Petro Porosjenko

Petro Porosjenko

Petro Porosjenko

Ukrainas 5:e president
Tid i befattningen
7 juni 2014–20 maj 2019
PremiärministerArsenij Jatsenjuk
Volodymyr Hrojsman
FöreträdareViktor Janukovytj Valt
Oleksandr Turtjynov Tillförordnad
EfterträdareVolodymyr Zelenskyj

Handels- och ekonomiminister
Tid i befattningen
23 mars 2012–24 december 2012
PresidentViktor Janukovytj
PremiärministerMykola Azarov
Oleksandr Turtjynov (tillförordnad)
FöreträdareAndrij Kljujev
EfterträdareIhor Prasolov

Tid i befattningen
9 oktober 2009–11 mars 2010
PresidentViktor Jusjtjenko
PremiärministerMykola Azarov
FöreträdareVolodymyr Khandohij
EfterträdareKostjantyn Hrysjtjenko

FöddPetro Oleksijovytj Porosjenko
26 september 1965
Sovjetunionen Bolgrad, Odessa oblast, Ukrainska SSR, Sovjetunionen
NationalitetSovjetunionen SovjetunionenUkraina Ukraina
Politiskt partiSocialdemokraterna (-2001)
Solidarnost (2001–2006)
Vårt Ukraina (2006–2012)
Regionernas parti (2011–2012)
Partilös (2012–)
Övrig politisk
anknytning
Vårt Ukraina - Folkets självförvarsblock (2002–2012)
UtbildningEkonomi
Alma materKievs universitet
YrkeAffärsman
ReligionUkrainsk ortodox
ResidensKontja-Zaspa i Kiev
MakaMaryna
BarnOleksij
Jevhenija
Oleksandra
Mychajlo
NamnteckningPetro Porosjenkos namnteckning
Webbplatshttp://www.president.gov.ua/en
Militärtjänst
I tjänst förSovjetarmén i Kazakiska SSR
Tjänstetid1983–1987

Petro Oleksijovytj Porosjenko (ukrainska: Петро Олексійович Порошенко), född 26 september 1965 i Bolgrad, Ukrainska SSR, Sovjetunionen, är en ukrainsk politiker. Porosjenko var Ukrainas president från 2014 till 2019.

Han vann presidentvalet i Ukraina 2014 och har tidigare varit utrikesminister i Ukraina under Julia Tymosjenkos sista månader som premiärminister inför presidentvalet 2010.

Han var dessutom handelsminister under nio månader 2012, då Viktor Janukovytj var president. Han är även nära vän med en annan ex-president, Viktor Jusjtjenko.[1]

Porosjenko var den första presidenten i Ukraina som talade engelska.[2]

Biografi

Bakgrund

Porosjenko föddes i Bolgrad (Bolhrad) men är uppvuxen i Vinnytsia, den stad som är centrum för hans politiska verksamhet. Han valdes till det ukrainska parlamentet 1998 och gick med i Socialdemokraterna. I 2001 bildade han partiet Solidarnost, som samma år fusionerades med ytterligare fyra partier i Regionernas parti med Mykola Azarov som ledare och med Porosjenko som viceordförande.

I december 2001 lämnade Porosjenko partiet och anslöt med Solidarnost till Vårt Ukraina. Han ansågs vara en nära medarbetare till Viktor Justsjenko och ses som en viktig ekonomisk bidragsgivare till den orangea revolutionen.

När Julia Tymosjenko blev premiärminister 2005 var Porosjenko chef för Ukrainas säkerhetsråd. Han blev 2006 åter invald i parlamentet för Vårt Ukraina och var ordförande i finansutskottet. Porosjenko var 2007 ordförande i Ukrainska Nationalbanken och 2009–2010 statssekreterare.

Presidentvalet 2014

Porosjenko ställde upp som kandidat till presidentposten i 2014 års presidentval där han med 54,70 procent av rösterna blev överlägsen etta och vald utan behov av en andra valomgång. Valets tvåa var Julia Tymosjenko med 12,81 procent av rösterna. Han vann i samtliga valdistrikt där val kunde genomföras, utom i ett distrikt i Charkiv oblast där Mychajlo Dobkin fick flest röster.

Politik som president

Porosjenko svors in som landets president den 7 juni 2014. Vid tillträdet lovade han politiska eftergifter till folket i östligaste Ukraina. Angående Krim, påtalade han dock Rysslands olagliga annekterande och att Krim "alltid skulle vara ukrainskt".[3] Under juni månad lät han dock Ukrainas militär fortsätta striderna för att återta det territorium i Donetsk- och Luhansk-oblasten som under åren gått förlorade till proryska separatister i de två utbrytarrepublikerna.

I slutet av månaden utlystes en tio dagar lång vapenvila i striderna mot separatisterna i öst. Under den dryga veckan besökte Porosjenko Bryssel för att skriva under Ukrainas samarbetsavtal med EU. Därefter arrangerades en över två timmar lång telefonkonferens med Porosjenko, Vladimir Putin och de båda medlarna François Hollande och Angela Merkel (Frankrikes och Tysklands respektive ledare), utan något konkret resultat. Den av Porosjenko utlysta vapenvilan avslutades den 30 juni och avlöstes av förnyade strider i Donetsk- och Luhansk-regionerna.[4]

Porosjenko lade 26 juni 2014 fram ett förslag till grundlagsändringar, vilket syftade till en viss decentralisering av makten på lokal och regional nivå. Förslaget innebar bland annat att lokala myndigheter skulle få behålla mer av skatteintäkterna. Ukrainska skulle fortfarande vara Ukrainas enda officiella språk, men (bland annat) ryska skulle få en garanterad status som regionalt språk. Landet skulle också fortfarande vara en enhetsstat, eftersom Porosjenko befarade att en omvandling till federalism i praktiken skulle kunna låta Ryska federationen kontrollera (delar av) östra Ukraina. Lagförslaget kommer att behandlas av parlamentet senare i månaden, och därefter ska man utlysa nyval till de lokala politiska församlingarna.[5]

25 augusti 2014 utlyste Porosjenko nyval till parlamentet, att äga rum 26 oktober.[6]

Presidentvalet 2019

Volodymyr Zelenskyj vann 2019 års presidentval med ett stöd på drygt 73 procent. Den sittande presidenten Petro Porosjenko hade ett stöd på knappt 25 procent. Zelenskyj blev Ukrainas nye president. Volodymyr Zelenskyj hade inget parti även om hans valrörelse ”Folkets tjänare” senare blev ett.[7]

Förmögenhet

Porosjenko var enligt Forbes år 2012 Ukrainas sjunde rikaste man. Förmögenheten omfattar bland annat chokladproducenten Roshen och tv-kanalen Kanal 5.

I april 2016 avslöjade Panamadokumenten att Porosjenko gömt pengar i skatteparadis genom så kallade brevlådeföretag.[8]

Utmärkelser

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.

Noter

  1. ^ Magnusson, Örjan (12 mars 2014). ”Hårda ord mot Ryssland i EU-parlamentet”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/harda-ord-mot-ryssland-i-eu-parlamentet. Läst 4 april 2021. 
  2. ^ ”Björklund: Ukraina närmare EU”. SVT Nyheter/TT. 7 juni 2014. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/bjorklund-ukraina-narmare-eu. Läst 4 april 2021. 
  3. ^ "Ukraine's Poroshenko sworn in and sets out peace plan". Bbc.com, 2014-06-07. Läst 2 juli 2014. (engelska)
  4. ^ ”Porosjenko och Putin talade i timmar”. Svenska Dagbladet/TT. 29 juni 2014. https://www.svd.se/porosjenko-och-putin-talade-i-timmar. 
  5. ^ Sjöström, Sten (2014-06-26): "Porosjenko lovar ökat självstyre i öst". Sverigesradio.se. Läst 2 juli 2014.
  6. ^ "Ukraine President Poroshenko Calls Snap General Election". Bloomberg News, 2014-08-25. Läst 12 oktober 2014. (engelska)
  7. ^ ”Analys: Valresultatet är inget att skämta om - Ukraina får en oerfaren president och ingen vet vad som händer härnäst” (på svenska). svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2019/04/22/analys-valresultatet-ar-inget-att-skamta-om-ukraina-far-en-oerfaren-president-och. Läst 30 september 2021. 
  8. ^ Georgieva, Maria (4 april 2016). ”Härvan visar på brutna löften”. SvD.se. http://www.svd.se/medan-kriget-rasar-gommer-porosjenko-skattepengar. Läst 5 april 2016. 
  9. ^ ”Про нагородження відзнакою Президента України - орденом "За заслуги"” (på ukrainska). Офіційний вебпортал парламенту України. https://zakon.rada.gov.ua/go/1225/99. Läst 4 mars 2023. 
  10. ^ ”Президент Польши Бронислав Коморовски и президент Украины Петро Порошенко осуществляют совместный официальный визит в Республику Молдова” (på ryska). Preşedinţia Republicii Moldova. 20 november 2014. https://www.presedinte.md/rus/presa/presedintele-poloniei-bronisaw-komorowski-si-presedintele-ucrainei-petro-porosenko-efectueaza-o-vizita-oficiala-comuna-in-republica-moldova. Läst 4 mars 2023. 
  11. ^ ”Prezydent Ukrainy straci Order Orła Białego? Rodziny ofiar ludobójstwa na Wołyniu zwrócą się do Dudy” (på polska). Telewizja Republika. https://tvrepublika.pl/prezydent-ukrainy-straci-order-orla-bialego-rodziny-ofiar-ludobojstwa-na-wolyniu-zwroca-sie-do-dudy,23985.html. Läst 4 mars 2023. 
  12. ^ ”Порошенко и президент Болгарии обменялись орденами” (på ryska). ukranews.com. 30 juni 2016. https://ukranews.com/news/436804-poroshenko-y-prezydent-bolgaryy-obmenyalys-ordenamy. Läst 3 april 2023. 
  13. ^ ”BOE-A-2010-1436 Real Decreto 72/2010, de 29 de enero, por el que se concede la Gran Cruz de la Orden del Mérito Civil al señor Petro Poroshenko, Ministro de Asuntos Exteriores de Ucrania.” (på spanska). Boletín Oficial del Estado. 2010. https://www.boe.es/diario_boe/txt.php?id=BOE-A-2010-1436. Läst 4 mars 2023. 

Externa länkar


Media som används på denna webbplats

Flag of the President of Ukraine.svg
Standard of the President of Ukraine.
Order of Merit 2nd Class of Ukraine.png
Планка украинского ордена "За заслуги" 2 степени
Petro Poroshenko Signature 2014.png
Painting by President of Ukraine Petro Poroshenko
MD Orden of Republicl Rib.png
Författare/Upphovsman: Kei, Licens: CC BY-SA 3.0
Лента к молдавскому ордену Республики
BUL Order Stara planina ribbon.svg
Ribbon bar of the Order 'Stara planina'. Bulgaria.
ESP Order of Civil Merit GC.svg
Författare/Upphovsman: Heralder, Licens: CC BY-SA 4.0
Ribbon bar service of the Grand Cross grade of the Order of the Civil Merit (Spain)
Lesser Coat of Arms of Ukraine.svg
Lesser Coat of Arms of Ukraine, the so called Tryzub. A stylised trident symbol in gold on a background shield of blue.
Flag of the Soviet Union (1955–1980).svg
(c) I, Cmapm, CC BY-SA 3.0
The flag of the Soviet Union (1955-1991) using a darker shade of red.
Schematic of the flag as adopted in 1955.