Pioneerprogrammet
| Pioneerprogrammet | |
| Land | USA |
|---|---|
| Organisation | USA:s flygvapen USA:s armé NASA |
| Status | Slutfört |
| Historik | |
| Datum | 1958–1960 1965–1992 |
| Första flygning | Pioneer 0 |
| Lyckade rymdfärder | 9 st |
| Misslyckade rymdfärder | 10 st |
| Delvis misslyckade | 1 st |
| Plats(er) för uppskjutning | Cape Canaveral Air Force Station |
| Farkostinformation | |
| Farkosttyp | Rymdsond |
| Raket(er) | Thor-Able Atlas-Able Juno II Delta E Atlas-Centaur |
Pioneer 10 under montering år 1971. Pioneer 10 och 11 är de mest berömda sonderna i Pioneerprogrammet – de första sonderna som nådde till solsystemets yttre planeter och de första som for bortom Plutos bana.
Det amerikanska Pioneerprogrammet var en lång serie obemannade rymdsonder från NASA:s Jet Propulsion Laboratory med uppdrag att utforska solvinden och planetsystemet. Dess mest spektakulära uppskjutningar var Pioneer 10 och Pioneer 11, som utforskade de yttre planeterna och nu är på väg bort från solsystemet. Båda bär med sig en guldplakett som avbildar en man och en kvinna med information om ursprung och sondernas skapare, ifall de en dag skulle hittas av någon utomjording. Pioneer 10 är på väg mot Aldebaran i Oxens stjärnbild. Den kommer att behöva drygt 2 miljoner år att nå fram.
Svårförklarad hastighetsavdrift
Analys av radiospårningsdata från Pioneer 10 och 11 pekade på en liten avdrift i sondernas hastighet, jämfört med förväntade värden, som kom att kallas Pioneeranomalin. Avvikelsen yttrade sig som en konstant acceleration om (8.74 ± 1.33) × 10−10 m/s2 i riktning mot solen.[1] Genom ett omfattande arbete kunde dock gamla telemetridata återfinnas som gav data om energiförbrukningen och temperaturen hos olika delar av sonden. Flera forskningsgrupper skapade detaljerade termiska modeller och anomalin kunde förklaras med den anisotropa värmestrålningen från sondernas radioisotopgeneratorer och vetenskapliga instrument.[2]
Plaketten ombord på Pioneer 10 och 11
Sonderna
- Pioneer 0 – Månsatellit, förstördes vid avlyft
- Pioneer 1 – Månsatellit, förstördes 43 timmar efter avlyft
- Pioneer 2 – Månsatellit, förstördes kort efter avlyft
- Pioneer 3 – Månsond, förstördes 38 timmar efter avlyft
- Pioneer 4 – Månsond
- Pioneer P-1 (W) – Månsond, förstördes före start
- Pioneer P-3 (X) – Månsond, förstördes 45s efter avlyft
- Pioneer P-30 (Y) – Månsond
- Pioneer P-31 (Z) – Månsond
- Pioneer 5 (P-2) – Interplanetär sond för att utforska rymden mellan jorden och Venus
- Pioneer 6 (Pioneer A) – Heliocentriskt orienterad satellit.
- Pioneer 7 (Pioneer B) – Heliocentriskt orienterad satellit.
- Pioneer 8 (Pioneer C) – Heliocentriskt orienterad satellit.
- Pioneer 9 (Pioneer D) – Heliocentriskt orienterad satellit.
- Pioneer E – Exploderade vid uppskjutningen, augusti 1969
- Pioneer 10 (Pioneer F) – flög förbi Jupiter och är på väg mot den interstellära rymden, mars 1972
- Pioneer 11 (Pioneer G) – flög förbi Jupiter och Saturnus och är på väg mot den interstellära rymden, april 1973
- Pioneer H – identisk med Pioneer 10 och 11 men blev aldrig uppskjuten
- Pioneer Venus 1
- Pioneer Venus 2
- Pioneer Venus Probe 1
- Pioneer Venus Probe 2
- Pioneer Venus Probe 3
- Pioneer Venus Probe 4
- Pioneer 1P
Referenser
- ^ Slava G. Turyshev och Viktor T. Toth, The Pioneer Anomaly, Living Reviews in Relativity 2010-4, avsnitt 6.2.2, även arXiv:1001.3686.
- ^ Turyshev, S. G.; Toth, V. T.; Kinsella, G.; Lee, S.-C.; Lok, S. M.; Ellis, J. (2012). ”Support for the Thermal Origin of the Pioneer Anomaly”. Physical Review Letters 108 (24): sid. 241101. doi:. PMID 23004253. https://arxiv.org/abs/1204.2507.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Pioneerprogrammet.- ”The Pioneer Missions” (på engelska). NASA. https://www.nasa.gov/centers/ames/missions/archive/pioneer.html.
Wikimedia Commons har media som rör
| ||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Sun920607.jpg
Solen och några solfläckar. De två små fläckarna i mitten har ungefär samma diameter som jorden.
Solen och några solfläckar. De två små fläckarna i mitten har ungefär samma diameter som jorden.
Full Disk of Saturn.jpg
NASA's Voyager 1 took this photograph of Saturn on Oct. 18, 1980,34 million kilometers (21.1 million miles) from the planet. The photograph was taken on the last day that Saturn and its rings could be captured within a single narrow-angle camera frame as the spacecraft closed in on the planet for its nearest approach on Nov. 12. Dione, one of Saturn's inner satellites, appears as three color spots just below the planet's south pole. An abundance of previously unseen detail is apparent in the rings. For example, a gap in the dark, innermost ring, called the C-ring or crepe ring, is clearly shown. Material is seen within the relatively wide Cassini Division, separating the middle, B-ring from the outermost ring, the A-ring. The Encke Division is shown near the outer edge of the A-ring. The detail in the rings' shadows cast on the planet is of particular interest: the broad, dark band near the equator is the shadow of the B-ring; the thinner, brighter line is just to the south of the shadow of the less dense A-ring.
NASA's Voyager 1 took this photograph of Saturn on Oct. 18, 1980,34 million kilometers (21.1 million miles) from the planet. The photograph was taken on the last day that Saturn and its rings could be captured within a single narrow-angle camera frame as the spacecraft closed in on the planet for its nearest approach on Nov. 12. Dione, one of Saturn's inner satellites, appears as three color spots just below the planet's south pole. An abundance of previously unseen detail is apparent in the rings. For example, a gap in the dark, innermost ring, called the C-ring or crepe ring, is clearly shown. Material is seen within the relatively wide Cassini Division, separating the middle, B-ring from the outermost ring, the A-ring. The Encke Division is shown near the outer edge of the A-ring. The detail in the rings' shadows cast on the planet is of particular interest: the broad, dark band near the equator is the shadow of the B-ring; the thinner, brighter line is just to the south of the shadow of the less dense A-ring.
Pioneer 10 Construction.jpg
La Pioneer 10 durant la seva construcció.
La Pioneer 10 durant la seva construcció.
Pioneer10-11.jpg
Pioneer 10 and Pioneer 11
Pioneer 10 and Pioneer 11
Venus-real color.jpg
Venus in real colors, processed from clear and blue filtered Mariner 10 images.
Venus in real colors, processed from clear and blue filtered Mariner 10 images.
Source images are in the public domain (NASA)
Images processed by Ricardo Nunes, downloaded from http://www.astrosurf.com/nunes/explor/explor_m10.htm
Jupiter.jpg
Original Caption Released with Image: This processed color image of Jupiter was produced in 1990 by the U.S. Geological Survey from a Voyager image captured in 1979. The colors have been enhanced to bring out detail. Zones of light-colored, ascending clouds alternate with bands of dark, descending clouds. The clouds travel around the planet in alternating eastward and westward belts at speeds of up to 540 kilometers per hour. Tremendous storms as big as Earthly continents surge around the planet. The Great Red Spot (oval shape toward the lower-left) is an enormous anticyclonic storm that drifts along its belt, eventually circling the entire planet.
Original Caption Released with Image: This processed color image of Jupiter was produced in 1990 by the U.S. Geological Survey from a Voyager image captured in 1979. The colors have been enhanced to bring out detail. Zones of light-colored, ascending clouds alternate with bands of dark, descending clouds. The clouds travel around the planet in alternating eastward and westward belts at speeds of up to 540 kilometers per hour. Tremendous storms as big as Earthly continents surge around the planet. The Great Red Spot (oval shape toward the lower-left) is an enormous anticyclonic storm that drifts along its belt, eventually circling the entire planet.
FullMoon2010.jpg
(c) Gregory H. Revera, CC BY-SA 3.0
Full Moon photograph taken 10-22-2010 from Madison, Alabama, USA. Photographed with a Celestron 9.25 Schmidt-Cassegrain telescope. Acquired with a Canon EOS Rebel T1i (EOS 500D), 20 images stacked to reduce noise. 200 ISO 1/640 sec.
(c) Gregory H. Revera, CC BY-SA 3.0
Full Moon photograph taken 10-22-2010 from Madison, Alabama, USA. Photographed with a Celestron 9.25 Schmidt-Cassegrain telescope. Acquired with a Canon EOS Rebel T1i (EOS 500D), 20 images stacked to reduce noise. 200 ISO 1/640 sec.
NASA logo.svg
The NASA insignia. Element RGB color values as defined in Encapsulated PostScript file obtained from the Publishing Office of NASA Glenn Research Center.
The NASA insignia. Element RGB color values as defined in Encapsulated PostScript file obtained from the Publishing Office of NASA Glenn Research Center.