Plasketts stjärna
Plasketts stjärna | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Enhörningen[1] |
Rektascension | 06t 37m 24,04130s[1] |
Deklination | 06° 08′ 07,3719″[1] |
Skenbar magnitud () | +6,06[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | O8 I + O7.5 III[3] |
U–B | -0,88[2] |
B–V | +0,05[2] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | +24,5[4] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: -2,73[1] mas/år Dek.: +0,31[1] mas/år |
Parallax () | 0,740[5] |
Avstånd | 5 245 lå (1 608[6] pc) |
Detaljer | |
Massa | 54[7] M☉ |
Radie | 14,2[7] R☉ |
Luminositet | 224 000[7] L☉ |
Temperatur | 33 500 ± 2 000[7] K |
Vinkelhastighet | 75[8] km/s |
Andra beteckningar | |
HD 47129, AG+06 776, ALS 9054, BD+06 1309, CEL 1319, CoRoT 1892, 2E 1711, GSC 00158-01594, HIC 31646, HIP 31646, HR 2422, LS VI +06 5, 2MASS J06372403+0608074, NSV 3048 PPM 150885, 1RXS J063723.3+060802, SAO 114146, TD1 7590, TYC 158-1594-1, uvby98 100047129, V* V640 Mon, WDS J06374+0608AC,B, Gaia DR2 3131898712119719936 [9] |
Plasketts stjärna eller HD 47129, är en spektroskopisk dubbelstjärna i den norra delen av stjärnbilden Enhörningen som också har variabelbeteckningen V640 Monocerotis. Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 6,06[2] och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 0,740 mas,[5] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 5 245 ljusår (ca 1 608 parsek) från solen.[6] Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 25 km/s.[4]
Nomenklatur och historik
Stjärnan har fått sitt namn efter John Stanley Plaskett, den kanadensiska astronomen som 1922 upptäckte dess natur av dubbelstjärna. Plaskett fick hjälp i sina observationer av sin son, Harry Hemley Plaskett.
Egenskaper
Primärstjärnan Plasketts stjärna A är en blå superjättestjärna av spektralklass O8 I.[3] Den har en massa som är ca 54[7] solmassor, en radie som är ca 14[7] solradier och har ca 224 000 gånger solens utstrålning av energi[7] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 33 500 K.[7]
Följeslagaren Plasketts stjärna B är en blå till gul jättestjärna av spektralklass O7.5 III[3] med snabb rotation och en projicerad rotationshastighet på 300 km/s,[8] vilket ger den en uttalad ekvatorial utbuktning.[7] Den har en massa som är ca 56[7] solmassor, en radie som är ca 11[7] solradier och har ca 123 000 gånger solens utstrålning av energi[7] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 33 000 K.[7] Omloppstiden för paret är 14,39625 ± 0,00095 dygn.[7]
Plasketts stjärna är en av de mest massiva kända dubbelstjärnorna, med en sammanlagd massa på cirka hundra gånger solens.[7] Den ansågs länge vara det mest massiva kända dubbelstjärnan,[8][10] men data som samlats in mellan 1996 och 2005 visar att Eta Carinae, som tidigare ansågs vara en massiv enskild stjärna, är ett dubbelstjärna. Den har en massa på 130 – 180 solmassor.[11]
Luminositeten varierar oregelbundet från 6,0 till 6,1 i en tidsskala på några timmar, vilket tros bero på många faktorer såsom omloppsbanan, heta fläckar i de kolliderande vindarna och granulering.[3] Luminositeten för varje komponent är mycket lägre än förväntat för deras spektraltyper. Det har föreslagits att stjärnan kan vara dubbelt så långt borta som antagits och inte medlem i Monoceros OB2-föreningen, och varje komponent skulle vara ungefär fyra gånger så ljusstark som för närvarande beräknats. Massorna som beräknats utifrån den binära banan är också något högre än förväntat utifrån spektraltyperna, men med stor osäkerhet på grund av antaganden om banans lutning.[3]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Plaskett´s star, 17 maj 2022..
Noter
- ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (November 2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600.
- ^ [a b c d] Johnson, H. L.; et al. (1966). "UBVRIJKL photometry of the bright stars". Communications of the Lunar and Planetary Laboratory. 4 (99): 99. Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
- ^ [a b c d e] Mahy, L.; Gosset, E.; Baudin, F.; Rauw, G.; Godart, M.; Morel, T.; Degroote, P.; Aerts, C.; Blomme, R.; Cuypers, J.; Noels, A.; Michel, E.; Baglin, A.; Auvergne, M.; Catala, C.; Samadi, R. (2010). "Plaskett's star: Analysis of the CoRoT photometric data". Astronomy & Astrophysics. 525: A101. arXiv:1010.4959. Bibcode:2011A&A...525A.101M. doi:10.1051/0004-6361/201014777.
- ^ [a b] Wilson, Ralph Elmer (1953). General Catalogue of Stellar Radial Velocities. Washington: Carnegie Institution of Washington. Bibcode:1953GCRV..C......0W.
- ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/31646/plaskettsstar. Hämtad 2022-08-28.
- ^ [a b] Megier, A.; et al. (November 2009), "The interstellar Ca II distance scale", Astronomy and Astrophysics, 507 (2): 833–840, Bibcode:2009A&A...507..833M, doi:10.1051/0004-6361/20079144
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Linder, N.; et al. (October 2008), "High-resolution optical spectroscopy of Plaskett's star", Astronomy and Astrophysics, 489 (2): 713–723, arXiv:0807.4823, Bibcode:2008A&A...489..713L, doi:10.1051/0004-6361:200810003, S2CID 118431215
- ^ [a b c] Mahy, L.; et al. (January 2011), "Plaskett's star: analysis of the CoRoT photometric data", Astronomy and Astrophysics, 525: A101, arXiv:1010.4959, Bibcode:2011A&A...525A.101M, doi:10.1051/0004-6361/201014777
- ^ HD 47129 (unistra.fr). Hämtad 2022-08-28.
- ^ Ley, Willy (August 1965). "The Galactic Giants". For Your Information. Galaxy Science Fiction. pp. 130–142.
- ^ Iping, Rosina C.; et al. (November 2005), "Detection of a Hot Binary Companion of η Carinae", The Astrophysical Journal, 633 (1): L37–L40, arXiv:astro-ph/0510581, Bibcode:2005ApJ...633L..37I, doi:10.1086/498268, S2CID 119350572
- ^ "MAST: Barbara A. Mikulski Archive for Space Telescopes". Space Telescope Science Institute. Hämtad 8 december 2021.
Externa länkar
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A light curve for V640 Monocerotis, plotted from TESS satellite data
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Monoceros chart