Polyglottsångare

	Polyglottsångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Underklass	Neornithes
Infraklass	Neognata fåglar; Neognathae
Överordning	Neoaves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Rörsångare; Acrocephalidae se text
Släkte	Hippolais
Art	Polyglottsångare; H. polyglotta
Vetenskapligt namn
	§ Hippolais polyglotta
Auktor	Vieillot, 1817
Utbredning

Polyglottsångare^[2] (Hippolais polyglotta) är en övervägande sydvästeuropeisk fågel inom familjen rörsångare (Acrocephalidae).^[3] Fågeln uppträder sällsynt norr om utbredningsområdet, med bland annat sju fynd i Sverige. Den är nära släkt med den östligare och nordligare härmsångaren. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och läte

Polyglottsångaren är en medelstor sångare (12–13,5 cm) och mycket lik sin öst- och nordeuropeiska motsvarighet härmsångaren (Hippolais icterina) sitt relativt stora huvud, ofta resta hjässfjädrar, bredbasiga näbb, ganska korta tvärt avskurna stjärt, grönaktiga ovansida och ljusgula undersida. Den skiljer sig från härmsångaren genom att ha ett lite näpnare uttryck med rundare huvud och kortare näbb. Vingen är tydligt kortare och mer enfärgad och färgen på ryggen snarare brungrön än grågrön.^[4]

Sången liknar härmsångarens men är pladdrigare, snabbare och mindre varierad, vanligtvis utan härmsångarens härmtoner. Bland lätena hörs olika smackande läten som "tett", "tre-te-te-ty" eller utdragna "te-te-te-te-te-..." men även tjattrande "tr'r'r'r'r'r'rt".^[4]

Utbredning

Polyglottsångaren häckar i nordvästra Afrika samt sydvästra Europa från Frankrike och Iberiska halvön till södra Belgien, sydvästra Tyskland, Schweiz, Italien, Slovenien och västra Kroatien.^[5] Vintertid flyttar den till Västafrika söder om Sahara.^[5] Under flyttningen som går över nordvästra Afrika ses den fåtaligt men regelbundet i Storbritannien, liksom i Kanarieöarna.^[6]

Tillfälligt har den påträffats så långt västerut som i Azorerna och norrut i alla nordiska länder utom Finland.

Förekomst i Sverige

I Sverige är polyglottsångaren en mycket sällsynt gäst med endast åtta fynd, varav en märkligt nog uppträdde över en månad i södra Lappland och hela fyra ringmärkta i Ottenby på Öland:^[7]^[8]

12/10 1978 – ringmärkt i Ottenby, Öland
6–7/10 1984 – Segerstads fyr, Öland
27/5–1/6 2009 – sjungande i Islingby, Dalarna
23/6–29/7 2011 – sjungande i Klimpfjäll, Åsele lappmark
18/8 2016 – ringmärkt i Ottenby, Öland
13/6 2019 – ringmärkt i Ottenby, Öland
14–15/7 2019 – ringmärkt i Ottenby, Öland
22-27/9 2022 – rastande på Björn, Uppland

Systematik

Polyglottsångaren beskrevs vetenskapligt av franske ornitologen Louis Jean Pierre Vieillot 1817 som Sylvia polyglotta. Det svenska namnet, tillika artnamnet, kommer av grekiska πολυγλωττος poluglōttos som betyder "melodisk" eller "flerröstad", en sammansättning av πολυς polus, "många", och γλωσσα glōssa, "tunga”.^[9]

Polygottsångare behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Genetiska studier visar att den är närmast släkt med härmsångaren (H. icterina).^[10]^[11]

Familjetillhörighet

Tidigare fördes polyglottsångaren liksom ett stort antal andra arter till familjen Sylviidae, tidigare kallad rätt och slätt sångare. Forskning har dock visat att denna gruppering är missvisande, eftersom då även välkända och mycket distinkta familjer som svalor, lärkor och stjärtmesar i så fall bör inkluderas.^[12] Polyglottsångaren med släktingar har därför brutits ut till familjen rörsångare (Acrocephalidae), vilket även inkluderar just rörsångarsläktet Acrocephalus men även nesillorna på Madagaskar och några afrikanska arter.

Levnadssätt

Polyglottsångaren påträffas i macchia, trädgårdar, stora och illa skötta trädgårdar, eksnår, täta törnbuskar på ängar, buskage i skogsgläntor eller skogsbryn, igenväxt betesmark eller flodnära skogar.^[1] Den häckar mellan maj och juli och lägger fyra till fem ägg. Födan är huvudsakligen insekter och andra invertebrater men kan sommartid också äta frukt och bär.^[5]

Status och hot

I Europa uppskattas polyglottsångarens population bestå av mellan 2,33 och 3,75 miljoner par, vilket extrapolerat på hela utbredningsområdet blir mellan sex och tio miljoner vuxna individer.^[13] Den tros öka i Europa eftersom utbredningsområdet vidgats åt både norr och öster. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser den därför inte vara hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.^[1] Arten tros dock påverkas av klimatförändringarna.^[14]

Källor

^ [a b c] BirdLife International 2016 Hippolais polyglotta . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 7 januari 2022.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 324. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [a b c] Svensson, L. and Christie, D.A. 2013. Melodious Warbler (Hippolais polyglotta). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (red), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 175. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Polyglottsångare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
^ ”Fyndinformation: Polyglottsångare, Hippolais polyglotta - 22-27 sep 2022”. Artportalen. http://www.artportalen.se/Sighting/105355178/. Läst 16 september 2023.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
^ Fregin, S., M. Haase, U. Olsson, and P. Alström (2009), Multi-locus phylogeny of the family Acrocephalidae (Aves: Passeriformes) — the traditional taxonomy overthrown, Mol. Phylogenet. Evol. 52, 966-878.
^ Arbabi, T., J. Gonzalez, and M. Wink (2014), A Re-evaluation of Phylogenetic Relationships within Reed Warblers (Aves: Acrocephalidae) Based on Eight Molecular Loci and ISSR Profiles, Mol. Phylogenet. Evol. 78, 304-313.
^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
^ Engler, J. O., Rödder, D., Elle, O., Hochkirch, A., and Secondi, J. 2013. Species distribution models contribute to determine the effect of climate and interspecific interactions in moving hybrid zones. Journal of Evolutionary Biology 26(11): 2487-2496.

Externa länkar

Wikispecies har information om polyglottsångare.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör polyglottsångare.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org
Fler bilder på Flickr

[IUCN-1] [a b c] BirdLife International 2016 Hippolais polyglotta . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 7 januari 2022.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[Fågelguiden-4] [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 324. ISBN 978-91-7424-039-9

[hbw-5] [a b c] Svensson, L. and Christie, D.A. 2013. Melodious Warbler (Hippolais polyglotta). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (red), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.

[Mitchell-6] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 175. ISBN 978-84-941892-9-6

[7] Polyglottsångare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

[8] ”Fyndinformation: Polyglottsångare, Hippolais polyglotta - 22-27 sep 2022”. Artportalen. http://www.artportalen.se/Sighting/105355178/. Läst 16 september 2023.

[9] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[10] Fregin, S., M. Haase, U. Olsson, and P. Alström (2009), Multi-locus phylogeny of the family Acrocephalidae (Aves: Passeriformes) — the traditional taxonomy overthrown, Mol. Phylogenet. Evol. 52, 966-878.

[11] Arbabi, T., J. Gonzalez, and M. Wink (2014), A Re-evaluation of Phylogenetic Relationships within Reed Warblers (Aves: Acrocephalidae) Based on Eight Molecular Loci and ISSR Profiles, Mol. Phylogenet. Evol. 78, 304-313.

[12] Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

[13] BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

[14] Engler, J. O., Rödder, D., Elle, O., Hochkirch, A., and Secondi, J. 2013. Species distribution models contribute to determine the effect of climate and interspecific interactions in moving hybrid zones. Journal of Evolutionary Biology 26(11): 2487-2496.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

Navigation

Navigering

Temaportaler