Pituophis catenifer
| Pituophis catenifer Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Pituophis |
| Art | Pituophis catenifer |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pituophis catenifer | |
| Auktor | (Blainville, 1835) |
| Synonymer | |
| Coluber catenifer BOULENGER 1894[2] Pituophis mexicanus DUMÉRIL 1854[3] Elaphis reticulatus DUMÉRIL 1854[3] Pityophis heermanni HALLOWELL 1853[4] Pituophis wilkesii BAIRD 1853[5] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pituophis catenifer[6] är en ormart som beskrevs av Blainville 1835. Pituophis catenifer ingår i släktet Pituophis och familjen snokar.[7][8] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Utseende
Pituophis catenifer blir med svans 90 till 200 cm lång. Den har en ganska tjock bål. Ormen har en gulaktig grundfärg och större svarta eller bruna fläckar på ovansidan. Fläckarna på ryggens topp är ofta störst och fläckarna på sidorna mindre. Undersidans grundfärg är ljusbrun till krämfärgad. Lite mörkare eller blekröda fläckar formar rader.[9]
Utbredning
Arten förekommer i södra Kanada, centrala och västra USA samt norra Mexiko. Honor lägger ägg.[8] Habitatet utgörs av gräsmarker på sandig grund och dessutom besöks jordbruksmark.[9]
Ekologi
Individerna är aktiva på dagen eller under skymningen. Pituophis catenifer kan gräva jordhålor och den har förmåga att klättra. Den jagar gnagare, kaniner, andra små däggdjur, små fåglar, ödlor och leddjur. Dessutom ingår ägg i födan. Ormen kväver sina byten genom att ringla sin kropp kring bytet. Under vintern stannar arten i det underjordiska boet.[9]
Exemplar som känner sig hotade visslar, gör utfall med huvudet och darrar med svansen. Om en människa tar Pituophis catenifer i handen biter ormen. Bitet är smärtsamt men inte giftigt.[9]
Ibland förekommer strider mellan hanar om rätten att para sig. Efter parningen lägger honan 2 till 24 ägg som ofta göms i underjordiska bon av däggdjur. Honan lägger upp till två gånger ägg under den varma årstiden. Äggen kläcks efter 50 till 60 dagar och de nykläckta ungarna är 20 till 40 cm långa. Flera ungar äter ingenting under första hösten och vintern.[9]
Underarter
Arten delas in i följande underarter:[7]
- P. c. affinis
- P. c. annectens
- P. c. bimaris
- P. c. catenifer
- P. c. coronalis
- P. c. deserticola
- P. c. fulginatus
- P. c. insulanus
- P. c. pumilis
- P. c. sayi
- P. c. vertebralis
Källor
- ^ [a b] 2007 Pituophis catenifer Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Boulenger, George A. (1894) Catalogue of the Snakes in the British Museum (Natural History). Volume II., Containing the Conclusion of the Colubridæ Aglyphæ., British Mus. (Nat. Hist.), London, xi, 382 pp.
- ^ [a b] Duméril, A.M.C., G. BIBRON & A.H.A. DUMÉRIL (1854) Erpétologie générale ou Histoire Naturelle complète des Reptiles. Vol. 7 (partie 1)., Paris, xvi + 780 S.
- ^ Hallowell,E. (1853) On some new reptiles from California., Proc. Acad. Nat. Sci. Philadelphia 6: 236-238
- ^ Baird, S. F. and C. Girard. (1853) Catalogue of North American Reptiles in the Museum of the Smithsonian Institution. Part 1.-Serpents., Smithsonian Inst., Washington, xvi + 172 pp.
- ^ Blainville, Henri Marie Ducrotay de (1835) Description de quelques espèces de reptiles de la Californie précédée de l’analyse d’un système général d’herpétologie et d’amphbiologie., Nouv. Ann. Mus. Hist. Nat. Paris 4: 232-296
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (5 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pituophis+catenifer/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Pituophis catenifer i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
- ^ [a b c d e] Russell, Bauer, Lynch & McKinnon (2000). ”Pituophis catenifer”. The Amphibians and Reptiles of Alberta. University of Calgary Press. sid. 100-102
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Pituophis catenifer.
Wikispecies har information om Pituophis catenifer.
|
Media som används på denna webbplats
Pacific Gopher snake (Pituophis melanoleucus catenifer), taken June 20, 2005.
Photograph by Antandrus. Location: Santa Ynez Mountains just east of San Marcos Pass, Santa Barbara County, California.