Pontus Kåmark
| Pontus Kåmark | ||||
 | ||||
| Personlig information | ||||
|---|---|---|---|---|
| Fullständigt namn | Pontus Sven Kåmark | |||
| Födelsedatum | 5 april 1969 | |||
| Födelseort |  Västerås, Sverige | |||
| Längd | 177 cm | |||
| Position | Försvarare | |||
| Juniorlag | ||||
| ||||
| Proffslag* | ||||
| ||||
| Landslag | ||||
| ||||
| * Antal matcher och mål i proffsklubbar räknas endast för de inhemska ligorna. | ||||
Pontus Kåmark, född 5 april 1969 i Västerås, är en svensk före detta fotbollsspelare. Han spelade som försvarare under sin aktiva karriär.
Klubbkarriär
Han började spela fotboll i IK Franke men gjorde sin seniordebut i Västerås SK. I Västerås spelade han fyra säsonger innan han 1989 gick till IFK Göteborg.[1] Efter den allsvenska debuten i derbyt mot Gais 11 maj samma år blev han given som vänsterback.[2] Under sina år i IFK Göteborg var han med och vann fem SM-guld och ett cupguld, och spelade flera Champions League-matcher med vinster i gruppspelsmatcherna mot bl.a. FC Barcelona och Manchester United 1994. Det blev 190 matcher och fem mål under hans första sejour i klubben.[3]
Kåmark blev i september 1995 utlandsproffs i Leicester City som då låg i toppen av Championship. Han stannade i IFK Göteborg säsongen ut, och debuterade i Leicester 5 november 1995 mot West Bromwich. Han inledde med ett spektakulärt långskott som tog i stolpen. Starten i England blev allt annat än positiv då Kåmark skadade sitt knä allvarligt i sitt andra framträdande för Leicester i en ligacupmatch mot Bolton.[4]
Det dröjde ett år innan Kåmark kunde komma tillbaka, och återkom den 7 december 1996 mot Blackburn Rovers, då i Premier League. I slutet av januari 1997 i en FA-cupmatch mot Norwich, bröt Kåmark armen och blev borta ännu några månader.[5] Men när han väl var tillbaka fick Kåmark spela en nyckelroll då han skulle punktmarkera Middlesbroughs stjärna Juninho i ligacupfinalen på Wembley april 1997. Kåmark utförde uppdraget med perfektion och Leicester fick lyfta bucklan och ta hem klubbens första cuptitel på 33 år.[6][7]
Säsongen 1997/98 var han i toppslag och fick ofta uppdraget att man-man-spela mot motståndarnas bästa anfallare. Med hela 35 ligamatcher blev Kåmark en omtyckt profil både på och utanför planen.[5]
Säsongen 1998/99 blev det bara 15 matcher från start och managern Martin O'Neill höll Kåmark utanför startelvan, vilket fick Kåmark att flytta hem till Sverige.
Valet föll på AIK. Sommaren 1999 debuterade Kåmark som 30-åring i AIK, och under hans första tolv matcher i den svarta tröjan släppte inte AIK in ett enda mål. Bland dessa tolv matcher var AIK:s avancemang till Champions League, där Kåmark var en avgörande defensiv faktor. Bland dessa tolv matcher var mot FC Barcelona i Champions League, en match där Kåmark neutraliserade världsstjärnan Figo och där han blev utbytt på grund av skada med fem minuter kvar av ordinarie matchtid vid ställningen 1–0 till AIK. Det blev bara två allsvenska matcher för Kåmark våren 2000. I en träningslandskamp mot Danmark gick hans korsband i höger knä av, och han var borta från allt fotbollsspel resten av säsongen.
Efter två säsonger i Solna-klubban återvände han till IFK Göteborg, där det blev drygt ett år innan han tvingades avsluta karriären 2002, efter tre korsbandsoperationer, och sammanlagt 217 matcher och 5 mål för Blåvitt.[5]
Landslagskarriär
Landslagsdebuten kom mot Förenade Arabemiraten i Dubai 14 februari 1990. Kåmark var en del av det svenska fotbollslandslaget 1994 som slutade trea i VM 1994.
Kåmark var medveten om att han skulle få begränsat med speltid i VM. Läget förändrades när Jan Eriksson lämnade truppen på grund av skada och Joachim Björklunds ljumskproblem förvärrades. Kåmark fick spela gruppspelsmatchen mot Brasilien från start och imponerade stort mot Romário och Bebeto. Han fick även spela delar av slutspelsmatcherna mot Saudiarabien och Rumänien som Björklunds ersättare i mittförsvaret. I bronsmatchen mot Bulgarien, då Roger Ljung var avstängd, spelade Kåmark från start som vänsterback.
Han spelade totalt 57 landskamper men gjorde inget mål. Hans sista landskamp var en träningsmatch mot Grekland i Thessaloniki 13 februari 2002.[8] Kåmark tvingades att tacka nej till en plats i VM-truppen 2002 på grund av sina skador.[9]
Övrigt
Kåmark har arbetat som expert för TV4[10] och var mellan 2013 och 2024 expertkommentator på Viasat.[11][12] Kåmark bor i Örgryte och driver sedan många år ett eget företag som ger sysselsättning åt människor med funktionsvariationer.[9]
Meriter
Klubblag
- Allsvenskan: 1990, 1991, 1993, 1994, 1995
- Svenska Cupen: 1991
- Engelska Ligacupen: 1997
Landslaget
- VM i fotboll: 1994
- VM-brons: 1994
- kopia av Svenska Dagbladets guldmedalj 1994
Källor
- ”Pontus Kåmark — svenskfotboll.se (statistik 2001–2002)”. svenskfotboll.se. Arkiverad från originalet den 6 augusti 2013. https://archive.today/20130806010156/http://svenskfotboll.se/allsvenskan/person/?playerid=1054. Läst 23 juni 2020.
- Landslagsstatistik på svenskfotboll.se
- Pontus Kåmark på National-Football-Teams.com (engelska)
Noter
- ^ ”Gamla profiler: Pontus Kåmark”. vskfotboll.nu. https://www.vskfotboll.nu/gamla-profiler-pontus-kamark/. Läst 12 juni 2020.
- ^ ”ifkdb”. https://ifkdb.se/spelare/Pontus-K%C3%A5mark_404. Läst 1 april 2022.
- ^ ”Pontus Kåmark - ifkdb.se”. ifkdb.se. https://ifkdb.se/spelare/Pontus-K%C3%A5mark_404. Läst 12 juni 2020.
- ^ ”lcfc”. https://www.lcfc.com/news/774879/former-player-remembers-pontus-kmark/featured. Läst 1 april 2022.
- ^ [a b c] ”Former Player Remembers: Pontus Kåmark”. lcfc.com. 4 juli 2018. https://www.lcfc.com/news/774879/former-player-remembers-pontus-kmark/featured. Läst 12 juni 2020.
- ^ ”soccerbase”. https://www.soccerbase.com/tournaments/tournament.sd?tourn_id=489. Läst 20 februari 2021.
- ^ ”backpagefootball”. http://backpagefootball.com/now-leicester-citys-coca-cola-cup-winning-team-1997/102285/. Läst 25 februari 2021.
- ^ ”Herrar A Träningslandskamp Matchinformation: Grekland mot Sverige 2002-02-13 (2-2)”. svenskfotboll.se. https://www2.svenskfotboll.se/landslag/landslagsdatabas/information/?scr=result&fmid=1570128. Läst 14 juni 2020.
- ^ [a b] ”Korsbandskungen Kåmark toppar formen 25 år efter VM”. gp. https://www.gp.se/livsstil/korsbandskungen-k%C3%A5mark-toppar-formen-25-%C3%A5r-efter-vm-1.15433736. Läst 26 februari 2021.
- ^ ”Kåmark lämnar TV4: "Point of no return"”. expressen.se. 30 juni 2011. https://www.expressen.se/sport/fotboll/kamark-lamnar-tv4-point-of-no-return/. Läst 14 juni 2020.
- ^ Berntsson, Krister (16 augusti 2013). ”Pontus Kåmark till Viasat Fotboll”. Resumé. https://www.resume.se/kommunikation/tv/pontus-kamark-till-viasat-fotboll/. Läst 14 juni 2020.
- ^ Käck, Andreas (24 maj 2024). ”Pontus Kåmark lämnar Viaplay”. Sportbladet. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/yERz2K. Läst 24 maj 2024.
Externa länkar
- Pontus Kåmark på ifkdb.se
| |||||
Media som används på denna webbplats
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
