Pistolstjärnan
| Pistolstjärnan | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 17t 46m 15,3s |
| Deklination | -28° 50′ 04″ |
| Skenbar magnitud () | 4 |
| Detaljer | |
| Massa | c:a 150 M☉ |
| Radie | 300-340 R☉ |
| Luminositet | > 106 L☉ |
| Temperatur | 14-21 000 K |
| Ålder | 2 × 106 år |
Pistolstjärnan, är kanske den ljusstarkaste stjärnan i hela Vintergatan (enbart om det visar sig att objektet LBV 1806-20 är en kompakt grupp stjärnor snarare än en enstaka stjärna). Pistolstjärnan lyser 10 miljoner gånger starkare än solen och är över 100 gånger mer massiv. Stjärnan strålar ut lika mycket energi på sex sekunder som solen gör under ett helt år. Den befinner sig ungefär 25 000 ljusår från jorden i stjärnbilden Skytten, nära Vintergatans centrum. Pistolstjärnan skulle vara synlig för blotta ögat trots det stora avståndet om det inte vore för de mellanliggande interstellära stoftmolnen som döljer den. Istället blev den upptäckt av Hubbleteleskopet på 1990-talet i det infraröda spektret -- infraröd strålning kan genomtränga stoftmoln bättre än synligt ljus.
Stjärnan är så massiv att dess framtida öde inte kan förutsägas säkert, men det förväntas att Pistolstjärnan kommer att dö i en strålande supernova eller hypernova inom 1 till 3 miljoner år.
Astronomer uppskattar att stjärnan bildades för 1 till 3 miljoner år sedan och var ursprungligen hela 200 gånger massivare än solen innan den stötte ut en stor del av sin massa i våldsamma utbrott. Pistolstjärnans utbrott kan vara ursprunget till Pistolnebulosan, som den upplyser, genom att kasta ut massa med strålningstrycket från sitt eget ljus. Den tros ha kastat ut 10 solmassor av materia från sina yttre lager i enorma utbrott ungefär 4 000 till 6 000 år sedan. Dess stjärnvind är 10 miljarder gånger starkare än solens.
Pistolstjärnans storlek utmanar nuvarande modeller för hur stjärnor bildas; den kan vara massivare än vad den nuvarande teoretiska maximalmassan tillåter. Det är möjligt att dess läge nära Vintergatans mitt är delvis orsaken till den stora massan, eftersom nya rön tyder på att stjärnbildningsprocessen där gynnar bildandet av massiva stjärnor.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
One of the intrinsically brightest stars in our galaxy appears as the bright white dot in the center of this image taken with NASA's Hubble Space Telescope. Hubble's Near Infrared Camera and Multi-Object Spectrometer (NICMOS) was needed to take the picture, because the star is hidden at the galactic center, behind obscuring dust. NICMOS' infrared vision penetrated the dust to reveal the star, which is glowing with the radiance of 10 million suns.
The image also shows one of the most massive stellar eruptions ever seen in space. The radiant star has enough raw power to blow off two expanding shells (magenta) of gas equal to the mass of several of our suns. The largest shell is so big (4 light-years) it would stretch nearly all the way from our Sun to the next nearest star. The outbursts seen by Hubble are estimated to be only 4,000 and 6,000 years old, respectively.
Despite such a tremendous mass loss, astronomers estimate the extraordinary star may presently be 100 times more massive than our Sun, and may have started with as much as 200 solar masses of material, but it is violently shedding much of its mass.
The star is 25,000 light-years away in the direction of the constellation Sagittarius. Despite its great distance, the star would be visible to the naked eye as a modest 4th magnitude object if it were not for the dust between it and the Earth.
This false-colored image is a composite of two separately filtered images taken with the NICMOS, on September 13,1997. The field of view is 4.8 light-years across, at the star's distance of 25,000 light-years. Resolution is 0.075 arc seconds per pixel (picture element).