Poynting-Robertsoneffekten
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Poynting-Robertsoneffekten betecknar det paradoxala fenomenet att stoftpartiklar i solsystemet långsamt närmar sig solen som en följd av solstrålningens ljustryck. Förklaringen gavs av John Henry Poynting år 1903, och senare på relativitetsteoretisk grund av Howard Percy Robertson 1937.
Solljusets fotoner har enbart radiell rörelsemängd. När de absorberas av en stoftpartikel ökar dennas massa utan att dess tangentiella rörelsemängd ökar. Det medför att partikeln långsamt rör sig i en spiralformad bana mot solen.
Fenomenet sätter en gräns för så kallade fragmentskivors livslängd i stjärnsystem. Det medför att så länge ingen uttunning av stoftet kan iakttas, måste det finnas en källa som fyller på mer stoft. Kometstoft och grus som skapats av kollisioner mellan asteroider tros vara denna källa.
Se även
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Författare/Upphovsman: Michael Schmid, Licens: CC BY-SA 2.5
Drawing to illustrate the Poynting-Robertson effect