Pompe (hundar)

Pompes grav i Karlbergsparken.

Närbild på Pompes gravsten.

Informationsskylt vid Pompes grav.

Pompe var tre olika hundar, alla ägda av Karl XII. Kungens val av namn på hundarna är humoristiskt, då namnet Pompe för tankarna till den romerske fältherren Pompejus och talesättet "pompa och ståt".^[1]

Den första hunden med namnet Pompe dog 1699 och ligger begravd i Karlbergs slottspark, Solna kommun.

När Karl XII drog i fält år 1700 medförde han sina fyra hundar Caesar, Snushane, Turk och, favoriten, Pompe. Pompe överlevde sina kamrater men dog 1703 i arméns fältläger vid Thorn (Toruń i nuvarande Polen). I ett brev, daterat Thorn 3 november 1703, till sin äldsta syster, Hedvig Sofia (1681–1708) meddelar konungen sin personliga förlust:

Jag måste ock berätta henne, att min äldste rescamrat hafve jagh härom dagen måst mista, som är Pompe, Favorits gamble contrapart, som afton lade sig frisk och måron lågh dödh i min Sängh.

Karl XII:s tredje hund med namnet Pompe dog i Ungern under ritten från Bender.

Pompedikter

Konungens generalauditör Israel Holmström (1661–1708) deltog liksom Pompe i fälttågen och dog i Litauen. Han tillägnade Pompes minne följande epigram:

Pompe Kongens trogne dräng

Sof hwar natt i Herrens säng,

Sehn af år och resor trötter

Leed han af wjd Kongens fötter.

Mången stålt och fager mö

Önskade som Pompe lefwa

Tusend hieltar eftersträfwa

At få så som Pompe dö.

Dikten föranledde emellertid en ilsken reaktion hos en annan anonym poet som inte accepterade att Holmström så "respektlöst" blandade högt (kungen) och lågt (hunden). Fyra rader från dikten belyser hur "kränkande" detta upplevdes:

Hund är hund lät hieltar blifwa

lemna Möö när du will skrifwa

Hundedicht och Personal

blanda gull bland bly det kränker

Holmströms dikt föranledde även ytterligare en replik som poeten ville skulle bli den nya politiskt korrekta Pompedikten:

Pompe född och död en hund,

trogen som en hund kan wara

art af art ty feck han fara

Land omkring när han war sund,

Hundelycka had han nog

wäl han lefde feet och frodig

skiönt han war en lång tid modig

sägz dock gamle Pompe dog.^[2]

Ingen av de två replikerna gjorde någon lycka, och Holmströms dikt blev den som gick in i litteraturhistorien.

Se även

• Pompekunskap

Referenser