Polissamarbete och straffrättsligt samarbete

Denna artikel behandlar den historiska tredje pelaren inom Europeiska unionen. För de nuvarande samarbetsformerna, se polissamarbete inom Europeiska unionen och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen
Europeiska unionens tre pelare

Polissamarbete och straffrättsligt samarbete (PSS), ursprungligen rättsliga och inrikes frågor (RIF), var en samarbetsform inom Europeiska unionen mellan den 1 november 1993 och den 30 november 2009. Den utgjorde den tredje pelaren inom unionens pelarstruktur. I likhet med den andra pelaren, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, var samarbetet mellanstatligt.

Den tredje pelaren bestod ursprungligen av rättsliga och inrikes frågor, vilket innefattade gränskontroll-, asyl- och invandringspolitik, civilrättsligt samarbete, straffrättsligt samarbete och polissamarbete.[1] Genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, överfördes gränskontroll-, asyl- och invandringspolitik samt det civilrättsliga samarbetet till den överstatliga första pelaren, Europeiska gemenskaperna. I den tredje pelaren kvarstod därmed endast polissamarbete och straffrättsligt samarbete och pelaren bytte följaktligen namn.[2]

Som en mellanstatlig samarbetsform styrdes den tredje pelaren i hög grad genom beslut av Europeiska unionens råd i konstellationen rådet för rättsliga och inrikes frågor. Utöver Europeiska kommissionen kunde lagförslag även läggas fram av medlemsstaterna själva. Europaparlamentet och EU-domstolen hade begränsade befogenheter jämfört med den första pelaren.

Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, avskaffades pelarstrukturen, samtidigt som polissamarbete och straffrättsligt samarbete överfördes till det överstatliga samarbetet inom ramen för området med frihet, säkerhet och rättvisa. Medlemsstaternas möjlighet att lägga fram lagförslag inom polissamarbete och straffrättsligt samarbete vid sidan av kommissionens initiativrätt kvarstår dock.

Se även

Referenser

  1. ^ ”The third pillar of the European Union: justice and home affairs” (på engelska). CVCE. https://www.cvce.eu/en/collections/unit-content/-/unit/df06517b-babc-451d-baf6-a2d4b19c1c88/9370a173-d882-4484-974a-f4002c3bd17a. Läst 26 januari 2024. 
  2. ^ ”Maastricht- och Amsterdamfördragen”. Europaparlamentet. https://www.europarl.europa.eu/factsheets/sv/sheet/3/maastricht-och-amsterdamfordragen. Läst 26 januari 2024. 
Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.