Portia
| Portia | |
 | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | Stephen P. Synnott Voyager 2 |
| Upptäcktsdatum | 3 januari 1986 |
| Beteckningar | |
| Alternativnamn | Uranus XII |
| Uppkallad efter | Portia |
| Omloppsbana | |
| Halv storaxel | 66097,265 ± 0,05[1] |
| Excentricitet | 0,00005 ± 0,00008[1] |
| Siderisk omloppstid | 0,5131959201 ± 0,0000000093 d[1] |
| Medelomloppshastighet | 9,37 km/s[a] |
| Inklination | 0,05908 ± 0,039° (till Uranus ekvator)[1] |
| Måne till | Uranus |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 156 × 126 × 126 km[2] |
| Medelradie | 67,6 ± 4 km[2][3][4] |
| Area | ≈ 57000 km2[a] |
| Volym | ≈ 1300000 km3[a] |
| Massa | ≈ 1,7 × 1018 kg[a] |
| Medeldensitet | ≈ 1,3 g/cm3 (förutsagt)[3] |
| Ytgravitation (ekvatorn) | ≈ 0,023 m/s2[a] |
| Flykthastighet | ≈ 0,058 km/s[a] |
| Rotationsperiod | Synkron[2] |
| Axellutning | Noll[2] |
| Albedo | 0,08 ± 0,01[5] 0,07[3][4] |
| Temperatur | ≈ 64 K |
| Hitta fler artiklar om astronomi med | |
Portia är en inre måne till Uranus. Den upptäcktes via bilder tagna av Voyager 2 den 3 januari 1986 och fick då den tillfälliga beteckningen S/1986 U 1.[6] Månen är uppkallad efter Portia, hjältinnan i William Shakespeares pjäs Köpmannen i Venedig. Den är också betecknad Uranus XII.[7]
Portia är den näst största inre månen till Uranus, efter Puck. Portias bana, som ligger inne i Uranus synkrona omloppsradie, är långsamt förfallande på grund av tidvattenacceleration. Månen kommer en dag antingen att upplösas till en planetarisk ring eller träffa Uranus.
Månen ligger vid övre änden av en grupp månar som kallas Portiagruppen, vilken inkluderar Bianca, Cressida, Desdemona, Juliet, Rosalind, Cupid, Belinda och Perdita.[5] Dessa månar har liknande banor och fotometriska egenskaper.[5]
Få saker är kända om Portia utöver dess storlek på cirka 140 km,[2] bana[1] och geometriska albedo på cirka 0,08.[5]
På Voyager 2:s bilder ser Portia ut som ett långsträckt föremål, och bilderna antyder att Portias storaxel pekar mot Uranus. Förhållandet mellan axlarna i Portias utbredda sfäroid är 0,8 ± 0,1.[2] Dess yta är gråfärgad.[2] Observationer med rymdteleskopet Hubble och stora landteleskop detekterade vattenisabsorptiva särdrag i Portias spektrum.[5][8]
Kommentarer
Källor
- ^ [a b c d e] Jacobson, R. A. (1998-03). ”The Orbits of the Inner Uranian Satellites from Hubble Space Telescope and Voyager 2 Observations” (på engelska). The Astronomical Journal 115 (3): sid. 1195–1199. doi:. ISSN 0004-6256. https://dx.doi.org/10.1086/300263. Läst 31 augusti 2022.
- ^ [a b c d e f g] Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Voyager's Eleventh Discovery of a Satellite of Uranus and Photometry and the First Size Measurements of Nine Satellites” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 69–77. doi:. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965972. Läst 31 augusti 2022.
- ^ [a b c] ”Planetary Satellite Physical Parameters”. JPL (Solar System Dynamics). 24 oktober 2008. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 12 december 2008.
- ^ [a b] Williams, Dr. David R. (23 november 2007). ”Uranian Satellite Fact Sheet”. NASA (National Space Science Data Center). http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/uraniansatfact.html. Läst 12 december 2008.
- ^ [a b c d e] Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Comprehensive Photometry of the Rings and 16 Satellites of Uranus with the Hubble Space Telescope” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 51–68. doi:. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965960. Läst 9 september 2022.
- ^ Smith, B. A. (January 16, 1986). ”Satellites of Uranus”. IAU Circular 4164. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/04100/04164.html#Item1. Läst 29 oktober 2011.
- ^ ”Planet and Satellite Names and Discoverers”. Gazetteer of Planetary Nomenclature. USGS Astrogeology. 21 juli 2006. http://planetarynames.wr.usgs.gov/Page/Planets. Läst 6 augusti 2006.
- ^ Dumas, Christophe; Smith, Bradford A.; Terrile, Richard J. (2003-08-01). ”Hubble Space Telescope NICMOS Multiband Photometry of Proteus and Puck” (på engelska). The Astronomical Journal 126 (2): sid. 1080. doi:. ISSN 1538-3881. https://iopscience.iop.org/article/10.1086/375909/meta. Läst 9 september 2022.
Externa länkar
- Portia Profile by NASA's Solar System Exploration (engelska)
- Uranus kända månar (av Scott S. Sheppard) (engelska)
| ||||||||
