Portastudio

En portastudio, ibland även bara porta är en portabel inspelningsstudio. Från början var portan en fyra- eller åttakanalig kassettbandspelare med inbyggd mixer.^[1] TASCAM:s Portastudio var världens första fyrkanaliga inspelningsapparat för kassettband. Termen portastudio är exklusivt för TASCAM, men används ofta som en generell beskrivning för kassettbaserade inspelningsapparater. Portastudion, speciellt i dess första utförande Teac 144, har krediterats för att ha satt igång heminspelningsvågen, som gav musiker möjlighet att spela in och producera musik hemifrån på ett billigt sätt.^[2] Den är även erkänd som en av de mest signifikanta uppfinningarna inom musikproduktion.^[3]

Portastudion TEAC 144 visades första gången 1979 på Audio Engineering Societys årsmöte. Den efterföljdes av flera olika modeller av TASCAM^[4], och sedan även av andra tillverkare.^[5]

För första gången fick musikerna möjlighet att spela in flera instrument- och sångdelar på olika spår på den inbyggda fyrkanalsbandspelaren, och sedan mixa ihop alltihop, innan de sedan spelas över till en extern enhet.^[6]

Tascam Portastudio 244 introducerades 1982 och hade liknande design som dess föregångare, men förbättrad ljudkvalitet och fler funktioner, som dbx noise reduction, dual/koncentriska svepbara equalizer, samt möjligheten att spela in fyra spår samtidigt.^[7]

Generellt sett användes dessa enheter av musiker för att göra demoinspelningar, men används än idag för att göra inspelningar i lo-fi. De analoga portastudios tillverkade av TASCAM (en division av TEAC) och liknande enheter av Fostex, Akai, Yamaha, Sansui, Marantz, Vestax, Vesta Fire, TOA, Audio-Technica, Peavey spelade generellt sett in på kassettband med high-bias. De flesta apparaterna var fyrakanaliga, men det fanns även sex- och åttakanaliga apparater. Idag är portastudioutrustningen digital och mestadels används hårddiskar som lagringsmedium. I slutet av 1990-talet lanserade Tascam, Sony och Yamaha portastudios med minidisc som lagringsmedia. De hårddiskbaserade maskinerna dök upp på marknaden ungefär samtidigt och säljs fortfarande jämte modeller på vilka minneskort används för att lagra inspelat material. De begränsningar som fanns tidigare för ljudkanaler finns inte längre.

• William och Jim Reid från The Jesus and Mary Chain använde en TASCAM Portastudio för att spela in sina första demos, som skickades till Bobby Gillespie och Alan McGee.^[8]
• Primus första släpp Suck on This som är en samling av flertalet liveinspelningar, spelades helt in på en TASCAM quarter-inch åttakanalig rullbandspelare, TASCAM 388.
• Lou Reed gjorde demoinspelningar till sitt album New York på en flerspårig kassettenhet. Reed valde senare en inspelningsstudio som kunde fånga samma ljud och känsla då albumet spelades in. En b-sida togs direkt från demokassetten.
• John Frusciante spelade in sina två första soloalbum, Niandra Lades & Usually Just A T-Shirt och Smile From The Streets You Hold på en Portastudio 424.
• Bruce Springsteen spelade in hela albumet Nebraska på en Portastudio 144.^[9]
• Alan Wilder spelade in sitt första soloalbum, 1+2, under artistnamnet Recoil på en fyrakanalig Portastudio.
• Ween spelade in sitt andra album, The Pod, på en fyrakanalig Tascam.
• "Weird Al" Yankovic spelade in hälften av låtarna på sitt debutalbum på en Portastudio i sin trumslagares garage, innan han senare använde sig av en professionell studio.
• Wu-Tang Clans debutalbum, Enter the Wu-Tang (36 Chambers), mixades på en Portastudio 244.^{[källa behövs]}
• Iron and Wines debutalbum från 2002, The Creek Drank the Cradle spelades in på en fyrakanalig portastudio.
• Madlib spelade in sitt första album som Quasimoto, The Unseen, på en TASCAM Portastudio.^[10]