Pjotr Sjuvalov

Pjotr Sjuvalov
Född	15 juli 1827 (g.s.) Sankt Petersburg
Död	10 mars 1889 (g.s.) (61 år) Sankt Petersburg
Medborgarskap	Kejsardömet Ryssland
Utbildad vid	Pagekåren
Sysselsättning	Diplomat, politiker, officer, His Imperial Majesty's Own Chancellery
Befattning
Ambassadör Medlem av Riksrådet
Maka	Jelena Tjertkova
Barn	Andrej Sjuvalov (f. 1865)
Föräldrar	Andrej Sjuvalov Tekla Valentinovitj
Släktingar	Pavel Sjuvalov (syskon)
Utmärkelser
Guelferorden (1855) Hessiska Ludvigsorden (1855) Sankt Stanislausorden, första klassen (1860) Guldsabel "för tapperhet" (1863) Sankt Annas orden, första klass (1863) Sankt Mikaelsförtjänstorden (1864) Preussiska Kronorden (1867) Hessiska Filip den ädelmodiges orden (1867) Storofficer av Hederslegionen (1867) Fredriksorden (1867) Sankt Vladimirs orden, andra klassen (1867) Bayerska kronorden (1868) Ryska vita örnens orden (1868) Vita falkens orden (1870) Sankt Alexander Nevskij-orden (1870) Württembergska kronorden (1871) Storkorset av Röda örns orden (1872) Osmanié-orden (1872) Storkorset av Leopoldsorden (1872) Rutkroneorden (1874) Storkors med kedja av Leopoldorden (1874) Storkors av Sankt Stefansorden (1874) Storkors av Frälsarens orden (1876) Nassauska Gyllene lejonets orden Sankt Vladimirs orden, andra klassen med svärd Sankt Vladimirs orden, första klassen Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Frälsarens orden
Redigera Wikidata

Pjotr Andrejevitj Sjuvalov (ryska: Пётр Андреевич Шувалов), född 27 juli (gamla stilen: 15 juli) 1827 i Sankt Petersburg, död där 22 mars (gamla stilen: 10 mars) 1889, var en rysk ämbetsman och diplomat. Han var sonson till Pavel Sjuvalov (1776–1823) och bror till Pavel Sjuvalov (1830–1908).

Sjuvalov var överpolismästare i Sankt Petersburg, sedan generalguvernör över östersjöprovinserna, var 1866–1874 chef för "tredje avdelningen av hans majestäts särskilda kansli" (politiska polisen). Han utnämndes 1874 till sändebud i London och var en av Rysslands representanter vid Berlinkongressen 1878. År 1879 lämnade han det offentliga livet. Han tillhörde det strängt konservativa partiet, men var i sin utländska politik försonlig och medlande.

Källor

• Sjuvalov, 4. Petr Andrejevitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)

Noter