Pi Aquilae
| Pi Aquilae (π) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Örnen |
| Rektascension | 19t 48m 42,05765s[1] |
| Deklination | +11° 48′ 57,2177″[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,85 (6,47 / 6,75)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G8 III + A1 V[2][3] |
| B–V | +0,54[4] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +12,6[3] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +16,16[1] mas/år Dek.: -10,60[1] mas/år |
| Parallax () | 6,34 ± 0,52[1] |
| Avstånd | 510 ± 40 lå (160 ± 10 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,22[5] |
| Detaljer | |
| Radie | 9,27[4] R☉ |
| Luminositet | 108[5] L☉ |
| Temperatur | 6 122[4] K |
| Andra beteckningar | |
| π Aql, 52 Aquilae, BD+11 3994, HIP 97473, HR 7544, SAO 105282 [6] A : HD 187259 B : HD 187260 | |
Pi Aquilae (π Aqulilae, förkortat Pi Aql, π Aql) är en dubbelstjärna[2] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Örnen. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 5,85[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 6,3[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 510 ljusår (ca 160 parsek) från solen.
Egenskaper
Primärstjärnan Pi Aquilae A är en gul till vit jättestjärna av spektralklass G8 III[3]. Den har en radie som är ca 9[4] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 108[5] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 6 100[4] K.
Följeslagaren Pi Aquilae B är en stjärna i huvudserien av spektralklass A1 V separerad med 1,437 bågsekunder från primärstjärnan.[2] Den är något svagare med en skenbar magnitud av 6,75.[2]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d e f] Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ [a b c] Griffin, R.; Griffin, R. (December 1989), "Composite Spectra - Part Three - Pi-Aquilae", Journal for the History of Astronomy, 10 (4): 433, Bibcode:1989JApA...10..433G, doi:10.1007/BF02715077
- ^ [a b c d e] https://www.universeguide.com/star/piaquilae. Hämtad 2018-12-06.
- ^ [a b c] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ "* pi. Aql". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2012-07-20.
Externa länkar
| |||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Aquila chart
