Portal:Sjöfart/Fartygsartikeln/Arkiv

M/S Mega Smeralda
Allmänt
Typklass/Konstruktion	Passagerarfartyg
Systerfartyg	M/S Silja Festival
Registreringshamn	Genua
Fartområde	Toulon - Korsika
Historik
Byggnadsvarv	Oy Wärtsilä Ab, Helsingfors, Finland
Sjösatt	28 september 1984
Öde	I trafik
Tekniska data
Längd	168,45 m
Bredd	27,60
Djupgående	6,70 m
Deplacement	33829 brt
Maskin	Fyra Wärtsilä-Pielstick 12PC-6V dieslar 26200 kW
Passagerare	2000
Hytter	1859

M/S Mega Smeralda är ett passagerarfartyg som ägs av företaget Corsica Ferries och trafikerar linjen Toulon - Korsika. Fartyget byggdes 1985 som M/S Svea för Silja Line. Sedan dess har den hetat Silja Karneval och medan den ägdes av Color Line Color Festival.

Fartyget byggdes av Wärtsilä i Helsingfors och levererades i maj 1985 till Silja Line och sattes i trafik som M/S Svea på linjen Stockholm - Mariehamn - Åbo. År 1986 levererades hennes systerfartyg M/S Wellamo som sattes in på samma linje. Man planerade i slutet av 1980-talet att bygga järnvägsspår på bildäck för att göra det möjligt för fartyget att transportera tåg, men det genomfördes aldrig. I början av 1990-talet byggdes fartyget delvis om, bland annat byggdes skybaren som är belägen för om skorstenen, och fartyget återinsattes 1992 på samma linje som tidigare under det nya namnet Silja Karneval. År 1994 såldes hon till Color Line.

Efter köpet från Silja Line målades fartyget om på Cityvarvet i Göteborg innan den provanlöpte Frederikshavn. I april 1994 ankom fartyget till Oslo döptes till Color Festival vartefter det sattes in på sträckan Oslo - Hirtshals. I april 2006 ändrades sträckan till Oslo - Fredrikshamn vilken fartyget trafikerde till januari 2007 då hon såldes till det italienska företaget Corsica Ferries.

Fartyget övertogs i Fredrikshamn där det fick det nya namnet Mega Smeralda vartefter det avgick till Perama i Grekland för ombyggnad. Därefter sattes fartyget in på linjen Civitavecchia/ Livorno - Bastia/ Golfo Aranci där det gick i ett halvår tills hon i november 2008 sattes in på linjen Toulon - Korsika.

HMS Sverige
Allmänt
Typklass/Konstruktion	Pansarskepp
Fartygsklass	Sverigeklass
Historik
Planerad	1911
Beställd	1912
Byggnadsvarv	Götaverken
Sjösatt	3 maj 1915
I tjänst	14 maj 1917
Öde	Tagen ur tjänst den 30 januari 1953
Tekniska data
Längd	119,7 / 120 m
Bredd	18,63 m
Djupgående	6,25 m
Deplacement	6 852 / 7 688 ton
Maskin	2 st Kockums Curtissturbiner
Maximal hastighet	22,5 knop (23,0+ knop - provtur 1940)
Räckvidd	2720nm/14 knop
Besättning	427 man (443 man som flaggskepp)
Bestyckning	[design] 4 x 28,3cm/45cal. Bofors M/12 8 x 15,2cm/50cal. Bofors M/12 4 x 75mm/53cal. Bofors M/12 2 x 75mm/53cal. Bofors lvkan M/15 2 x 57mm/21,3cal. Bofors M/16 2 x 6,5mm/92,3cal. ksp M/14 2 x 45,7 cm torpedtuber M/14 [VK2] 4 x 28,3cm/45cal. Bofors M/12 6 x 15,2cm/50cal. Bofors M/12 4 x 75mm/60cal. Bofors lvkan M/28 6 x 40mm/56cal. Bofors lvkan M/36 4 x 25mm/58cal. Bofors akan M/32 3 x 20mm/66cal. Bofors apjäs M/40 4 x 8mm/75,8cal. lvksp M/36
Flygplan	-

HMS Sverige var ett pansarskepp i den svenska flottan. Sjösättningen av Sverige skedde mycket högtidligt i Göteborg den 3 maj 1915, då Gustaf V höll tal och frigjorde fartyget från stapelbädden med en knapptryckning. Fartyget var det första av Sverigeklassen och var systerfartyg till HMS Drottning Victoria och HMS Gustav V. Bestyckningen av Sverige utgjordes av fyra 28,3 cm kanoner i två dubbeltorn och åtta 15,2 cm kanoner uppställda i ett dubbel- och sex enkeltorn. År 1940 gjordes hon om för att använda olja istället för kol. Sverige utrangerades 1953.

Fartyget finansierades med privata medel genom en insamling i den så kallade Pansarbåtsinsamlingen 1912 sedan regeringen Staaff hade dragit tillbaka finansieringen av fartyget.

Vasa
Allmänt
Typklass/Konstruktion	Galeon
Historik
Beställd	1625
Byggnadsvarv	Blasieholmen
Sjösatt	10 augusti 1628
I tjänst	-
Öde	Sjönk på jungfrufärden den 10 augusti 1628. Bärgades den 24 april 1961, nu museifartyg.
Tekniska data
Längd	69 m
Bredd	11,7 m[1]
Djupgående	4,8 m
Deplacement	1210 ton
Kraftkälla	10 segel, 3 master
Besättning	145 sjömän 300 soldater
Bestyckning	48 x 24 punds kanoner 8 x 3 punds kanoner 2 x 1 punds kanoner 6 st stormstycken

Vasa, eller Wasa, är ett svenskt örlogsskepp som kantrade och sjönk utanför Beckholmen i inloppet till Stockholm på sin jungfruresa den 10 augusti 1628. Skeppet bärgades den 24 april 1961 och är sedan 1990 inhyst i Vasamuseet på Djurgården i Stockholm. Det samtida namnet på skeppet var Vasen efter den vase som finns i Vasaättens släktvapen. Vasa föll i stort sett i glömska efter några tidiga misslyckade försök att bärga henne. Hon lokaliserades åter 1956 och bärgades fem år senare i stort sett intakt. Hon hystes i en tillfällig byggnad som kallades Wasavarvet till 1988 då hon bogserades till det nya Vasamuseet. Vasa är unikt välbevarad och är det enda 1600-talsskeppet i världen som bärgats i så gott skick. Vasa har blivit en av Sveriges populäraste turistattraktioner och har hittills lockat över 25 miljoner besökare.

Den exakta orsaken till att Vasa förliste är inte helt klarlagd, men det är fastlagt att hon var alldeles för rank för att kunna segla stabilt vid hårdare vind. Skeppet utrustades bland annat med ett extra batteridäck utan hänsyn till stabilitet. Trots att hon inte klarade ett stabilitetstest när hon låg i kaj lät man henne segla på grund av Gustaf II Adolfs påtryckningar för att se henne sättas in i sjöstriderna som rasade under trettioåriga kriget. Förhör hölls efter förlisningen, men eftersom kungen själv godkänt alla mått dömdes ingen för katastrofen.

Inuti skeppet och runt förlisningsplatsen har tusentals föremål och kvarlevor av 16 människor återfunnits. Bland föremålen finns kläder, vapen, kanoner, verktyg, mynt, mat och dryck och sex av Vasas tio segel. Föremålen och skeppet har varit ovärderliga för detaljerad kunskap om vardagsliv, sjöstrid och skeppsbyggnadsteknik under tidigt 1600-tal. När Vasa byggdes skulle hon representera Sveriges militära och politiska makt och Gustav II Adolfs auktoritet som krigarkung. Stora kostnader lades ner på att dekorera och utrusta skeppet. Hon var en av de största och tyngst bestyckade krigsfartygen i världen när hon byggdes och var utsmyckad med hundratals skulpturer i bjärta och levande färger.

Wilhelm Gustloff, tyskt passagerarfartyg, byggt av Blohm & Voss, sjösatt den 5 maj 1937, förlist efter torpedering den 30 januari 1945. Räknat efter antalet människor som förolyckats ombord på ett enda fartyg är detta den största fartygskatastrofen i världshistorien, med bortåt 10 000 döda. Fartyget fick sitt namn efter den mördade nazistiska politikern Wilhelm Gustloff och tillhörde fritidsorganisationen Kraft durch Freude.

	Atleklass
Klass
Typ	Isbrytare
Fartyg i klass	Atle Urho Frej Sisu Ymer
Varv	Wärtsilä, Helsingfors
Allmänna egenskaper
Längd	104,6 m
Bredd	23,8 m
Deplacement	9 500 ton
Djupgående	7,3 - 8,3 m
Plåttjocklek	För: 32 mm
	Midskepps: 28 mm
Fart	Max: 19 knop March: {{{marchfart}}}
Aktionstid	6-8 veckor
Besättning	Cirka 20
Tekniska data
Framdrift	Diesel-elektriskt
Propellrar (Akter+För)	2+2
Huvudmaskin	5 st Wärtsilä S.E.M.T Pielstick 12 PC 2-2V 22 000 hkr
Propellermotor	Strömberg typ : GTOUL 135/455 DI
Dragkraft	190 ton
Bunkerkapacitet	2 200 m3

Atleklassen är en typ av isbrytare som består av tre fartyg. Atle II, Frej och Ymer II. I Finland finns en liknande fartygsklass, Urhoklassen, som består av isbrytarna Urho och Sisu. Urhoklassen har samma skrov och utseende men de skiljer sig ändå en aning från Atleklassen. När den kom var Atleklassen en helt ny typ av isbrytare. Med högt monterad brygga med 360 graders sikt och helikopterplatta var den helt olik de tidigare isbrytarnas konstruktion.

Fram tills början av 1970-talet fanns inte isbrytare starka nog för att kunna hålla hela Bottenviken öppen för sjötrafik under vintern. 1971 kom förslaget till riksdagen att man skulle bygga en isbrytare med kapacitet att kunna bryta is i hela Bottenviken året runt. Förslaget gick igenom och riksdagen beslutade att man skulle få beställa en isbrytare till en kostnad av 60 miljoner kronor i 1970 års prisnivå (knappt 412 miljoner kronor i 2006 års penningvärde). Den 10 maj 1971 gick ordern till Wärtsilä i Helsingfors för leverans under 1974. När Atle sattes i tjänst under 1974 kunde man hålla alla hamnar upp till Umeå öppna för trafik året om, men för att hålla samtliga hamnar öppna skulle fler isbrytare behövas. 1974 beslutade riksdagen att två nya isbrytare krävdes för att uppfylla detta ändamål. Under tiden hade Finland beställt två isbrytare av klassen, i Finland kallad Urho-klassen. Dessa var Urho, som levererades 1975, och Sisu som levererades 1976. 1975 levererades Sveriges andra isbrytare i serien, Frej, och 1977 Ymer.

Maskineriet är diesel-elektriskt, vilket innebär att man använder förbränningsmotorer kopplade till generatorer för att alstra ström, som sedan går till elektriska motorer som driver fartyget framåt. Maskinerna som driver generatorerna är fem stycken S.E.M.T Pielstick 12PC2.2. Var och en har 12 cylindrar och utvecklar vid 485 varv per minut 5 000 hästkrafter. Varje motor har två turbo-aggregat, vilket innebär totalt tio stycken på huvudmaskinerna. Strömmen genereras av tio stycken likströmsgeneratorer som är sammanbyggda två och två så det är två generatorer på varje huvudmaskin. I generatorerna uppkommer ett effektbortfall som gör att varje aggregat utvecklar 4 719 hästkrafter. Strömmen fördelas sedan mellan fören och aktern så de två akterliga propellermotorerna utvecklar 6 677 hästkrafter vardera, och de förliga 4 366 hkr vardera.

M/S Emma Mærsk
M/S Emma Mærsk, Århus hamn, augusti 2006.
Allmänt
Typklass/Konstruktion	Containerfartyg
Fartygsklass	E
Fartygsnummer	9321483
Historik
Byggnadsvarv	Odense Staalskibsværft A/S, Danmark
I tjänst	8 september 2006
Tekniska data
Längd	397,71 meter
Bredd	56,40 meter
Djupgående	15,50 meter
Tonnage	170974 bt
Antal TEU	cirka 11000
Maskin	80100 kW (108920 hk) Wärtsilä 14RT-Flex96c plus 29416 kW (40000 hk) från fem Caterpillar 8M32
Maximal hastighet	cirka 23 knop
Besättning	13
Hytter	30

M/S Emma Mærsk, världens största containerfartyg (2007), ägt av A.P. Møller Mærsk Group, går i trafik för Maersk Line. Fartyget är byggt vid Lindövarvet i Odense och har fått sitt namn efter Arnold Mærsk Mc-Kinney Møllers avlidna hustru Emma och blev döpt den 12 augusti 2006 av Ane Mærsk Mc-Kinney Uggla. Jungfruresan gick av stapeln den 7 september 2006 då fartyget lämnade Århus.

M/S Queen of Scandinavia[2]
Allmänt
Typklass/Konstruktion	Passagerarfartyg
Systerfartyg	M/S Stena Saga
Registreringshamn	Köpenhamn
Historik
Byggnadsvarv	Oy Wärtsilä Ab, Finland
Sjösatt	25 juli, 1980
Öde	Flytande hotell i Oskarshamn
Tekniska data
Längd	166,10 m
Bredd	28,46 m
Djupgående	6,70 m
Deplacement	33575 GRT
Maskin	4 stycken Wärtsilä-Pielstick 12PC 2,5V dieselmotorer 22 948 kW
Passagerare	2000
Hytter	1859

M/S Queen of Scandinavia är ett passagerarfartyg som ägs av DFDS Seaways. Fartygets skrov byggdes av Wärtsilä i Pernå och utrustades sedan på Wärtsiläs varv i Åbo. Under nio år hette fartyget M/S Finlandia och gick i trafik för Silja Line på linjen Stockholm - Helsingfors. Därefter ägdes hon av DFDS Seaways och gick i trafik på flera olika linjer tills hon i september 2009 lades upp i Korsör i väntan på försäljning. I januari 2009 chartrades fartyget ut till företaget Alstom Power Sweden för att användas som hotellfartyg i Oskarshamn åt den personal som utför underhållsarbeten på Oskarshamns kärnkraftverk.

Den 13 april 1981 sattes M/S Finlandia i trafik mellan Stockholm och Helsingfors. Redan den tionde januari 1982 måste förskeppet byggas om. Detta berodde på att man för att kunna bygga ett så stort bildäck som möjligt varit tvungna att utforma fören på ett sätt som gjorde att fartyget betedde sig oroligt i vågor. Under höststormarna hade förskeppet även fått svåra intryckningar.

I december 1989 såldes fartyget till DFDS Seaways och fick det nya namnet M/S Queen of Scandinavia. I maj 1990 utfördes ombyggnadsarbeten vid Cityvarvet i Göteborg innan hon i juni samma år sattes i trafik på linjen Köpenhamn - Helsingborg - Oslo. År 2000 byggdes fartyget om i Gdynia i Polen då hon fick ett nytt förskepp samt påbyggnader i aktern för att öka stabiliteten och minska svallvågorna. I slutet av juni 2001 flyttades fartyget till linjen IJmuiden - Newcastle som hon trafikerade till slutet av maj 2007 då hon flyttades till linjen Newcastle - Stavanger - Haugesund - Bergen. Den första september 2008 lades linjen ned och fartyget lades upp i Korsör, Danmark i väntan på försäljning.

I januari chartrades fartyget ut till företaget Alstom Power Sweden för att användas som hotellfartyg i Oskarshamn åt den personal som utför underhållsarbeten på Oskarshamns kärnkraftverk. Den 16 april utbröt en brand i fartygets hjälpmaskinrum som släcktes med hjälp av fartygets fasta släckutrustning.^[3] Vid brandtillfället befann sig 238 personer ombord på fartyget och efter branden behövdes nya bostäder ordnas åt de cirka 700 - 800 personer som bodde på fartyget.^[4]