Pi Ursae Majoris 2
| Pi Ursae Majoris 2 (π²) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Stora Björnen |
| Rektascension | 08t 40m 12,81767s[1] |
| Deklination | 64° 19′ 40,5700″[1] |
| Skenbar magnitud () | + 4,620[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K2 III[3] |
| U–B | +1,193[2] |
| B–V | +1,159[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +14,62[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: - 60,05[1] mas/år Dek.: +26,40[1] mas/år |
| Parallax () | 12,74 ± 0,26[1] |
| Avstånd | 256 ± 5 lå (78 ± 2 pc) |
| Absolut magnitud () | 0,150[3] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,234 ± 0,15[5] M☉ |
| Radie | 18,79 ± 0,38[6] R☉ |
| Luminositet | 112,4 ± 10,0[6] L☉ |
| Temperatur | 4 336 ± 99[6] K |
| Metallicitet | -0,25 ± 0,04[5] |
| Vinkelhastighet | 8[7] km/s |
| Ålder | 4,18 ± 1,95[3] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| π² Ursae Majoris, π² UMa, Pi² UMa, 4 Ursae Majoris, BD + 64 ° 698, FK5 2677, GC 11850, HD 73108, HIP 42527, HR 3403, PPM 16713, SAO 14616. | |
Pi Ursae Majoris 2 (π² Ursae Majoris, förkortat Pi² Uma, π² Uma) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en jättestjärna belägen i den nordvästra delen av stjärnbilden Stora Björnen. Den har en skenbar magnitud på 4,62[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 12,7 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 256 ljusår (ca 78 parsek) från solen. År 2011 bekräftades att en exoplanet ligger i ett omlopp kring stjärnan.
Egenskaper
Pi Ursae Majoris 2 är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K2 III[3]. Den har en massa som är ca 25 procent[5] större än solens massa, en radie som är ca 18,8[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 112[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 340[6] K.
Pi Ursae Majoris 2 följer en bana genom Vintergatan med en excentricitet på 0,10 och på ett avstånd från galaxens centrum mellan 27 700 och 34 100 ljusår. Omloppsbanan ligger nära det galaktiska planet med en avvikelse på högst 260 ljusår (80 parsek).[3]
Baserat på stjärnans observerade radiella hastighetsförändringar, tillkännagavs 2007 närvaro av en omkretsande planet. Planeten, betecknad 4 Ursae Majoris b, har minst sju gånger så stor massa som Jupiter. Dess omlopp är excentriskt och kretsar kring Pi Ursae Majoris 2 på ett avstånd som är 87 procent av avståndet från solen till jorden. Jämfört med solen har stjärnan en lägre mängd andra element än väte och helium. Detta är speciellt, eftersom de flesta stjärnor i huvudserien med planeter tenderar att ha en högre mängd metaller.[5]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
- ^ [a b c d] Jennens, P. A.; Helfer, H. L. (September 1975), "A new photometric metal abundance and luminosity calibration for field G and K giants.", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 172: 667–679, Bibcode:1975MNRAS.172..667J, doi:10.1093/mnras/172.3.667
- ^ [a b c d e] Soubiran, C.; et al. (2008), "Vertical distribution of Galactic disk stars. IV. AMR and AVR from clump giants", Astronomy and Astrophysics, 480 (1): 91–101, arXiv:0712.1370 , Bibcode:2008A&A...480...91S, doi:10.1051/0004-6361:20078788
- ^ Famaey, B.; et al. (January 2005), "Local kinematics of K and M giants from CORAVEL/Hipparcos/Tycho-2 data. Revisiting the concept of superclusters", Astronomy and Astrophysics, 430: 165–186, arXiv:astro-ph/0409579 , Bibcode:2005A&A...430..165F, doi:10.1051/0004-6361:20041272
- ^ [a b c d] Döllinger, M. P.; et al. (2007), "Discovery of a planet around the K giant star 4 Ursae Majoris", Astronomy and Astrophysics (abstract), 472 (2): 649–652, arXiv:astro-ph/0703672 , Bibcode:2007A&A...472..649D, doi:10.1051/0004-6361:20066987
- ^ [a b c d e f] Baines, Ellyn K.; et al. (2010). "Angular Diameters and Effective Temperatures of 25 K Giant Stars from the CHARA Array". Astrophysical Journal. 710 (2): 1365–1374. arXiv:0912.5491 . Bibcode:2010ApJ...710.1365B. doi:10.1088/0004-637X/710/2/1365.
- ^ Bernacca, P. L.; Perinotto, M. (1970), "A catalogue of stellar rotational velocities", Contributi Osservatorio Astronomico di Padova in Asiago, 239 (1): 1, Bibcode:1970CoAsi.239....1B
Externa länkar
- Pi Ursae Majoris 2 stars.astro.illinois.edu, Jim Kaler.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Ursa Major chart, also known as the Great Bear.
