Porträtt
Porträtt (franska portrait, latin protrahere "dra fram") eller konterfej (franska contrefait "eftergjort", "avbildat") är en avbildning av en bestämd människa genom att återge dennas individuella drag, där framförallt ansiktsdragen skall vara framträdande, i motsats till helfigur, där hela kroppen avbildas.
Ett porträtt är bild som visar en persons individuella karaktärsdrag och ansiktsuttryck. Vid det individuella porträttet kännetecknas personen genom angivande av namn, ämbetstecken, attribut, symboler eller familjevapen. I naturtrogna porträtt är den avbildade väl igenkännbar. Innan fotografins tillkomst användes porträttmåleri för att avbilda och föreviga en person, dess utseende och yttre. Välbeställda uppdragsgivare hade den bestämda avsikten att bli klart och tydligt igenkända i sina porträtt, möjligen något förskönade. Målare har därför utvecklat en avsevärd skicklighet i att kunna återge sina modeller så naturtrogna som möjligt.
I det moderna måleriet har dessa behov luckrats upp, i och med att vem som helst som äger en kamera kan ta en bild på sig själv eller någon som den vill föreviga. Inom det moderna måleriet behöver avbildningen bara en viss likhet för att kunna kännas igen, och den behöver inte stämma överens med den avbildades yttre utseende.
Porträttets huvudsakliga funktion är att avbilda en eller flera personer, samt representera den icke närvarande, att erinra om denne och att ära denne. Därför intar denna genre den viktigaste rollen i bildkonsten näst efter det religiösa måleriet. Beroende på hur många personer som avbildas, talar man om enkelporträtt, dubbelporträtt och grupporträtt.
Konterfejare – porträttmålare
I Sverige var det i början på 1800-talet stor efterfrågan på privatporträtt och ämbetsmannaporträtt. På så vis framkallades en industri på porträttmålning. I dessa porträtt blev prägeln av löpande band påfallande och det personliga inslaget blev allt svagare. Det var ingenting nytt med sådan industri, men ju större välståndet blev inom borgerligheten desto mer blev den spridd i allt vidare kretsar. En mängd konterfejare ägnade sig under 1820-, 1830- och 1840-talen åt att om vintrarna i sina ateljéer efter schablon måla herrar i frack eller uniform eller damer i klänningar och frisyrer efter sista modet. I dessa porträtt var allt omsorgsfullt målat, men inte så konstnärligt utformat och där saknades alltid anletsdragen.
Istället för anletsdragen på duken lyste dukens yta tomt uttryckslös. Under den varma årstiden for dessa porträttörer sedan runt i landet med stort bagage av färdigmålade landshövdingar, biskopar och överstar och deras hustrur, alla utan ansikte. Under sin resa for konterfejarna från landshövdingeresidens till landshövdingeresidens, från biskopsgård till biskopsgård, från översteboställe till översteboställe och satte in de önskade anletsdragen i de tomma ansiktsovalerna och kompletterade kläderna med lämpliga ordenstecken, broderier och smycken. För dessa målare fanns ingen konstnärsoro, tveksamhet eller villrådighet.
Exempel på konstnärer som haft titeln konterfejare är David Klöcker Ehrenstrahl, hans elev David von Krafft och dennes elev Gustaf Lundberg. Under denna tid var några av de främsta porträttmålarna Per Krafft den yngre, Fredric Westin, Johan Gustaf Sandberg, Olof Johan Södermark och senare Uno Troili. En mycket anlitad porträttmålare var Carl Peter Mazer och av samtiden räknades Carl Johan Fahlcrantz (1774–1861) som en av landskapmåleriets stora konstnärer. Per Krafft, Johan Gustaf Sandberg och Fredrik Westin blev alla i sinom tid professorer vid Konstakademien.
I början av 1800-talet gjorde Carl Peter Lehmann tusentals porträtt i samma stil. Han målade allt, även mytologiska ämnen och norska landskap. Sammanlagt skall han ha utfört omkring 4 800 porträtt.[1][2] I ett verk om svensk porträttkonst av Boo von Malmborg, konsthistoriker och genealog, finns en kort biografi där det bland annat står: "För att hinna med alla uppdragen arbetade Carl Peter Lehmann i en ganska summarisk stil med schablonerade dräktmönster och kunde t.o.m. göra direkta avtryck av spetsmönster. Det finns även uppgifter om att han, som andra konterfejare, vid sina resor medförde färdigmålade porträtt, där endast ansiktet återstod att fullborda. Bland Carl Peter Lehmanns porträtt i olja kan nämnas ett av ärkebiskop Johan Olof Wallin i Adolf Fredriks församling i Stockholm."[3]
Bildgalleri
Begravningsporträtt av ung kvinna (s.k. Fayyum-porträtt), Egypten, 200-talet.
Porträtt av en dam av Rogier van der Weyden 1463.
Katarina Mikaela av Spanien av Alonso Sánchez Coello 1585.
Augustus Gideon son till fältmarskalken Karl Gustav Wrangel, 1600-tal.
Jan Six, porträtt av Rembrandt Harmensz, 1654
Olympe och Flore
Amedeo Modigliani, Porträtt av Jeanne Hébuterne, 1918
Pablo Picasso av Juan Gris, 1912
Mount Rushmore: Washington, Jefferson, T. Roosevelt, Lincoln, 1927–41
Självporträtt
En särskild gren av porträttmåleriet är när konstnären avbildar sig själv. Många av det klassiska måleriets stora gestalter avporträtterade sig själva. Självporträttet avbildar deras karaktär och hållning, och är inte bara virtuost måleri utan även ett psykologiskt inträngande introspektivt porträtt.
Filippino Lippi, självporträtt,
Egon Schiele, självporträtt, 1912
Albrecht Dürer, självporträtt, 1500
Peter Paul Rubens, 1623
Tizian, självporträtt, 1567
Élisabeth-Louise Vigée-Le Brun, 1790
Porträtt kan också tas inom fotografi. Se artikeln Porträttfotografi.
Kända porträttmålare
- Eva Bonnier
- Karl Fredrik von Breda
- David Klöcker Ehrenstrahl
- Johan Hörner
- Per Krafft d.y.
- Per Krafft d.ä.
- David von Krafft
- Gustaf Lundberg
- Karl Vilhelm Nordgren
- Lorens Pasch d.ä.
- Alexander Roslin
- Johan Henrik Scheffel
- Bertram Schmiterlöw
- Uno Troili
- David Tägtström
- Anders Zorn
- Bernhard Österman
- Ernfrid Bogstedt
- Inge Schiöler
Referenser
- ^ Konsten i Sverige, Del 2, Norstedts, 1997, sidan 81. Under redaktion av Sven Sandström. ISBN 91-1-913702-8.
- ^ Den svenska historien, band 12, Bonnier Lexikon AB, Stockholm, 1979, sid. 187–188. ISBN 91-632-0025-2.
- ^ Svensk porträttkonst under fem århundraden, Allhem, Malmö 1978, Nationalmuseums skriftserie nummer 18, ISBN 91-7004-093-1.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Portrait of a woman in encaustic on limewood: a large crack splits the panel from top to bottom through the proper right eye, and a shorter crack runs through the left eye. The paint surface is damaged in several places. Traces of the mummy wrappings appear at the upper corners. The background was painted in bluish grey with long brush-strokes.
The figure appears very large in relation to the background and is shown in three-quarter view. She wears a claret-coloured tunic with a very dark crimson clavus edged with gold, visible on the proper right side. A mantle of mauvish tone is draped around the shoulders.
The woman wears gold ball earrings (painted with white highlights) typical of the later first century AD. She wears around her neck a gold chain with pendant crescent with ball-shaped terminals: this too is painted with creamy-white highlights. It is not out of the question that she originally had an ornamental chain across the hair, separating the bun on the crown from the locks in front - a feature of other Neronian portraits. Of this, nothing survives but a greyish ground. The front hair is arranged around the brow in two banks of snail-shaped curls, expanded to four above the ears. Locks fall behind the ears to either side of the neck; the necklace has been painted over the lock on the proper right side.
The eyes (especially the proper left eye) are large and rounded, with arched eyebrows. The nose is rather shorter than the norm; the lips are full and painted rose pink. The creamy flesh is tinted pink on the cheeks and chin, and a creamy-white highlight runs down the nose and above and below the lips.
Frontalporträt mit Idealisierung vergleichbar mit Christusdarstellungen; betonter Blick und die schöpferische Hand als Werkzeuge des Künstlers
Nyckelord: Barn, Konst, 1600-tal
Olympe and Flore Chauveau, daughters of Pierre-Joseph-Olivier Chauveau
(c) Foto: Jonn Leffmann, CC BY 3.0
Dag Hammarskjöld. Ett exempel på tidig ASCII-konst, utskrift från Skånska Dagbladets teleprinter 1962.
Författare/Upphovsman: Winkelvi, Licens: CC BY 4.0
Closeup of Mount Rushmore sculptures - taken in July 2017
Engraving after the fresco in Bargello Chapel, painted by Giotto di Bondone in the 14th century. Detail on Dante's eye was originally never filled in, but in 1840 a painter named Marini did a touch-up job on Giotto's painting of Dante, filling in the eyeball. Refer to page 59 of Michael Caesar's Dante, the Critical Heritage, 1314(?)-1870.
Self-portrait of the Italian painter Tiziano Vecellio (c. 1490-1576), better known as Titian.
Författare/Upphovsman: Philip Pikart, Licens: CC BY-SA 3.0
Picture of the Nefertiti bust in Neues Museum, Berlin.
Retrato de la infanta Catalina Micaela de Austria (1567-1597), que fue hija del rey Felipe II de España y de la reina Isabel de Valois y esposa del duque Carlos Manuel I de Saboya.