Poyntings vektor

Poyntings vektor, namngiven efter John Henry Poynting, används inom elektromagnetismen för att beskriva intensiteten hos en elektromagnetisk våg.

Poyntings vektor, ${\displaystyle \mathbf {S} }$, definieras som ${\displaystyle \mathbf {S} =\mathbf {E} \times \mathbf {H} }$ där ${\displaystyle \mathbf {E} }$ är vågens elektriska fältstyrka och ${\displaystyle \mathbf {H} ={\frac {1}{\mu _{r}\mu _{0}}}\mathbf {B} }$ där ${\displaystyle \mathbf {B} }$ är vågens magnetiska flödestäthet.

Vågens intensitet är då poyntingvektorns belopp.

Integralen av poyntingvektorn över en sluten yta är lika med den totala utstrålade effekten från ytan.