Piteå fick stadsprivilegier den 12 maj 1621 vid Öjeby kyrka i Öjebyn men flyttades till sin nuvarande plats 1667 efter en brand året innan.[2] Den 1 januari 1863 inrättades Piteå stad som stadskommun när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft. Kommunreformen 1952 påverkade inte indelningarna i området, då varken Västerbottens eller Norrbottens län berördes av reformen.[3]
Stadens territorium ändrades flera gånger (årtal avser den 1 januari det året om inget annat anges):
1940 - Enligt beslut den 31 mars 1939 överfördes till Piteå stad och Piteå stadsförsamling från Piteå landskommun och Piteå landsförsamling vissa områden med 838 invånare[4] omfattande en areal av 2,86 kvadratkilometer, varav 2,46 kvadratkilometer land. Samtidigt överfördes andra områden i motsatt riktning med 147 invånare[4] omfattande en areal av 0,73 kvadratkilometer, varav allt land.[5]
1941 - Enligt beslut den 15 mars 1940 överfördes från staden till Älvsby landskommun och Älvsby socken ett obebott[6] område omfattande en areal av 8,40 kvadratkilometer, varav 8,07 km² land.[7]
1971 - Enligt beslut den 3 april 1970[8] överfördes från Piteå stad och Piteå stadsförsamling till Skellefteå kommun och Byske församling i Västerbottens län ett obebott område med en areal av 4,62 kvadratkilometer, varav 4,32 km² land.[9] Området bestod av fastigheten Romelsön 1:1 som omfattade ön Romelsön.[8]
Den 1 januari 1971 infördes enhetlig kommuntyp och Piteå stad ombildades därmed till Piteå kommun.[10]
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 0189[12] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950.
Stadsvapnet
Blasonering: I fält av silver ett rött avhugget renhuvud med beväring av guld, därest dylik skall komma till användning.[13]
Piteå stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 52,68 km², varav 45,15 km² land.[3] Efter nymätningar och arealberäkningar färdiga den 1 januari 1954 omfattade staden den 1 januari 1961 en areal av 46,54 km², varav 43,40 km² land.[14]
Tätorter i staden 1960
I Piteå stad fanns del av tätortenPiteåa, som hade 7 111 invånare i staden den 1 november 1960. Tätortsgraden i staden var då 96,1 procent.[15]
Befolkningsutveckling
Befolkningsutvecklingen i Piteå stad 1805–1970[16]
År
Folkmängd
1805
899
1810
634
1820
967
1830
1 216
1840
1 172
1850
1 405
1860
1 554
1870
1 800
1880
2 337
1890
2 691
1900
2 655
1910
2 632
1920
3 043
1930
3 102
1935
3 405
1940
4 259
1945
4 895
1950
5 568
1955
6 466
1960
7 402
1965
8 470
1970
9 439
Anm: För åren 1805-1945: befolkning enligt folkräkning 31 december enligt den administrativa indelningen den 1 januari följande år. 1950 avser befolkning enligt folkräkning den 31 december enligt den administrativa indelningen den 1 januari 1952. 1955 avser den kyrkobokförda befolkningen den 31 december enligt den administrativa indelningen den 1 januari följande år. 1960-1965 avser befolkning enligt folkräkning den 1 november enligt den administrativa indelningen den 1 januari följande år. 1970 avser befolkningen den 1 november 1970 i det område som staden omfattade när den blev del av Piteå kommun 1 januari 1971.
Näringsliv
Vid folkräkningen den 31 december 1950 var kommunens befolknings huvudnäring uppdelad på följande sätt:[17]
Av den förvärvsarbetande befolkningen jobbade 8,2 procent i träindustrin, 5,6 procent i pappers- och grafiska industrin, 18,1 procent med varuhandel och 11,2 procent med hälso- och sjukvård samt personlig hygien. 13,0 procent av förvärvsarbetarna arbetade i en annan kommun.[17]
^a Tätorten Piteå var delad mellan Piteå stad (7 111 inv.) och Piteå landskommun (1 070 inv.)
Fotnoter
^ [abcdef] Folkräkningen, den 1 november 1960, I : Folkmängd inom kommuner och församlingar efter kön, ålder, civilstånd m. m., SCB, 1961, läs online.[källa från Wikidata]
Notera Av dokumentationsskäl har originalbeskrivningen från Riksantikvarieämbetet behållits. Tillrättalägganden och alternativa beskrivningar bör införas separat från nedanstående information. Felaktigheter kan även anmälas till denna sida.