Plutos naturliga satelliter

Bild av Plutosystemet taget av Rymdteleskopet Hubble

Dvärgplaneten Plutos fem kända månar är från Pluto räknat: Charon, Styx, Nix, Kerberos och Hydra[1][2]. Den största månen, Charon, upptäcktes 1978 och den minsta, Styx, upptäcktes 2012. Namnen på samtliga fem månar anknyter till Plutos roll som härskare över underjorden i den grekiska och romerska mytologin.

Charon

Charon fotograferad av New Horizons

Plutos största måne Charon upptäcktes 1978 av James W. Christy. Charon är den måne som befinner sig närmast Pluto. Pluto och Charon betraktas ofta som ett system av dvärgplaneter, eftersom storleksskillnaden dem emellan är så liten att deras masscentrum ligger mellan de två himlakropparna. Internationella astronomiska unionen (IAU) har dock inte formaliserat kriterier för dvärgplanetspar, varför Charons officiella status fortfarande är måne.

Nix och Hydra

Nix fotograferad av New Horizons
Hydra fotograferad av New Horizons

Plutos två yttre månar Nix och Hydra upptäcktes 2005 med hjälp av Hubbleteleskopet. Dessa månar, som är alltför små för att kunna ses med annat än Hubbleteleskopet, befinner sig i banor på mycket långt avstånd från Pluto. De namngavs officiellt i juni 2006 av IAU efter förslag från upptäckarna. Innan dess användes beteckningarna S/2005 P1 respektive S/2005 P2.

Kerberos

Kerberos fotograferad av New Horizons

Den 20 juli 2011 observerade Hubbleteleskopet en fjärde måne. Månen, som är mellan 13 och 34 kilometer i diameter, ligger mellan månarna Nix och Hydras banor. Månen fick namnet Kerberos. Andra beteckningar som använts är S/2011 P 1 och P4. Den fullbordar en omloppsbana runt Pluto på ungefär 31 dagar. Månen sågs först i ett foto taget med Hubbles Wide Field Camera 3 den 28 juni 2011. Iakttagelsen bekräftades i uppföljande Hubbleobservationer gjorda mellan 3 juli och 18 juli 2011.

Styx

Styx fotograferad av New Horizons

På bilder tagna i juni och juli 2012 av Hubbleteleskopet har en femte måne, Styx, i bana runt Pluto upptäckts. Den betecknas även S/2012 (134340) 1, eller P5.[3] och dess bana ligger mellan Charon och de yttre satelliterna.

Rymdsond mot Pluto

Pluto och dess satelliter fick 2015 besök av rymdfarkosten New Horizons, som sändes iväg 19 januari 2006. Den nådde fram den 14 juli 2015.[4] Den landade inte på Pluto och dess satelliter, utan tog endast närbilder av dem. Inga nya månar upptäcktes.[5][6]

Tabell

NamnUpptäcktDiameter
(km)
Omloppstid
(jorddygn)
Rotationstid
(dygn)
Halv storaxel
(km)
Charon1978/06/221208 ±36,387[2]6,387217 536[2]
Styx2012/06/2616 × 9 × 820,2[2]3,24 ±0,0742 000[2]
Nix2005/06/1550 × 35 × 3324,86[2]1,829 ±0,00948 708[2]
Kerberos2011/06/2819 × 10 × 932,1[2]5,31 ±0,1059 000[2]
Hydra2005/06/1565 × 45 × 2538,2[2]0,4295 ±0,000864 749[2]

För Charon som är sfärisk är den angivna storleken diametern. De små månarna är approximerade med tredimensionella ellipsoider.[5][6] Notera att de små månarnas omloppstider approximativt är heltalsmultipler 3:4:5:6 av Charons omloppstid.[6] Halva storaxeln anges relativt Pluto–Charonsystemets gemensamma masscentrum.[6]

Referenser

  1. ^ ”Moons dance around Pluto” (på engelska). Smithsonian Institution. 9 juni 2015. http://www.tweentribune.com/article/tween56/moons-dance-around-pluto/?page=4. Läst 9 april 2016. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Charon | astronomy | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Charon-astronomy. Läst 7 september 2022. 
  3. ^ Hubble discovers new Pluto moon, BBC den 11 juli 2012 (på engelska).
  4. ^ Hasse Burström, Petter Sundsten (14 juli 2015). ”Jubel på Nasa efter historiska Pluto-resan”. Sveriges Television. http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/rymdsond-sveper-forbi-pluto-i-eftermiddag. Läst 15 juli 2015. 
  5. ^ [a b] S. A. Stern et al (2015). ”The Pluto system: Initial results from its exploration by New Horizons” (på engelska). Science 350. doi:10.1126/science.aad1815. https://arxiv.org/abs/1510.07704. Läst 4 mars 2017. 
  6. ^ [a b c d] H. A. Weaver et al (2016). ”The Small Satellites of Pluto as Observed by New Horizons” (på engelska). Science 351. doi:10.1126/science.aae0030. https://arxiv.org/abs/1604.05366. Läst 4 mars 2017. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Kerberos (moon).jpg
Four combined images of Kerberos taken by the Long Range Reconnaissance Imager (LORRI) instrument on 14 July, approximately 7 hours before New Horizons’ closest approach to Pluto and at a distance of 396 100 km from Kerberos.
Pluto system 2006.jpg
Pluto and its satellites, Charon, Hydra and Nix.
Solar System Template Final.png
Major Solar System objects. Sizes of planets and Sun are roughly to scale, but distances are not. This is not a diagram of all known moons – small gas giants' moons and Pluto's S/2011 P 1 moon are not shown.
Nix best view.jpg
Processed image of Nix
Charon by New Horizons on 13 July 2015.png
Charon, taken by New Horizons late on 13 July 2015
Styx (moon).jpg
Image(s) of Styx taken by the Long Range Reconnaissance Imager (LORRI) on 13 July, approximately 12.5 hours before New Horizons’ closest approach to Pluto.
Hydra imaged by LORRI from 231 000 kilometres.jpg
Hydra imaged by the LORRI instrument aboard the New Horizons spacecraft on 14 July.
Nh-pluto-in-true-color 2x JPEG-edit-frame.jpg
PLUTO - NEW HORIZONS - July 14, 2015

ORIGINAL IMAGE DESCRIPTION:

Four images from New HorizonsLong Range Reconnaissance Imager (LORRI) were combined with color data from the Ralph instrument to create this global view of Pluto. (The lower right edge of Pluto in this view currently lacks high-resolution color coverage.) The images, taken when the spacecraft was 280,000 miles (450,000 kilometers) away, show features as small as 1.4 miles (2.2 kilometers), twice the resolution of the single-image view taken on July 13 [2015].

UPLOADER NOTES:

The north polar region is at top, with bright Tombaugh Regio to the lower right of center and part of the dark Cthulhu Regio at lower left. Part of the dark Krun Regio is also visible at extreme lower right.

The original NASA image has been modified by doubling the linear pixel density and cropping.