Poète maudit

De fördömda poeterna Paul Verlaine (längst till vänster) och Arthur Rimbaud (andra till vänster) på en målning från 1872 av Henri Fantin-Latour.

Poète maudit (på svenska ungefär fördömd poet) är en litterär term som myntades av Paul Verlaine i en essäsamling med samma namn. Termen syftar på poeter, företrädesvis under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, som sågs som utstötta av samhället likväl av sig själva.[1] För många, däribland Verlaine, framstod Charles Baudelaire som den sanne, hjältelike fördömde poeten.[2]

Karakteristika

En fördömd poet skulle enligt Verlaine vara obskyr och svårförståelig, till den grad att de var likgiltiga inför samhället. Deras storhet skulle bara framstå inför de riktigt kulturellt bevandrade; för alla andra skulle den vara omärkbar – och därav deras fördömelse.[2]

Från detta följde även att den fördömda poeten skulle lida för sin genialitet. Det förklarade i sin tur alkoholism, hustru- och barnmisshandel o.s.v. På så vis blev inte bara fördömelsen social utan likaväl moralisk och andlig.

Exempel på poètes maudits

Galleri

Referenser

Media som används på denna webbplats

Lautreamont1.jpg
Alleged photo of Uruguayan-born French poet Comte de Lautréamont (1846–1870). First published in Le Visage de Lautréamont by Jacques Lefrère in 1977. Exact date of photo is unknown.
Carjat Arthur Rimbaud 1872 n2.jpg
Arthur Rimbaud (1854-1891) en 1872. Photographie conservée à la Bnf.
Frédéric Bazille - Paul Verlaine.jpg
LangSwitch Error: no default