inhemska cuperna, där segrarna normalt går till Europa League. Om FA-cupens och/eller Ligacupens vinnare kvalificerar sig för Champions League eller Europa League genom sin ligaplacering, går platsen i Europa League till den högst placerade klubben i ligan som inte redan kvalificerat sig för spel i Europa.[16] Innan säsongen 2008/09 fick den högst placerade klubben som inte kvalificerat sig för spel i Europa League möjlighet att konkurrera i Intertotocupen, förutsatt att de ansökt att komma in i Intertotocupen under nästa säsong. Intertotocupen lades ned efter 2008.
Ett undantag från det vanliga europeiska kvalifikationssystemet hände 2005, när Liverpool vann Champions League, men inte avslutade sin säsong i Premier League på en kvalplats till Champions League. Uefa gav särskild dispens för Liverpool att komma in i Champions League och gav England fem kvalificerade klubbar.[17] Uefa fastställde därefter att de försvarande mästarna av Champions League kvalificerar sig till tävlingen nästa år oavsett deras placering i den inhemska ligan. Men för de ligor med fyra deltagare i Champions League innebar detta att om Champions League-vinnaren föll utanför den inhemska ligans topp fyra, kom de att kvalificera sig till spel på bekostnad av den fjärde bästa klubben i ligan. Från och med 2015/16 års säsong kvalificerar sig även Europa League-vinnaren till nästa års Champions League och det maximala antalet klubbar från ett visst land i Champions League utökades till fem. Länder med fyra platser i Champions League, såsom England, kommer bara att få en femte plats om en klubb som inte kvalificerat sig till Champions League genom sin ligaplacering vinner antingen Champions League eller Europa League.[18]
Premier League rankades 2008 högst i Uefas rangordning av europeiska ligor baserat på deras prestationer i de europeiska cuperna under föregående femårsperiod. Detta bröt spanska La Ligas åttaåriga dominans som den bästa ligan.[19] La Liga tog tillbaka förstaplatsen 2013.[20] Från de fyra främsta ligorna i Europa får för närvarande fyra klubbar spela i Champions League.
Organisation
Företagsstruktur
Premier League drivs som ett aktiebolag och ägs av de 20 medlemsklubbarna. Varje klubb är aktieägare, med en röst vardera i frågor om till exempel regelförändringar och kontrakt.[21] Klubbarna väljer en ordförande, verkställande direktör och styrelse som ska övervaka den dagliga driften av ligan. Fotbollsförbundet FA är inte direkt involverat i den dagliga verksamheten i Premier League, men har makt som en särskild aktieägare vid valet av ordförande och verkställande direktör och när nya bestämmelser antas av ligan.[22]
Premier League sänder representanter till Uefas europeiska klubbforum. Antalet klubbar och klubbarna själva väljs enligt Uefas koefficienter. Det europeiska klubbforumet är ansvarigt för valet av tre ledamöter till Uefas kommitté för klubbtävlingar, vilken är operativt verksam i Uefas tävlingar såsom Uefa Champions League och Uefa Europa League.[22]
Ledare
- Graham Kelly (1992–1999)[23]
- Richard Scudamore (1999–2018)[23]
- Richard Masters och Claudia Arney (2019) (tillförordnade)[1]
Finanser
Premier League är den mest lukrativa fotbollsligan i världen, med totala klubbintäkter på 4,5 miljarder pund säsongen 2016/17.[24]
Klubbarna i Premier League är några av de rikaste klubbarna i fotbollsvärlden. Deloitte, som årligen redovisar siffror på klubbarnas intäkter genom "Football Money League", listade nio Premier League-klubbar bland de 20 rikaste, och 13 bland de 30 rikaste, i världen säsongen 2017/18. Inget annat land hade så många klubbar på listorna.[25]
En annan viktig regelbunden inkomstkälla för Premier League-klubbarna är deras entréavgifter och matchintäkter som, med i genomsnitt 36 675 åskådare per match mellan 2013 och 2018, är den näst högsta i världen efter tyska Bundesliga som hade ett snitt på 43 302 åskådare per match under samma period.[26] Snittet under Premier Leagues första säsong 1992/93 var 21 132 åskådare per match[27] och hade därmed stigit med 74 % till 2013–2018. Under säsongen 1992/93 minskade dock kapaciteten hos de flesta arenorna när klubbarna ersatte ståplatser med sittplatser.
När det gäller biljettpriserna mer än tiodubblades dessa mellan 1989 och 2009. 1989 kostade den billigaste biljetten för att se en Liverpool-match fyra pund; 20 år senare kostade den billigaste biljetten 45 pund. Hos Arsenal hade priset ökat från fem pund till 51 pund. Denna utveckling kan kopplas till spelarlönerna som ökade med ca 1 500 % under samma period.[28] Säsongen 2018/19 kostade en biljett i snitt 31 pund.[29]
Nationella tv-avtal
Säsonger | Totalt värde | Värde per säsong | Värde per klubb per säsong (20 klubbar) | Förändring |
---|---|---|---|---|
1992/93–1996/97 | 191,5 miljoner pund[10] | 38,3 miljoner pund | 1992/93–1994/95: 1,74 miljoner pund (22) 1995/96–1996/97: 1,91 miljoner pund (20) | ▬ |
1997/98–2000/01 | 670 miljoner pund[10] | 167,5 miljoner pund | 8,37 miljoner pund | ▲ |
2001/02–2003/04 | 1 200 miljoner pund[30] | 400 miljoner pund | 20 miljoner pund | ▲ |
2004/05–2006/07 | 1 024 miljoner pund[30] | 341,33 miljoner pund | 17,07 miljoner pund | ▼ |
2007/08–2009/10 | 1 706 miljoner pund[30] | 568,67 miljoner pund | 28,43 miljoner pund | ▲ |
2010/11–2012/13 | 1 773 miljoner pund[30] | 591 miljoner pund | 29,55 miljoner pund | ▲ |
2013/14–2015/16 | 3 018 miljoner pund[30] | 1 006 miljoner pund | 50,3 miljoner pund | ▲ |
2016/17–2018/19 | 5 136 miljoner pund[30] | 1 712 miljoner pund | 85,6 miljoner pund | ▲ |
2019/20–2021/22 | Ca 4 600 miljoner pund[31] | Ca 1 533 miljoner pund | Ca 77 miljoner pund | ▼ |
Sponsorer
Premier League sponsrades 1993–2016. Sponsorn kunde bestämma ligans namn. I nedanstående lista finns namnet på samtliga sponsorer och vad de valde att kalla ligan:[6][32]
- 1992–1993: Ingen sponsor (FA Premier League)
- 1993–2001: Carling (FA Carling Premiership)
- 2001–2004: Barclaycard (FA Barclaycard Premiership)
- 2004–2007: Barclays (FA Barclays Premiership)
- 2007–2016: Barclays (Barclays Premier League)
- 2016–: Ingen sponsor (Premier League)
Premier League i media
Storbritannien och Irland
Matcher i Premier League dominerar fotbollen på engelsk tv, i synnerhet ekonomiskt; se ovan. Europeiska unionen invände mot vad den såg som ett monopol på tv-rättigheter och krävde 2007 att kontraktet skulle delas upp i separata paket.
När Sky vann rättigheterna var det första gången som live-fotboll sändes regelbundet (vanligtvis söndagar och måndagar under de första åren) under hela säsongen, då tidigare begränsningar av antalet matcher hade inneburit att ITV tenderat att börja sända matcher först i oktober eller november och fokusera på jakten på titeln.
Världen över
Premier League är världens mest populära sportliga, följd säsongen 2015/16 över hela världen av över fyra miljarder människor varje helg i över 200 länder eller territorier.[33]
I USA innehas sändningsrättigheterna av NBC.[34] I Australien sänder Optus matcherna.[35]
Premier League är särskilt populärt i Asien.[36] I Kina påstod ligan 2016 att man hade 174 miljoner fans.[37] På grund av den höga populariteten har ligan med början 2003 och därefter vartannat år hållit försäsongsturneringar i Asien, de enda Premier League-anslutna turneringarna som någonsin hållits utanför England.[38]
Klubbar säsongen 2024/25
Mästare
* Totala antalet engelska mästerskap i fotboll inom parentes. Fram till och med 1992 blev vinnarna av The Football Leagues First Division engelska mästare. Manchester United innehar rekordet med totalt 20 mästerskapstitlar.
Maratontabell
I tabellen presenteras de tio bästa klubbarna sedan Premier League grundades 1992.
Nr | Klubb | S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
1 | Manchester United | 1235 | 746 | 271 | 218 | 2305 | 1175 | +1130 | 2509 |
2 | Arsenal | 1235 | 678 | 297 | 260 | 2211 | 1226 | +985 | 2331 |
3 | Liverpool | 1235 | 658 | 302 | 275 | 2195 | 1237 | +958 | 2276 |
4 | Chelsea | 1235 | 651 | 306 | 278 | 2104 | 1243 | +861 | 2259 |
5 | Tottenham Hotspur | 1235 | 543 | 294 | 398 | 1903 | 1570 | +333 | 1923 |
6 | Manchester City | 1045 | 534 | 224 | 287 | 1905 | 1143 | +762 | 1826 |
7 | Everton | 1235 | 439 | 344 | 452 | 1571 | 1604 | −33 | 1661 |
8 | Newcastle United | 1117 | 422 | 287 | 408 | 1538 | 1519 | +19 | 1553 |
9 | Aston Villa | 1121 | 396 | 313 | 412 | 1404 | 1469 | −65 | 1501 |
10 | West Ham United | 1079 | 362 | 272 | 445 | 1347 | 1569 | −222 | 1358 |
Klubbar i fet stil spelar i Premier League säsongen 2024/25.
Skyttekungar
Flest matcher
Nr | Spelare | Matcher |
---|---|---|
1 | Gareth Barry | 653 |
2 | James Milner | 637 |
3 | Ryan Giggs | 632 |
4 | Frank Lampard | 609 |
5 | David James | 572 |
6 | Gary Speed | 535 |
7 | Emile Heskey | 516 |
8 | Mark Schwarzer | 514 |
9 | Jamie Carragher | 508 |
10 | Phil Neville | 505 |
Spelare i kursiv stil är fortfarande aktiva.
Spelare i fet kursiv stil är fortfarande aktiva i Premier League.
Flest mål
Nr | Spelare | Mål |
---|---|---|
1 | Alan Shearer | 260 |
2 | Harry Kane | 213 |
3 | Wayne Rooney | 208 |
4 | Andy Cole | 187 |
5 | Sergio Agüero | 184 |
6 | Frank Lampard | 177 |
7 | Thierry Henry | 175 |
8 | Robbie Fowler | 163 |
9 | Jermain Defoe | 162 |
10 | Mohamed Salah | 161 |
Spelare i kursiv stil är fortfarande aktiva.
Spelare i fet kursiv stil är fortfarande aktiva i Premier League.
Flest assist
Nr | Spelare | Assist |
---|---|---|
1 | Ryan Giggs | 162 |
2 | Kevin De Bruyne | 113 |
3 | Cesc Fàbregas | 111 |
4 | Wayne Rooney | 103 |
5 | Frank Lampard | 102 |
6 | Dennis Bergkamp | 94 |
7 | David Silva | 93 |
8 | Steven Gerrard | 92 |
9 | James Milner | 88 |
10 | David Beckham | 80 |
Spelare i kursiv stil är fortfarande aktiva.
Spelare i fet kursiv stil är fortfarande aktiva i Premier League.
Flest hållna nollor
Nr | Spelare | Hållna nollor |
---|---|---|
1 | Petr Čech | 202 |
2 | David James | 169 |
3 | Mark Schwarzer | 151 |
4 | David de Gea | 147 |
5 | David Seaman | 141 |
6 | Nigel Martyn | 137 |
7 | José Reina | 136 |
8 | Brad Friedel | 132 |
Tim Howard | ||
Edwin van der Sar |
Spelare i kursiv stil är fortfarande aktiva.
Spelare i fet kursiv stil är fortfarande aktiva i Premier League.
Svenska spelare
Spelare i kursiv stil är fortfarande aktiva.
Spelare i fet kursiv stil är fortfarande aktiva i Premier League.
Spelare med * spelade även i föregångaren First Division.
Not: Listan gäller enbart svenskar som fått speltid i Premier League.
Se även
- Föregångaren Football League First Division
Referenser
Noter
- ^ [a b] Roan, Dan (31 december 2018). ”Susanna Dinnage changes mind on Premier League chief executive role” (på engelska). BBC. Arkiverad från originalet den 11 april 2019. https://web.archive.org/web/20190411132634/https://www.bbc.com/sport/football/46718143. Läst 6 januari 2019.
- ^ ”Entertaining audiences” (på engelska). Premier League. Arkiverad från originalet den 15 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190615075752/https://www.premierleague.com/this-is-pl/the-fans/686489?articleId=686489. Läst 15 juni 2019.
- ^ Yueh, Linda (12 maj 2014). ”Exporting football. Why does the world love the English Premier League?” (på engelska). BBC. Arkiverad från originalet den 16 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190316101125/https://www.bbc.com/news/business-27369580. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”How the club coefficients are calculated” (på engelska). Uefa. 1 juli 2018. https://www.uefa.com/memberassociations/news/newsid=1592815.html#how+five+year+club+coefficients+calculated. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Country coefficients” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/memberassociations/uefarankings/country/index.html. Läst 15 juni 2019.
- ^ [a b c d e f] ”History” (på engelska). Premier League. https://www.premierleague.com/history. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”1985: English teams banned after Heysel” (på engelska). BBC. Arkiverad från originalet den 1 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190601225639/http://news.bbc.co.uk/onthisday/hi/dates/stories/may/31/newsid_2481000/2481723.stm. Läst 15 juni 2019.
- ^ [a b c] ”A History of The Premier League” (på engelska). Premier League. Arkiverad från originalet den 18 november 2011. https://web.archive.org/web/20111118121453/http://www.premierleague.com/page/History/0%2C%2C12306%2C00.html.
- ^ ”The Taylor Report” (på engelska). Footballnetwork.org. Arkiverad från originalet den 26 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180626183625/http://footballnetwork.org/violence/taylor-report/. Läst 15 juni 2019.
- ^ [a b c] Crawford, Garry och Williams, John (1996 och 2002). ”Fact Sheet 8: British Football on Television” (på engelska) (PDF). University of Leicester. Arkiverad från originalet den 5 september 2012. https://web.archive.org/web/20120905152429/http://www.furd.org/resources/fs8.pdf. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”The History Of The Football League” (på engelska). The Football League. Arkiverad från originalet den 18 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080518010205/http://www.football-league.co.uk/page/History/0,,10794,00.html.
- ^ ”In the Matter of an Agreement Between The Football Association Premier League Limited and The Football Association Limited and The Football League Limited and Their Respective Member Clubs” (på engelska). The Restrictive Practices Court. 28 juli 1999. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927222536/http://www.hmcourts-service.gov.uk/judgmentsfiles/j9/pljmtint.htm. Läst 18 juli 2017.
- ^ ”Fifa wants 18-team Premier League” (på engelska). BBC. 8 juni 2006. Arkiverad från originalet den 25 november 2018. https://web.archive.org/web/20181125025518/http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/5061302.stm. Läst 15 juni 2019.
- ^ [a b] ”Premier League explained” (på engelska). Premier League. https://www.premierleague.com/premier-league-explained. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Goal difference or head to head? How every major football competition ranks teams level on points” (på engelska). Goal. 10 oktober 2018. https://www.goal.com/en/news/goal-difference-or-head-to-head-how-every-major-football/1jax9vfriz1xs13jkdpf9qzhjo. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”European qualification for UEFA competitions explained” (på engelska). Premier League. Arkiverad från originalet den 25 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170525124517/https://www.premierleague.com/european-qualification-explained. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Liverpool get in Champions League” (på engelska). BBC. 10 juni 2005. Arkiverad från originalet den 1 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190601225648/http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/l/liverpool/4613695.stm. Läst 15 juni 2019.
- ^ Uefa (6 maj 2016). ”How the Europa League winners will enter the Champions League” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 22 maj 2016. Arkiverad från originalet den 28 februari 2015.
- ^ ”UEFA Country Ranking 2008” (på engelska). Bert Kassies. Arkiverad från originalet den 23 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190523012613/https://kassiesa.home.xs4all.nl/bert/uefa/data/method3/crank2008.html. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”UEFA Country Ranking 2013” (på engelska). Bert Kassies. Arkiverad från originalet den 22 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190522160719/https://kassiesa.home.xs4all.nl/bert/uefa/data/method4/crank2013.html. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”About the Premier League” (på engelska). Premier League. https://www.premierleague.com/about. Läst 15 juni 2019.
- ^ [a b] ”Premier League's Football Partners” (på engelska). Premier League. Arkiverad från originalet den 14 november 2018. https://web.archive.org/web/20181114223954/https://www.premierleague.com/about/football-partners. Läst 15 juni 2019.
- ^ [a b] Hubbard, Alan (3 januari 1999). ”Football: The heir becomes apparent” (på engelska). The Independent. Arkiverad från originalet den 22 april 2019. https://web.archive.org/web/20190422235352/https://www.independent.co.uk/sport/football-the-heir-becomes-apparent-1044722.html. Läst 15 juni 2019.
- ^ Conn, David (6 juni 2018). ”Premier League clubs soar into profit with record £4.5bn revenues” (på engelska). The Guardian. Arkiverad från originalet den 10 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190210195238/https://www.theguardian.com/football/2018/jun/06/premier-league-clubs-profit-record-revenues-tv-deal. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Football Money League 2019” (på engelska) (PDF). Deloitte. Arkiverad från originalet den 15 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190615111117/https://www2.deloitte.com/content/dam/Deloitte/se/Documents/consumer-business/deloitte-deloitte-football-money-league-2019.pdf. Läst 15 juni 2019.
- ^ Kidd, Robert (11 april 2019). ”German Bundesliga Is World's Best Supported League By Attendance, Says Report” (på engelska). Forbes. Arkiverad från originalet den 31 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190531033703/https://www.forbes.com/sites/robertkidd/2019/04/11/german-bundesliga-is-worlds-best-supported-league-by-attendance-says-report. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Premier League 1992/1993 » Attendance » Home matches” (på engelska). Worldfootball.net. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180817193245/https://www.worldfootball.net/attendance/eng-premier-league-1992-1993/1/. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Top footballers' wages rise 1,500% in 20 years” (på engelska). The Guardian. 20 augusti 2012. Arkiverad från originalet den 14 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190214003243/https://www.theguardian.com/football/2012/aug/20/footballers-wages-rise-tickets. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Average ticket price in Premier League is £31” (på engelska). Premier League. 12 december 2018. Arkiverad från originalet den 12 december 2018. https://web.archive.org/web/20181212155731/https://www.premierleague.com/news/941050. Läst 15 juni 2019.
- ^ [a b c d e f] ”Premier League TV broadcasting rights revenue from 1992 to 2019 (in million GBP)” (på engelska). Statista. Arkiverad från originalet den 11 september 2016. https://web.archive.org/web/20160911221443/http://www.statista.com/statistics/385002/premier-league-tv-rights-revenue/. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Premier League TV rights: Amazon to show 20 matches a season from 2019-2022” (på engelska). BBC. 7 juni 2018. Arkiverad från originalet den 2 april 2019. https://web.archive.org/web/20190402005032/https://www.bbc.com/sport/football/44396151. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Premier League closes door on title sponsorship from 2016-17 season” (på engelska). ESPN. 4 juni 2015. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181029085645/http://www.espnfc.com/barclays-premier-league/story/2479193/premier-league-closes-door-on-sponsorship-from-2016-17. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”The global game: The Premier League's international reach, broken down” (på engelska). Eurosport. 8 november 2015. Arkiverad från originalet den 1 december 2017. https://web.archive.org/web/20171201083350/http://www.eurosport.co.uk/football/premier-league/2015-2016/the-global-game_sto4853526/story.shtml. Läst 15 juni 2019.
- ^ Lutz, Tom (10 augusti 2015). ”NBC extends Premier League's US deal through to 2021-22 season” (på engelska). The Guardian. Arkiverad från originalet den 2 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190602182144/https://www.theguardian.com/football/2015/aug/10/nbc-extends-premier-leagues-us-deal-through-to-2021-22-season. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Optus awarded Premier League rights in Australia” (på engelska). Premier League. 1 maj 2018. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181021111434/https://www.premierleague.com/news/675787. Läst 15 juni 2019.
- ^ Dove, Ed (8 augusti 2013). ”Asia and the EPL: How a Continent Fell in Love with the Premier League” (på engelska). Bleacher Report. Arkiverad från originalet den 13 december 2017. https://web.archive.org/web/20171213083410/https://bleacherreport.com/articles/1731081-asia-and-the-epl-how-a-continent-fell-in-love-with-the-premier-league. Läst 15 juni 2019.
- ^ Porteous, James (18 november 2016). ”England’s Premier League cashes in on China with bumper US$700 million TV rights deal” (på engelska). South China Morning Post. Arkiverad från originalet den 25 november 2016. https://web.archive.org/web/20161125031600/https://www.scmp.com/sport/china/article/2047177/englands-premier-league-cashes-china-bumper-us700-million-tv-rights-deal. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”History of the Premier League Asia Trophy” (på engelska). Premier League. 23 mars 2019. Arkiverad från originalet den 7 april 2019. https://web.archive.org/web/20190407212729/https://www.premierleague.com/news/402272. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Gary Neville” (på engelska). Premier League. Arkiverad från originalet den 17 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190517220711/https://www.premierleague.com/players/321/Gary-Neville/overview. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Tables” (på engelska). Premier League. https://www.premierleague.com/tables?co=1&se=-1&ha=-1. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Appearances” (på engelska). Premier League. https://www.premierleague.com/stats/top/players/appearances. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Goals” (på engelska). Premier League. https://www.premierleague.com/stats/top/players/goals. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Assists” (på engelska). 24 League. https://www.premierleague.com/stats/top/players/goal_assist. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Clean sheets” (på engelska). Premier League. https://www.premierleague.com/stats/top/players/clean_sheet. Läst 15 juni 2019.
- ^ Persson, Gunnar. "Premier League - den engelska ligan". Idrottsförlaget i Västerås AB. Läst 3 februari 2016
- ^ ”BILDEXTRA: ALLA svenskar som spelat i Premier League”. Sportbladet. 14 september 2015. Arkiverad från originalet den 24 april 2019. https://web.archive.org/web/20190424190742/https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/L097kp/bildextra-alla-svenskar-som-spelat-i-premier-league. Läst 15 juni 2019.
- ^ ”Appearances” (på engelska). Premier League. https://www.premierleague.com/stats/top/players/appearances?co=1&se=-1&cl=-1&iso=-1&po=-1?se=-1. Läst 15 juni 2019.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Premier League.
- Officiell webbplats
|
|
|
Media som används på denna webbplats
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Författare/Upphovsman: Pumbaa80 (soccer ball), Anomie (clock hands), David Vignoni (clock face/ring), David Göthberg (putting it all together, making the clock red, shadows)., Licens: LGPL
Football with clock to represent a "current sports or football event".
Trinidad och Tobagos flagga
Flag of the Ivory Coast, written by Jon Harald Søby, modified by Zscout370. The colors match to what is reported at http://fotw.vexillum.com/flags/ci.html.
Flag of Portugal, created by Columbano Bordalo Pinheiro (1857–1929), officially adopted by Portuguese government in June 30th 1911 (in use since about November 1910). Color shades matching the RGB values officially reccomended here. (PMS values should be used for direct ink or textile; CMYK for 4-color offset printing on paper; this is an image for screen display, RGB should be used.)
Flag of Senegal
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Författare/Upphovsman: Ardfern, Licens: CC BY 4.0
Newcastle United vs Chelsea (2-2), Barclays Premier League, St James' Park, Newcastle upon Tyne, Tyne and Wear, England, September 2015
Författare/Upphovsman: lawrence woolf, Licens: CC BY-SA 2.0
Petr Cech warming up for Arsenal
Författare/Upphovsman: Originally carltonreid; retouched by DFS454, Licens: CC BY-SA 2.0
Photo of retired footballer w:Alan Shearer
Författare/Upphovsman: Tommy Low from Singapore, Singapore, Licens: CC BY 2.0
Barclays Asia Trophy 2015
Författare/Upphovsman: Austin Osuide, Licens: CC BY 2.0
Gary Neville playing for Manchester United F.C.
Författare/Upphovsman: Ronnie Macdonald from Chelmsford, United Kingdom, Licens: CC BY 2.0
Sunderland Warm Up 1
Författare/Upphovsman: wonker from London, United Kingdom, Licens: CC BY-SA 2.0
Teddy Sheringham
Författare/Upphovsman: Espandero, Licens: CC BY-SA 4.0
Le trophée de la Premier League remporté par Manchester City durant la saison 2013-2014
Författare/Upphovsman: Ricardo Alvarez, Licens: CC BY 2.0
Fredrik Ljungberg, Swedish footballer, during the 2006 World Cup. Cropped from team photo.
Författare/Upphovsman: Jon Candy from Cardiff, Wales, Licens: CC BY-SA 2.0
Ryan Giggs playing for Manchester United in November 2013.